Gott nytt år!

Raketer, skumpa och kramar. Det är nyårsafton och jag kan bara instämma i kören: helvete vad det här året gått fort! Det bara visslade till och sedan var det över. Jag hoppas 2012 bromsar lite, det behöver inte gå så fort.
Annars hoppas jag på lite mindre oro . Det är det enda negativa, att jag oroar mig i onödan. I övrigt får det gärna fortsätta som det är!

Gott nytt år på er!

Nyårsraketen!

Lite mellandagar just nu, men på torsdag drar vi norrut och lirar Nyårsraketen i BOOs charmiga boulehall i Stockholm. Det är en singeltävling och fastän de flesta ogillar just singel tycker jag det är skoj. Det värsta med BOOs hall är att man inte kan lyfta på läggen, så det blir till att rullträna någon dag om man får tid över mellan chockladasken och nötknäppningen.

Adventskalendern: lucka 24!

Sista luckan blir naturligtvis min julhälsning och julkram till er alla läsare. Jag gillar min blogg och jag gillar att ni gillar att läsa. Ha en riktigt god jul och ett gott nytt år (jag kommer säkert skriva mer innan nyår). Mitt julkort till er får sammanfatta 2011, det knäppa vädrets år. Kortet är taget idag, på julafton, med brorsan, och det var inte så jäkla kallt!

Adventskalendern: lucka 23!

Näst sista luckan. Årets låt!

Den svenska björnstammen
Jag blev helt knockad när världens bäste Karlsson tipsade om den där låten. Vart jag mig i världen vänder är en delvis rippad rad av någon gammal bön tror jag, men resten är en mystiskt bra låt som gör en både glad, upprymd och lite andaktig. Jag kan lyssna på den hur många gånger som helst!
Bubblare? Tiger Woods med Katten skogmans orkester, Fel del av gården med Movits, White limo med Foo Fighters. Jag har säkert glömt någon självklar va? Skriv era egna Bästa låtar, vore skoj!

Adventskalendern: lucka 22!

Jag är sent på det igen. Och när vi är inne på det...

Räddad av gong-gongen
Under hela året har jag gått på lov med känslan av att gong-gongen räddar mig, att jag hänger mot repen med Muhammad Ali eller Mike Tyson vevandes mot mig. Det är inte bra. Inte så att själva känslan av att gå och jobba är obehaglig, det är bara så att jag tycks tömma mina kraftreserver fullständigt. Likadant nu inför den här julen och faktum med att jag uppskattar ledigheten mer och mer, så det kanske finns något positivt med det här trots allt?

Adventskalendern: lucka 21!

Jag ironiserade förut om Norrby, årets prestation ni vet. Nu kommer den icke ironiserande utnämningen!

Årets prestation
Det började med ett tragiskt självmord i Tunisien, en fattig medborgare som hade fått nog. Han tände eld på sig själv men symboliskt nog tände han också hoppet för miljontals frihets- och rättviselängtande människor i en rad muslimska diktaturer runt Medelhavet och sydost ut. Hans död blev startskottet för en sällan skådad frigörelse och det är djupt tragiskt. Det borde inte fått kostat ett enda liv.
Nu har många gett sina liv och vi får minnas dem som fått betala det yttersta priset. Egypten, Libyen, Tunisien och förhoppningsvis också snart Syrien. Länder vars människor gjort den största av prestationer. Kämpat för frihet och demokrati, för trygghet och rätten att leva!

Adventskalendern: lucka 20!

Fredagsmys har alltid vart jävligt mysiga, jag har alltid jämnt full tillfredsställelse när det är fredag kväll. I år har det vart lite variation.

Årets fredag
Vi har under året kört fredagsmys på jobbet. Olika tema varje gång och det har vart riktigt skoj. Jobbfest de light.
Men den allra första var den bästa. Häggblad hade fixat frågesport och vi körde det hela kvällen. Jävligt trevligt och på den vägen har vi fortsatt. Jag har trevliga arbetskamrater helt enkelt.

Adventskalendern: lucka 19!

Ni kanske tror att jag är en liten grå och mesig lärare? I´m not...

Årets tillsägelse
Nu är ni säkra på att jag ska raljera om hur jag skällt ut en stackars elev. I wont!
Jag var på utvecklingssamtal med med min chef. Det kändes bra. Jag fick mycket cred (nåja, en del iaf). Men när vi kom till utvecklingsområdena föll det mesta på plats och allt kändes som samma gamla David Lynch-film som alltid.
- Det finns kollegor som säger att du svär för mycket?
- Vad fan säger du? svarade jag spontant.
- Nu tillexempel.
- Ja. Det gjorde jag.
Jag funderade snabbt igenom hur mycket jag svär och kom fram till att det är en hel del.
- Inte bland eleverna, utan bland kollegorna. Det finns de som beklagar sig.
- Är det sant?
- Ja.
När jag gick ut därifrån tänkte jag att nästa gång vi har personalfika ska jag spela Svordomsvisan med Magnus och Brasse. Det har inte blivit av än.

Adventskalendern: lucka 18!

Bästa tävlingen. Bästa spelaren?

Patrik Andersson
Halmstadspelaren var läggare i EM-bronslaget, verkar bemästra de flesta underlag, slår de flesta motståndarna, etc. Han vann SM-trippeln som i mina ögon är den viktigaste tävlingen på hela året. Han spelar i ett bra lag och de två andra (Wiede och Löf) skulle säkert vara värdiga vinnare också, men jag gillar Patriks stil mest. Så det får bli han.
Bubblare? Någon i CPC-laget (sjukt duktiga alla tre), Pablo Patron (landets mest slipade?), Jesper Skult, Jonas Jacobsen. Det får räcka så.

Adventskalendern: lucka 17!

En vecka kvar till jul. Dags att kora årets bästa bouletävling.

Fyrlingen
Jag vet att man inte ska förhäva sig. Man ska inte sätta sig själv på pidestal eller på förhöga hästar. Det är osvensk fult att berömma sig själv. Men jag kan inte låta bli.
Fyrlingen levererade ett klockrent arrangemang i år igen. Resultatuppdateringen höll högsta klass såväl i hallen som på nätet, tävlingen gick att följa via en livesändning på nätet. Prispengarna var goda (mer än goda), rankingpoäng stod på spel, sverigeeliten var på plats, alla fick spela i två dagar, boendet var billigt, spelformen varierande och omtyckt.
På minuskontot fanns underlaget och... och... ja, och?
SWIO, Varberg och någon till är naturligtvis lika bra. Kanske bättre? Men eftersom tävlingen är omtyckt varje år, men ingen officiellt lovprisat den, gör jag det själv.

Adventskalendern: lucka 16!

Det börjar bli hög tid att snygga till sig inför jul. Elelr porra till sig. Eller bli mer lik jultomten. Eller vad det nu kan vara.

Mitt årliga skägg
Någon gång per år brukar jag låta skägget växa ordentligt. Det brukar sluta med att jag ser helt sjuk ut och jag rakar av skiten efter återkommande kliattacker och påstötningar från Biggan. Såhär stubbig är jag i alla fall, en vecka innan julafton!

Adventskalendern: lucka 15!

Har firat en 80-åring som inte går av för hackor. Coolt. Han får en egen lucka!

Uno Wihlstrand
Han är ordförande i vårt byalag. Drivande i SPF Toarp. Arrangerar bussresor på löpande band. Tar frun och stavarna på motionsrunda i T-dal med omnejd. Har skön humor och alltid visdomsord på lut. Han känner de flesta, tycker om alla och har ett stort hjärta.
Är jag ens i närheten när jag fyller 80 kommer jag vara jävligt nöjd.
Grattis på födelsedagen, Uno!

Adventskalendern: lucka 14!

En förkylning har satt klorna i mig. Men, lite försenat, kommer här lucka 14.

Årets prestation (ironiskt)
Norrby IF, stans (Borås) lag nummer två, ligger i division 1 södra. Man startade säsongen ganska bra och låg i toppskiktet tillsammans med några andra lag. Folk började prata om uppflyttning, om samarbete i Elfsborg, om superettan på Borås Arena utan att Elfsborg skulle vara inblandat.
Men då krävs en professionell organisation (fråga Elfsborg, de vet).
Mitt i sommaren åkte man ned till Skåne för match mot Limhamn-Bunkeflo. Tre givna poäng. 17 minuter in i matchen leder Norrby med 3-0 och de eventuellt tillresta fansen dansar segerdans. Limhamn kämpar heroiskt och håller siffrorna till halvtid. Man kan tänka sig att det är glada tongångar i Norrbylägret.
Domaren blåser igång andra halvlek. Minutrarna går. Plötsligt, i får Limhamn en chans i straffområdet, Norrbys målvakt Mergim Krasnici går ut och lyckas bli frilägesutvisad. Norrby får målvakten utvisad.
Norrby får sin ENDE målvakt utvisad visar det sig. Man har struntat med att plocka med en reserv.
- ÄH, skit i målvaktsreserv, det händer la aldrig nått med målvakten heller! sa de säkert vid laguttagningen.
Så jävla korkat.
Limhamn gör 1-3 på den efterföljande straffen och ytterligare 34 minuter senare har Limhamn fullbordat vändningen och gjort fyra mål bakom en chanslös utespelare som fått dra på sig målvaktströjan.

Adventskalendern: lucka 13!

Sankta Lucia. Årets tomte.

Jag själv
Ni som läser bloggen regelbundet vet att jag ibland kan vara försedd med god självdistans samtidigt som jag kan vara svårt pretentiös. Jag är min egen störste kritiker och hejaklack på en och samma gång. Det kan vara komplicerat många gånger. Jag har en förmåga art skriva först och tänka sedan och sedan plågas jag av dåligt samvete tills jag rett upp det. Därför har jag tagit två beslut inför framtiden, naturligtvis en spark i häcken och en klapp på axeln.

1. Jag ska vara mer eftertänksam i de situationer där jag tänker med reprilhjärnan.
2. Jag ska begrava mitt dåliga samvete och bli mer egoistisk.

Adventskalendern: lucka 12!

Minns ni dårarna inom boulen jag skrivit om tidigare? Minns ni att jag lovade bra exempel också? Här kommer ett!

Pablo Patron
Medan vissa olyckskorpar kravlar omkring här på jorden och livnär sig på andras olycka flaxar andra vackra fåglar omkring och lever för att underhålla och glädja. Pablo Patron är en sådan. Första gången jag träffade honom var inför SM 2008. Vi låg i startgroparna för vårt arrangemang. Vi ville ha en stabil och bra matleverantör. Vi ville ha kreativitet. Vi fick Pablo.
Några veckor innan mästerskapet skulle gå av stapeln ringde Pablo.
- Jag hade tänkt mig ett cirkustält vid centercourten, med lång bardisk. Och en hoppborg för barnen. Jag fixar det!
Jag tvivlade och våndades. Hur skulle det gå?
Det gick inte bara bra, det blev succé. Pablo reste tillsammans med sitt ceew hela tältet och allt annat han pratat om. Det var inget snack och inga hinder var för svåra, tvärtom. En motgång var början till framgång.
Och så verkar Pablo köra på. Jag var på fest helgen som gick i Pablos boulehall (nåja, det är nästan hans) och på plats fanns en världsmästare, ett tyskt topplag och några av landets bästa boulespelare. Och så vi andra. Tillsammans hade vi jävligt skoj, åt fantastisk mat och njöt av allsköns underhållning. Bakom stod Pablo och var nöjd med att alla var glada.
Tack Pablo. Du är fantastisk!

Adventskalendern: lucka 11!

Och när jag nu är inne på kommunal verksamhet skulle jag vilja utse årets lokalpolitiker.

Ida Legnemark
Min arbetskamrat på Daltorp har tagit den bästa av pauser från jobbet men på politisk nivå är hon aktiv. Hon och hennes man står upp för det politiska idealet där Juholt och co sedan länge svikit. Vänsterns röst kommer bäst till tals genom Ida och även om det verkar bli Sjöstedt som partiledare den här gången hoppas jag hon tar den platsen någongång. Daltorp och det fackliga arbetet får klara sig ändå i så fall!

Adventskalendern: lucka 10!

Hmm. Sent igen. Påminner om...

Röda siffror
Just nu går nog hela världen igenom en ekonomisk kris. Det är inte bara grekerna som verkar missat den långsiktiga planeringen för statsekonomien. USA går på knäna liksom de flesta av Europas länder och den gemensamma valutan betyder plötsligt ingenting för de svaga.
Men även på lokal nivå slår det hårt. Borås Stad har gjort sig kända som kommunen som går plus, men bakom plusen döljer sig besparingar. Till årsskiftet ska samtliga verksamheter hyvla ordentligt och jag säger inget om det egentligen. Man måste anpassa kostymen. Men två saker stör mig:
1. Att barnen får lida så förbannat.
2. Att stan skryter med sin fina ekonomi, när det i själva verket är så knapert.

Adventskalendern: lucka 9!

Sex och snusk. Något enstaka fall av illamående. Torsdagskvällarna har vart riktigt bra i höst!

Fråga Olle-dokumentärerna
Vår nya idol heter Malin Gramer. Hon är flygande reporter i Fråga Olle-dokumentärerna och rakt igenom cool. Hon har suttit i ett buskage i Hyde Park och glott på smygonanister, tittat på porrfilmsinspelning, sexersice, livesex. Och så det är med gamlingar som har hardcoresex... Jag har svårt att glömma ögonblicket när en 81 år gammal tant skriker till sin 27 år unge pojkvänn "Oh, fuck me, fuck me hard!!!" Det var väl kvällen när man gick och la sig med visst missmod. Annars har det vart en... booster.

Adventskalendern: lucka 8!

Banditer och maffiosos. Jag hade kanske med dem ifjol, men de förtjänar det i så fall.

Elbolagen
Jag undrar hur de har det på sina styrelsemöten. Om de delar upp Sverige likadant som knarklangare delar upp en stad. Gör klienterna beroende, är lite lagom schyst i början, låtsas erbjuda fasta avtal. Sen, börja deala, gå runt regelverket, bilda karteller.
- Vi säger att det är vattenbrist och höjer elpriset på nordiska elbörsen. Och blir det för mycket vatten säger vi att vi måste höja pga det.
- Men om det blir lagom, Don Corleone, vad gör vi då? Vad gör vi om det inte för mycket och inte för lite?
- Det kommer aldrig hända, capich? säger den ondaste av alla elbolagsdirektörer och spänner ögonen i sina hejdukar.
- Och i värsta fall, ja, kanske av misstag någon glömmer en dammsugare i någon reaktor på ett kärnkraftverk. Muahahahahaha!
Sedan sitter de där och håvar in våra pengar. Untouchable.

Adventskalendern: lucka 7!

Påmin mig om att inte sälja saker. Aldrig någonsin.

Säljångest
Vi skulle sälja vår SEAT. Jag laddade med fina bilder, la ut annonser på nätet och 1 timme senare hade jag fått 10 samtal från intresserade köpare.
1 dag senare hade jag bokat in en högst trolig köpare.
2 veckor senare hade jag fortfarande bilen kvar, besviken upp över öronen och fullt redo att ge bort skiten. Vi sålde av den till prutpris och en kvarnsten föll från mina axlar.
Aldrig, aldrig någonsin igen att jag lägger ut något till försäljning på nätet igen. ALDRIG!

Adventskalendern: lucka 6!

Ett av de största minnena jag har i livet så här långt är sommaren 1994. Det bar en varm och tryckande het sommar. Och det var fotbolls-VM! Lucka 6, var så goda!

Landslaget
Man kan säga vad man vill om årets upplaga av landslaget. Man kan säga vad man vill om Hamrens fotbollsfilosofi. Man kan tycks att Zlatan är loj i landslagströjan. Men nästa sommar lirar de mästerskap i Ukraina och Polen och de tog sig dit direkt utan kval. Nu kan vi hoppas på en dundersommar, med fantastiskt väder, med Zlatan i sitt livs form, med Mellberg som den defensiva klippan som stångar hem medaljen. Jag ska hoppas på allt det där, för det är så skönt att få hoppas på sånt, att få drömma.

Adventskalendern: lucka 5!

Fuck, det har redan gått fem dagar av december. Vintermånaden number one. Vi har typ haft höst hittills. Jag är glad.

Snö


Det här året började med 25 minusgrader och en dryg halvmeter snö. Det låg faktiskt vsnö jävligt länge. När vi kom hem från Cypern och firade påsk hos farsan, sista helgen i april, låg fortfarande drivor kvar.
Januari-april var därmed jävulsmånader. Jag hatar snö. Det enda bra med snö är att Simpe gillar det sådär lagom mycket. Han älskar att skotta, men sedan är det ganska bra. Lite pulka och jag är en bra pappa och hänger på. Men mer fixar jag inte.
Kylan nöp oss dessutom i röven bra länge och vi grät varje gång elräkningen kom. Vattnet i köket frös. Isen utanför värmefläkten växte sig gigantisk.
Ni förstår att jag lidit de två senaste vintrarna.
Ni förstår att jag är jävligt nöjd med vintern som vart såhär långt av säsongen. Hoppas den håller i sig.

Adventskalendern: lucka 4!

Nu är jag ikapp. En dagsfärsk lucka.

Kim Kardashians rumpa

Jag vet, jag har tjatat om det där tidigare, jag uppfattas säkert som gubbig och drägglig. Biggan är världens vackraste kvinna och är ohotad på min topplista. Men den där röven är svårslagen. Ska någon någongång beskriva kurvig så är det bara att googla fram hennes ändalyckt. Nog om detta!

Adventskalendern: lucka 3!

Sent idag också. Jag är en lucka efter. Fan.

Veckan på Rådmansö
Två inledande negativa luckor vägs upp många gånger om av sommarens vackraste och mysigaste vecka. Solen sken flera dagar i streck, vi tog båten ut till skärgården och låg på en kobbe med blicken fäst vid skyn, vi badade om kvällen på bryggan, tog en pomenad till poolen, satt om kvällarna vid grillen och pratade. Allt i sällskap av människor jag älskar och håller av. Jag är hemkär, men skulle jag flytta någonstans vore det dit.

Adventskalendern: lucka 2!

Sent om diset, har ni väntat otåligt?

Boulejävlar!
Ingen bild. Det vore groteskt.
Under året som gått har det blivit allt mer påtagligt. Några av de mest infantila människor jag mött har jag mött inom boulen (några av de bästa också, men det kommer under en annan lucka). De tät, äter upp en mentalt och bidrar sällan med något. De som bara förväntar sig att andra gör det som göras skall och sedan sprider sur dynga om de inte är nöjda. Jag gör här med upp med dessa, jag ska aldrig mer ta skit, men så ska jag också gå vidare!

Adventskalender: lucka 1!

Jahaja, då var den här. Årets adventskalender à la Blogg. Blir som en blandning av lokal krönika och globalt julbord. Och mitt i allt ska jag stå som Per Morberg och smaska, doppa fingrarna och stryka mig själv medhårs. Håll till godo. Lucka 1!

Håkan Ju(g)holt!

Han rullade in i det svenska folkhemmet och skulle charma oss med sin välkammade musch, hundvalpsblick och frikyrkopastorröst. Han talade vänligt om de svaga, försökte knäppa Alfons på fingrarna och lovade guld och gröna skogar. Sedan bajsade han i det blå skåpet, öppnade luckorna och bjöd in hela svenska presskåren till en dekadent rannsakan vadandes i sin egen skit. Han mörkade, kröp till korset, mörkade lite till och kröp igen. Det var några märkliga dagar och sossarna gjorde det som ingen trodde: behöll stollen. Så, nu står det svenska arbetarpartiet där med opinionssiffror i fritt fall, misstro i de egna leden och en partiledare som levt gott på skattebetalarnas skattepengar. Vem hade anat det?

Adventskalender!

Det blir adventskalender i år igen. Minns ni den ifjol? Inte? Nähä. Det blir en i år i alla fall, bara så att ni vet.
Om den blir snäll? För det mesta, men lite bitterljuva karameller kommer också, såklart.
På torsdag. Be here!

Råck änd råll!

Fy fan vad bra. Stefan, stefan, stefan och Ubbe. Fy fan vad bra!

Höstberättelser- del 4!

Tiden flög fram. Måndag, fredag, söndag och så måndag igen. Tiden verkade gått i spinn. Nyss satt han å trappen och njöt av sommarvärmen, semesterveckan i oktober i Spanien kändes nästan redan bortglömd. Om några veckor var det jul. Han hängde inte med.
- Jag börjar nog bli gammal, tänkte han och kände sig som Danny Glover.

Mot rikedom och lyx!

Jag tippar som en blind kamel. På två satsade tior vart det inte en enda spänn idag heller och jag ligger -40 kr nu. Jävla balle.

Men tur då att man är högavlönad lärare, som har för mycket fritid och pengar och ingen klump i magen pga känslan av otillräcklighet. Verkligen.

Adventskalender!

Jag har fått en alldeles egen adventskalender. Något säger mig att Kicki Patron kommer bli avundsjuk på alla praliner...

Mot rikedom och lyx!

Hade tänkt slänga upp mitt lilla nya projekt här ikväll. Jag ska köra oddset spel under en veckas tid. Smarta bet till hyfsade odds. Ska spela jävligt lågt och tänka långsiktigt, lägga vinsten i en burk och spara. 6 bet à 10 spänn per vecka. Ett extrabet vid varje vinst. Ni kommer följa det här kloka projektet här på bloggen. Kanske inte varje gång jag bettar, men hyfsat ofta. Saldo och lite spelförslag kanske. Började idag.
Hur det gick? Står på -20 kr...

POM de jubileé!

Så harvi firat av en 5-åring. En femåring med en välfylld ryggsäck och blicken fäst långt bortom horisonten. Vi har hunnit med mycket tillsammans, jag och POM, men jag är tvärsäker på att vi kommer uppleva en jävla massa mer. Jag och alla andra stolta och glada POMare.
Klubbmästare blev Eino Heikkinen. Han spelade bra i de avgörande lägena och var en värdig champ. Han slog Leffe Mollberg i finalen och semifinalförlorare var paret Karlsson, Annika och Owe. Undertecknad slutade 10 i grundspelet, men seger i en av de tighta förlusterna hade räckt för en semifinalplats, så jämnt var det.
På kvällen festade vi, åt gott och tävlade i frågesport. Klubbmästare i frågesport blev Kaisa Andersson!
Vad gör vi de kommande fem åren då? Fyrlingen så klart. POM de Prix of course. Men sedan då? Kanske ett hejdundrande DM-arrangemang om några år? Låta POM de Prix växa ut till en stortävling? Avancera i seriesystemet? Vinna titlar?
En sak är jag säker på: vi ska fortsätta ha kul och utvecklas som boulespelare. Ta vara på de bra saker vi gör.

Höstberättelser- del 3!

Klassrummet, kaffemaskinen och arbetsrummet. Runt, runt hade han vandrat den senaste timmen. Han hade tappat räkningen på antalet muggar kaffe. På vändorna i trappan och gångerna han satt nyckeln i dörren till klassrummet. Det var en plågsam väntan på att Biggan skulle ringa och berätta hur bilaffären gått. En utdragen golgata där korset och törnen var mobilen och hörlurarna. Han stannade till i personalrummet och språkade med sina arbetskamrater. De försökte uppmuntra och trösta, gav en broderlig klapp på axeln. Han skakade på huvudet och hängde uppgivet med axlarna.
Så ringde telefonen, han tittade snabbt på displayen. HEM blinkade mot honom.
Hela personalrummet stannade av. Det enda man hörde var någons försiktiga gnissel med skeden i en sliten kaffekopp. Ett stilla brus från ventilationen gav det hela en ödesmättad inramning. Alla blickar var vända mot honom. Han svarade försiktigt och var tyst. Han hummade och jakade, nickade tyst och la på.
- Vad? hörde han någon ropa från bortre delen av rummet.
- Hur gick det?
Han lyfte blicken och ett leende spred sig sakta över hans läppar.
- Den är såld! sade han triumferande medan han höjde högerarmen i skyn som en segergest. Personalrummet bröt ut i ett glädjevrål, folk omfamnade honom och varandra. Det var en glädjens stund!

POM de quiz!

På POMs interna Facebooksida pågår lite POM-quiz, men ni kan få ett smakprov här på bloggen.
Hur många spelare har haft sin licens i POM genom åren? Svar ges i 5-intervall (1-5, 6-10, etc). Först rätta svar blir bjuden på öl av mig nästa gång vi ses i rätt forum!

Visste ni förresten att POM har en (in)officiell låt? Ska leta upp den och lägga ut den här!

Pomme de Pin!

Vet ni vad som händer kommande vecka? Club boule la Pomme de Pin fyller 5 år. Stort? Magiskt!

Vi firar med KM och klubbfest på lördag, men bloggen värmer upp hela veckan. Stay tuned!

Höstberättelser- del 2!

- Jävla, satans, helvetes lurendrejare!
Han spottade och svor som kapten Haddock. Bilen hade vart halvvägs till Listerlandet i hans sinnesvärld. Nu skulle den stå där på uppfarten och vänta, som en stor jävla röd finne om morgonen. Som inte gick att klämma eller täcka över, inte trolla bort eller låtsas obetydlig. Den skulle stå där och vara ett monument över hans tillkortakommande som bilförsäljare.
- Jävlar!!! vrålade han igen och slog hysteriskt på ratten några gånger. Det fick honom att må lite bättre.
Väl hemma parkerade han Skodan bredvid det lilla röda aset (bilen alltså) och hoppade ur. Han hade lust att skälla, men morrade och gick in.
- Han kände sig lurad!
Biggan fick det att låta som en anklagelse.
- Han påstod att han inte visste om bucklan, dessutom tyckte han den var sunkig inuti.
Herman stirrade tvärs över bordet på sin fru. Hon stirrade tillbaka. Besvikelsen låg som en blöt disktrasa över alltihop, men den borde inte få förstöra den här kvällen. Men det gjorde den.
- Lägg ut annonsjäveln själv och försök sälja det där helvetes-aset till bil då, om du nu tror att det är så lätt.
Herman ångrade sig i samma ögonblick som orden slapp ut och passerade hans jävla läppar. Må djävulen ta hans dåliga humör. Nu vart han förbannad på sig själv istället för bilen, och den där hästhandlaren som blåst honom på en given bilaffär. Biggan ahde löst det hela hundra gånger bättre, men nu skulle han nödvändigtvis visa sig på styva linan och låtsas vara bilhandlare. Chanserna att lyckas som förbundskapten för San Marino var sannolikt större.
- Äh, fan. Jag ringer nästa namn på skambudslistan. Nån jävel måste ju nappa!
Han gav inte upp. Inte en chans.

SEATEN.

Ondskan bor i Blekinge. En gubbjävel ringde från Blekinge och ville ha min bil. Vi kom överrens och jag skulle säga attd en var såld om någon ringde och budade. Han hade bestämt sig och vi var överrens. Han kom och låtsades vara besviken, det var inte alls vad han tänkt sig (fast han sett bilen från alla tänkbara vinklar på foto). Han ville inte köpa, inte för det priset. Han förväntade sig nog att få ilen för en spottstyver, men hade inte räknat med Biggan. Långnäst åkte han utan bil, det jävla aset hade inte ens pengarna vi hade kommit överens om.
Fy fan för att sälja bil.

Höstberättelser- del 1!

Han ropade hej och gick ut på trappen, drog mössan över öronen och slängde en blick mot den molnfria skyn och insåg att det var frost. Han klev ner på grusgången och låtsastände en cigg, blåste imma ut i luften och drog ett djupt halsbloss med kall luft. Det var lite samma känsla som att ta en cigg och han saknade det fortfarande. In i bilen, frikopplade och startade. Vred på full blås på fläkten, stolsvärme på och greppade isskrapan. Han hade inga vantar (i år heller) och frös som en gris, det värkte i lederna när han slet med isskorpan. Jävla väder. Han gjorde ett minimalt hål och satte sig i bilen och väntade en stund på att det skulle tina. Hans tålamod höll i tre skunder, sedan backade han runt och körde ner till utfarten. Han stannade och fipplade med skivorna han hade under CD-spelaren, valde en och matade in en, två och tre gånger. Hur fan kunde en CD-spelare bli sådan? Den matade tillbaka skivorna två gånger innan den svalde på tredje. Som om den behövde övertalas.
Steve Earle vällde ut ur högtalarna och fyllde bilen. Rytmiskt men banalt. Bra som fan, men det var helt klart töntvarning på country. hans fru hatade det och han lyssnade på det i bilen och i hörlurarna, lite som om han hade en hemlighet. Han kanske skulle komma ut?
- Hej, jag heter Herman och lyssnar på country. Jag är stolt och står för den jag är.
Till sitt försvar inför sig själv hävdade han alltid att det var politisk musik, Steve hade minsann vart svartlistad av Bush-regimen. Och det var ingen riktig country, det här var rock n roll-country.
Det var kö nere vid påfarten till motorvägen. Han tittade på klockan och suckade.
- Du suger hästaballe när det gäller tider på morgonen! sa han högt till sig själv och slog numret till jobbet. Han skulle bli sen.

Satan!

Fy satan, jag kommer aldrig mer göra mig mödan att sälja en bil privat. Det har ringt tusen pers och 990 av dem har velat ha bilen gratis. Typ. Kamrem hit och AC dit, dålig motor och fel färg. Mitt i allt detta prutande står då världens sämste försäljare (moi) och ska vara alla till lags. Fy fan.
Men nu är den nog såld. Kanske. Fan trot. Jag tar inga segrar i förskott. Jag fortsätter ha ångest tills jag står där med stålarna i näven!

Ladies and gentlemen...

Det är ett obetydligt steg för mänskligheten men ett gigantiskt kliv för Herman: jag bloggar från mobilen!

Grace cup!

Det blir boule till helgen, med världens bästa Biggan. Öppen dubbel, fast vi spela mixed och det ska bli skoj. Biggan är på väg att hitta skyttet på riktigt igen och det kan bli jävligt bra på sikt. Vi ska jobba långsiktigt och siktar på att göra tidernas bästa SM i Skövde. Det kan knappast bli bättre härdning än att ställas mot flera av landets bästa boulespelare.
Dessutom ska det bli jävligt skoj att spela med Biggan. Och Karlssons hänger på också, alltid lika trevligt sällskap. Och brorsan åker ned från Skövde. Blir kul dag!

Tintin!

Har sett Tintin 3D på bio och det blev som det blir när Steven Spielberg får gott om tid, lugn och ro och en massa jävla pengar: en magisk jävla äventyrsfilm.
Rullen är datadigital med en känsla av verklighet inunder. Den är sjukt snygg på sina ställen, men framför allt är den riktigt jävla bra som FILM. Den håller i storyn och den är magiskt berättad. Hoppas det kommer fler!

Jalla. Lov!

Hurra. Det är lov igen och det är inte som många tror en massa överflödig ledighet för oss lärare. Vi sliter ihop till våra lov via att vi jobbar in dem under året. Så. Ledigheten är välförtjänt. Lyxig men välförtjänt.

Så nu kan man göra vad man vill några dagar (nåja, nästan i alla fall. Någon som vill dricka öl? TV-spel och öl? Eller after work kanske?

Jobba. Jobba?

Jag går omkring med ena foten i en skurhink och den andra fastgjuten i betong. Bildligt talat alltså, det skulle sett ut annars va?
Jag har jobb upp till näsan men jag har lika lite arbetslust som en pensionerad kamel som just gjort sitt sista karavanpass genom Saharaöknen. Jag gör det inte dåligt, men det går tungt.
Höst? Jao.
Mörkt? Schup.
Ska det vara såhär? Jo.
Jag vet. Men jag vill bara gnälla av mig lite. Det hjälper faktiskt. Bara man går vidare.
Så här kommer tre små höstbloss i väntan på höstlov och adventstider.
1. World tour of Skåne. Johan Glans är fullständigt briljant. Se och skratta.
2. Hellacopters. Världens bästa svenska band genom tiderna funkar i alla lägen, oavsett om det är hårt distade Supershitty to the max, eller tralliga Rock ´n roll is dead.
3. TV-spel. Typ fotboll. På Playstation. Euro 2008. Jag har just börjat kvala. Det kommer ta ett tag och det är fantastiskt.

Spöregn!

I Borås har vi fler nyanser av regn än någon annan plats i Sverige (vissa källor påstår att vi spelar i den här ligan, men jag vet inte). Man kan stå i fönstret, glo ut och konstatera att det spöregnar, för att sekunden senare när himmelen öppnar sig fullständigt, inse att det man nyss tyckte var spöregn bara var ett lätt höstduggande. Det kan störtregna rakt ned, men det kan också regna sidleds eller till och med nedifrån och upp. Retgndrivorna kan formera sig till en öppen handflata som bitch-slappar en i ansiktet när man öppnar dörren på morgonen, men man kan lika gärna få en blöt uppercut i solarplexus när man ska ta sig från jobbet bort till bilen en mörk eftermiddag.
Ni inser att jag hatar regn, mörker och kyla va?

Håkan!

Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har inte haft lust. Jag har vart bortrest. Men nu har Håkan Juholt peggat upp.

Hur i helvete kan ledaren för det svenska arbetarpartiet uppbringa en grotesk överlön som riksdagspolitiker, plocka ut ett hutlöst bostadsbidrag som han inte ens är berättigad till och sedan tro att han kan kliva ut i den svenska politikerdebatten och försvara den svenska medelklassen, de svagare i samhället och arbeta för att svensk välfärd ska öka igen? Han, som har lurat skattebetalarna på tusentals kronor? Han, som borde vara förebilden av att inte utnyttja systemet? Även om han hade vart berättigad till det där jävla bostadsbidraget, borde han i ren solidaritet avstå i sympati med alla de människor som lever på marginalen, alla pensionärer som idag lever på en undermålig pension och alla ensamstående som får vända på varenda krona och hanka sig fram utan en enda jävla krobna i bidrag från F-kassan.

FY FAN, HÅKAN JUHOLT!!!

Iphone!

Iphone. Där har ni det. Anledningen till att jag inte bloggar. Jag känner mig som en blandning av nyfrälst och fjortis.
Nu ska jag fortsätta spela Wordfeud...

Bloggmiljonär!

Jag har just tjänat min första miljon på bloggen. Det har rullat på bra. Nu ska jag få en egen TV-show på Kanal 5, starta upp ett klädmärke med fokus på 80-tal och flytta till asien. Där har jag sjukt mycket fans och kan leva ett kändisliv.
Låter det overkligt? Det är det också.
Men det har hänt på riktigt!

What a wonderfull world!

Jag har tittat på Uppdrag gransning. Det handlade om utanförskapets Backa. Om samhällshat. Om att hata det som borde vara tryggheten. Förorten som borde vara ungdomars stolta hem, men istället är grugrunden för upplopp, polishat och kriminalitet.
Hur har det blivit så? Hur kommer det sig att en ung kille vågar stå och kalla en stor polisman för råtta och avskum? Att någon filmar det hela för med förhoppning om att polisen ska gå över gränsen. Det är som om de väntar på ett tillfälle att skapa ett nytt London, eller ett Marseille.
Polisen slår tillbaka och tror att tuffa tag löser problemet. Invånarna i Backa söker förklaringar och ska rösta på SD. Samtidigt säger man att polisens närvaro bara är kosmetisk, att de bara visar sig som snabbast för att ha ryggen fri. Ingen tycks tro eller lita på samhället längre. Inte ungdommarna som hamnar längre och längre bort på samhällskartan. Inte de som lever inom normerna för vad vi önskar.
Är det här ett plötsligt problem som uppstått? Nej. Latin Kings romantiserade om det här på 90-talet. Ungdomsgårdarna slås ihop eller stängs. Social omsorg har bytts mot straffskalor och omhändertaganden. Skattepengen skärs ned, folk tror att de får pengar över och kanske blir några rikare på vägen. Men samhällets kostnader eskalerar och någon måste betala. Vi måste betala.
Jag. Du. Svensson. Alla måste släppa till kronorna i skatt. De som styr måste bestämma att vi ska vända på det här. Tillsammans. För tror vi att vi kan lösa det här med tuffa tag, med övervakning och fängelsestraff, så kan vi börja bygga murar direkt. Jag förstår att vi inte kommer lösa det där med sittande regering, med kommuner som får mandatet att planera sin sociala omsorg och sina skolor. Men vi måste börja med att inse att det handlar om att bry sig, att närma sig det här problemet med öppen famn, inte med armarna i kors.

Den svenska björnstammen!

Jag är knockad och reser mig på nio. Från ingenstans via världens bäste Karlsson får jag höra det här och jag kan inte sluta lyssna. Så jävla bra.
Den svenska björnstammen blandar dancegrooves med innehåll och åsikter. Jag hade inte hört talas om dem förän för någon dag sedan. Nu fyller de hela min dag. Sånt är så skönt!

9-9-99!

För 12 år sen satt jag och Biggan på Stenkilsgatan och mös. Vi satt i soffan och väntade på att klockan skulle bli 21. Vi skulle förlova oss kl 9 på kvällen, den 9 september. Året var 1999. Två år tidigare hade vi suttit på en parkbänk och förfestat, inte en aning om att vi skulle bli en familj.
Mycket vatten har fluttit under broarna sedan dess. Vi har ett liv ihop och jag är så glad för Biggan. Och Simpe. Och allt vi har!

Förkylning!

Ingen blir så jävla förkyld som jag. Mentalt alltså. Jag blir förkyld från lilltån hela vägen upp till örsnibben. Näsan blir svullen (vill inte säga lite när man har en Thorell-näsa) och det kliar i halsen. Jag nyser så hårt att amerikanska väderorganisationer funderar på att namnge det.
Men om jag ska vara ärlig är jag knappt sjuk egentligen. Jag får sällan feber, aldrig ordentlig hosta och går över ganska fort.
Skulle inte förvåna mig om det blir annorlunda den här gången bara för att jag skriver de här raderna...

Indiana Jones!

Indiana Jones är inget annat än ett actionäventyr om en snygg men grå och trist lärare som vid sidan av livet som beundrad kunskapsförmedlare lever ett spännande äventyrarliv med hela jorden som arbetsplats. Szamtliga filmer är jävligt bra, även om den sista är för modern.
Men hur som helst. Det där påminner ju om mig. Jag är en snyggare upplaga av Harrison, mina kvinliga kollegor står i rad och beundrar vartenda steg jag tar i korridorerna, mellan varven är jag ute och jagar guld på landets boulebanor.
Är det inte fullt logiskt med en uppföljare av Trädgårdslandet vid vägens slut, som handlar om livets vedermödor som lärare och boulespelare?

Fullt!

Jag har slängt ut den här informationen på diverse medier idag. Eftersom det finns några som läser här också, så slänger jag upp informationen om Fyrlingen här också.
---
Det small till i anmälningslistan till Fyrlingen 2012. 48 platser tog slut på 12 timmar. 48-fyrmannalag alltså, totalt 192 spelare, på 12 timmar. Känns galet, kul och vemodigt på en och samma gång.
- Galet för att det slår alla förväntningar man kan ha när man öppnar anmälan mer än 4 månader i förväg!
- Kul för att det finns ett sånt intresse för vår tävling!
- Vemodigt för att vi måste säga nej till MÅNGA spelare pga platsbrist!

På SBF Online ser det ut som om det bara finns 36 platser till förfogande, men det beor på att jag har plockat bort lag med utländska spelare (5 st), representationslandslagen (6 st) som ej är bestämda ännu, samt vårt eget arrangörslag.

Vi jobbar på att få tävlingen att växa. På torsdag har vi möte med företrädare för boulehallen i Borås. Att vi har 48 lag som tak beror på de slutsatser vi drog från det året vi hade 64 lag. Då uppstod oändliga köer, folk blev utan mat, fick stå i lunchkö i timmar och spelet blev försenat till sent på kvällen. Vårt ändamål är inte att ta in så många lag som möjligt, det är att leverera ett så bra arrangemang som möjligt. Den dagen vi kan ge er båda delarna komemr vi naturligtvis att göra det!

Nytt för i år är spelet på fredagen. Flaskspel och festligheter i hallen, med målet att skapa en superflaska med start kl 15 på eftermiddagen.

Hjärtligt välkomna till Borås och Fyrlingen 2012!

Engagemang!

Att jobba som lärare och vara eldsjäl (nåja...) inom idrottsrörelsen påminner ganska mycket om varandra. Det är väl därför jag vandrar den vägen. Det är liksom jag.
Hur som helst handlar det ibland om att skapa förutsättningar för andra, att få folk att ta nästa steg och utvecklas. Och att själv se belöningen i andras framgång. Som lärare har jag en pinsamt kass lön sett till arbetsbörda och ansvar. Inom boulen har jag noll spänn trots ganska många timmar varje vecka.
Men nu har jag en idé på hur jag kanske, någon gång i framtiden, kan arbeta och tjäna pengar på det där engagemanget. Förena nytta med nöje alltså.

Fyrlingen 2012, BOOM!

Det tog 12 timmar, sen var platserna slut i Fyrlingen 2012. Mer än fyra månader bort anmäler sig folk till en tävling i Borås. I boule. Det är mäktigt och säger en hel del om suget efter boule och statusen på Fyrlingen. Undrar om jag kan bygga en hall till, för jag tror att vi kan fylla upp med många lag ytterligare.

Fyrlingen 2012

Det är väl lite galet, men vid midnatt 1 september öppnade anmälan till Fyrlingen 2012. En bouletävling som spelas i början av januari nästa år. Ska man anmäla sig dit nu?
Ja. Gör man det inte nu är risken stor att man missar hela skiten. Det var högtryck 2011 och det lär bli än värre 2012.

Vill du läsa inbjudan? Självklart!

Höst!

Det är mörkt just nu. Regn, dimma, blåst, löv som släpper taget och mörkare kvällar. Vissa säger höstmysigt. Jag säger fan. Men jag ska möta det mer positivt. Jag mår nog bättre av det. Jag ska försöka i alla fall.

Om att springa vackert!

Kolla youtube-klippet. Är det världens vackraste löpsteg? Efter 380 meters stenhård löpning borde varenda muskelfiber vara sprängfylld av mjölksyra, det borde inte se snyggt ut. Men Felix är graciös och har världens vackraste löpsteg hela vägen över mållinjen. Hon vinner inte, det fattas tre hundradelar av en sekund. Upploppet är en episk fight mot Amantle Montsho där Felix plockar centimeter för centimeter. Men. Det. Är. Vacker. Satans vackert!

Skövde!

Matfestivalen i Skövde kommande helg. Ska bli gött. Vart tar vi första ölen, brorsan?

Boule. Petanque.

Det snurrar en hel del tankar kring det där just nu.
När kommer sanktionsbeskedet för Fyrlingen 2012?
Hur ska jag ta nästa steg i min egen utveckling som spelare?
Hur ska POM ta nästa kliv?
Vad ska jag engagera mig i och vad ska jag skita i?

Ey!

Jag skrev ju min lilla trädgårdsnovell här på bloggen. Den var kul, lite lagom fiktiv med vissa självbiografiska inslag.
Jag började samtidigt skriva på en pretantiös kioskvältare. Jag knapprade några sidor innan jag insåg att det sög rätt hårt. Det var inte dåligt, bara överarbetat och allt för påtagligt konstruerat. Idén håller hela vägen och kanske får jag tummen ur någon gång att skriva den på riktigt. Men då får jag inte tro att det ska vara så enkelt att göra något bra. Jag får nog bryta ned det till små delar. Skriva lite varje gång istället för att tro jag ska hamna i trance och skriva flera dygn i sträck tills jag är klar. Plus att jag ska skriva som jag gör, inte som jag tror att man ska göra. Men, och det är viktigt: jag har bestämt mig för att skriva något. Kanske ny story här på bloggen?

Välkommen!

Såg en dokumentär på TV som hette Välkommen till helvetet. Det handlade om en kille, Alexander Richey, som var en helt vanlig kille. Han var en stor talang i bollsport, spelade i elitserien i pingis som junior bland annat. Han var glad och pigg, sprallig och omtyckt. Han var utåtriktad och fylld av energi. Framgångsrik i skolan när han gav sig in på vuxenutbildnignen. Han verkade egentligen jävligt snäll mot alla utom sig själv.
Han började med småfestande och slutade med en överdos heroin på en toalett på söder i Stockholm. Han fick sitt liv förstört av alkohol och droger. Dokumentären bygger på den bok han själv skrev i slutet på sitt liv när han försökte bli kvitt sitt missbruk på ett behandlingshem. Man får höra allt från killens mamma och närmsta vänner, till lärare och vårdpersonal. Till och med Mikael Appelgren är med som ett hörn i funktion av pingistränare. Hela dokumentären är ett enda långt stycke bevis på det jävle helvte alkoholen och drogerna är idag. Inget är så enkelt att man kan säga att tar vi bort alkohol och andra droger så blir världen bra. Men den skulle fan vara skillnade mellan liv och död för många, många människor. Bland annat för den där levnadsglade snubben i dokumentären.
Se den om den går i repris. Den berör!

EM!

Boule-EM i Götelaborg. Det ni. Jag ska dit och glo, ska bli skoj som fan.

Tittar framåt och drömmer bakåt!

Sommaren är slut. Jobbet kom över mig som ett skyfall och vips är det vardag på riktigt. Bara att gilla läget.
Seriespelet gick åt helvete och vi får sikta in oss på kval. För att hänga kvar i trean. Det är för dåligt.
För övrigt längtar jag efter Ålandskobbe, familjen Thorell på Rådmansö och den där underbara veckan vi hade där.

Seriespelet i Skara!

Det är geme on igen vad gäller seriespelet. Vi håller ju till i division 3 med förstalaget och division 5 med andralaget. Vi ligger mitt emellan i båda serierna och det är åtminstone ett bakslag vad gäller division 3.
Nu är det bara segrar och full fart framåt som gäller. Styrkorna är formerade enligt följande.

Division 3
Herman-Owe-Sören-Leffe
Conny-Marcus-Eva-Annika

Division 5
Alexander-Frida-Inger-Tomas
Farsan-Margit-Stefan-Kaisa

Jag säger som jag brukar säga till ungarna i skolan: att göra sitt bästa är inte gott nog. Vi ska vinna!!!

IK Ymer och friidrotts-SM i Borås 2013!

Jag stod utanför kravallstaketet och såg Patrik Sjöberg hoppa höjd. Jag hörde publiken jubla fram släggkastarna. Jag hade precis startat min friidrottskarriär, köpt min vita SM-t-shirt med den oranga SM-loggan på bröstet. Året var 1989 och sommaren tillhörde Borås. Att jag skulle kunna bli friidrotten trogen tio år framåt och lyckas knipa ett klubbrekord tänkte jag inte en sekund på. Jag var bara djupt imponerad av framfarten alla hade på banorna. Idrottarna. Funktionärerna. Startskottet small inte bara för idrottarna, utan för min egen friidrottstid. Det har blivit en del av min identitet, fast än det var länge sedan jag slutade nu betyder det fortfarande enormt mycket för mig, de där åren med IK Ymer friidrott.

Självklart ska jag ta mig till Ryavallen 2013 när SM kommer tillbaka till staden som satsar på sina idrotter och arenor (Ryavallen ska rustas för 16 miljoner). Jag kan stå där utanför staketen och titta lika nyfiket och häpet. Eller så hjälper jag till om det behövs och om någon vill. På något sätt ska jag hur som helst vara en del av det där igen. Det är för bra för att gå miste om!

Grattis IK Ymer. Och grattis friidrottssverige!

Skolstart!

Trots att det snart gått 30 år sedan är jag fortfarande den där lille Herman som är på väg till Tummarpsskolan i Dalsjöfors, vid den här tiden på året. Med en klump i halsen tar jag stegen över skolgården med blicken fixerad mot dörren till aulan. Jag undrar vad som ska hända den här gången, hur bistra rektorerna ska se ut där framme, vilka hemska slutsatser de dragit baserat på dystra statistikrapporter. Jag går sakta upp för stentrapporna, kikar försiktigt in i aulan och möts av samma syn som vanligt. Jag sätter mig försiktigt ned och en efter en ramlar kollegorna in. De jag känner och umgås med slår sig ned bredvid mig, vi pratar, skrattar lite, klumpen försvinner sakta och jag inser att det trots allt är ganska kul med arbetskamraterna i alla fall.
Och det blev en bra uppstart (nåja, med våra mått mätt i all fall). Vi skrattade tillsammans, rektorerna skippade de värsta genomgångarna och vi fick andas oss igenom de första timmarna.
Jag kommer alltid ha de där hemska lågstadieåren med mig. En hemsk lärare och en hemsk miljö. Därför är jag som lärare alltid noggrann med att de där första stunderna alltid ska vara fyllda med värme och omtanke. För man vet aldrig vad kidsen bär med sig för erfarenheter och minnen.

Om att skrika saker!

Jag, Simpe och farsan var på fotboll här om dagen. Elfsborg tog emot Kalmar FF på Borås Arena, ett klassiskt möte som jag ogärna missar. Det brukar bli jämna och spännande fighter dem emellan. Jag frågade farsan om han ville haka på och då sade Simpe, 9 år och totalt ointresserad av fotboll men löjligt förtjust i varma popcorn, att han gärna hänger på också. Så blev det. Vi snabbköpte biljetter på en billig sektion (fast tanten i biljettluckan försökte lura på oss betydligt dyrare), vilket visade sig vara inom hörhåll till bortaklacken. Kalmars bortaklack bestod den här kvällen av typ 23 personer och ett tiotal publikvärdar. Men tre av de här personerna höll ganska bra låda och hejade på sitt lag. Men inte på Anders Svensson. Efter att de sjungt samma nidramsa femtielva gånger (den om prostituerade...) såg jag Simpe sitta med popcornnäven i munnen stirrandes mot tre snubbar bakom ett staket som betedde sig som om de hade en gemensam IQ på 76 (om man multiplicerar).
- Varför sjunger de så?, undrade Simpe.
- Jag vet inte, men det är fel att göra så!, var det enda jag kom på.

Som en käftsmäll av Cluber Lang!

Jag har halvglott på Rockyfilmerna. Elelr, nja, väldigt lite förresten. I Fredags satt jag och brorsan och kollade Rocky III, men jag somnade. Igår kollade jag andra halvan av Rocky IV. Dom är bra. Inte jättebra, men helt klart 80-talsbra. Stallone är sympatisk och bifigurerna lätta att relatera till. Man gillar dem eller ogillar dem. Plotten är enkel. Det goda (Rocky) mot det onda (Clubber Lang och Ivan Drago).
När jag kom hem idag efter drygt två veckors semester på ett antal fantastiska och harmoniska platser, öppnade jag det lilla brevet från min arbetsgivare där det står tider och dagar för de inledande arbetsveckorna. Men istället för en lapp i kuvertet flög en hård rak höger från Clubber Lang upp. Jag knockades raklång. Jag hade behövt en Burgess Meredith som viftade tillbaka gutsen i mig. Jag hade behövt en Pauli som sprutade vatten för att få mig att kvickna till. Istället hörde jag Biggan gnägga i bakgrunden (hon hade tjyvöppnat kuvertet).
Vi börjar inte på torsdag som jag räknat med. Vi börjar på onsdag. Balle.

Ett vykort från Ålandskobb!

Jag har inga foton. Kameran ligger hemma i Toarpsdal och mobilkameran hade inte platsat på en tekniklista 1997. Men Ålandskobb är en liten ö mitt ute i Norrtälje skärgård. Precis bredvid Furusundsleden och man kan se alla färjorna österut passera som stora kolosser (hur kan de flyta?).
Jag skickar ett vykort full med glädje. Jag låg på några klippor och solen sken mer än någonstans. Runt omkring mig fanns människor jag älskar och aldrig att en pastasallad kan smaka så gott som den gjorde där ute, serverad på papptallrik.
Solen gnistrade på en vattenyta som gick från spegelblank, till vågig och tillbaka, i takt med alla båtar som passerade förbi. Vi tog brorsans båt ut till det som måste vara Sveriges vackraste landsdel. Ubbe spelade reggae på ukulelen och vi nynnade med.
Ni skulle vart med. Då hade ni velat flytta ut dit med mig och fyllt kvällarna med vågsvalp, grill, vin och kärlek.

Fortsätt njut av sommaren. Det ska jag göra!

SM i Uppsala 2011!

Jävlarns, var tar tiden vägen? Det känns som om jag nyss gick på semester och boule-SM i Uppsala, enligt traditionen vecka 30, kändes lååångt bort. Men nu är det här.
Om det ska bli skoj? Det ska bli jävligt skoj!
Jag spelar enligt följande...
Mixeddubbel
Jag och Biggan nöter på. I Varberg spelade vi riktigt bra så länge det var grisväder. När solen dök upp gick det något sämre, men det var säkert en tillfällighet. Spelet i Ulricehamn härom sist var uselt. Men det var ju en genrep. Målet är, precis som i alla starter, att gå ur poolen. Vi har andraseedade Rickard Nilsson och Elisabeth Larsson i poolen (dock ej i första matchen), en seedning att sno. Men svårt, det är verkligen en riktigt bra lag. Lyckas vi är det fantastiskt, men vi kan ta oss ur det hela genom utjämningsmatc. Oavsett handlar det om lite flyt med lottningen om man tar sig till direktutslagningen, men det kan bära en bit om vi har en bra dag.
Singel
Fjolåret var ett litet genombrott för egen del. Jag vann min pool och vann ytterligare en slutspelsmatch innan det tog tvärstopp mot Jesper Skult. Men känslan var riktigt bra och jag skla försöka plocka fram det i år igen. Tänker dessutom spela i min vita SM 2008-tröja, för att skapa lite känskla av stolthet.
Trippel
Veckans roligaste gren för egen del. Jag älskar trippeln och laget med Biggan och Owe är riktigt skönt. Får vi det att stämma kan vi spela riktigt bra och håll jämna steg med de flesta lagen, men vi har brottats med ojämnhet. Vi får se.
Dubbel
Spelar med Arne och vi har visat upp en riktigt bra högstanivå, men samtidigt en jävligt låg lägstanivå. Stämmer det kan vi spela offensivt som fan, vilket jag tror är vårt hopp. Men det gäller att kunna anpassa spelet hela tiden och där har vi en del att lära.

Sammanfattningsvis hoppas jag på att vi tar steget ur poolen i dubbeln, samt minst upprepar den bedrift från ifjol i mixen (vann poolen) och trippeln (16-delen). Som sagt, grundinställningen är att ta sig ur poolen, därefter handlar det om hjärta och marginaler!

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 15!

Med darrande ben gick han mot trädgårdslandet. Han höll krampaktigt i grepen, som om den var hans sista trygghet, en livlina. Hans ben bar knappt. En vår av vånda och nu skulle allt upp i dagens ljus. Potatisarna. Plantorna hade inte blommat och han fick ta för givet att den här sorten inte skulle blomma.
Han satt grepen mot den första plantan, torkade svetten ur pannan och mumlade något ohörbart upp mot himmelen. Han tryckte till med foten och grepen gick rakt ned. Han fick ett bra grepp, tvekade en hundradels sekund innan han lyfte upp och vände hela plantan med jorden uppåt. Inte en potatis. Hans blod stelnade till is, hans underläpp skälvde och han skakade på huvudet. Fan, tänkte han och körde handen i jordhögen. Då föll allt isär och fram tittade tre, fyra och fem stora och ljusa potatisar. Han föll på knä och rotade fram ett dussin välskapta och vackra potatisar innan det tog stopp. Han tog dem till sin barm, kysste dem och höll upp dem mot den regntunga skyn.
- Tack, snyftade han fram.
- Tack!!!

Varberg strandcup i backspegeln!

Mixeddubbeln: mycket knapp torsk i kvarten efter utgångsläge i sista vändan. Spelet i kvarten var slarvigt och dåligt, men fram till dess mitt och Biggans bästa i år. Ser lovande ut!
Trippeln: sög hästaballe, inget att skriva om överhuvud taget. Bara att knyta näven i ficka och ta revanch!
Dubbeln: lysande läggspel från mig (ja, jag vet, ego, men det är ju min blogg) höll på att ta oss till A. Nu blev det B och respass tidigt. Vi höll inte som lag, tyvärr.
Det sociala: fantastiskt som vanligt. Strandcupen är årets bästa tävling utanför SM. POM är landets bästa klubb utan konkurens. Vi har alltid trevligt ihop. Nu kryddade vi med några utsocknes och de hade jävligt skoj också.

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 14!

- Varför blommar inte potatisen?
Han var upprörd. Skrek inte, men hade ett skarpt tonläge och lät anklagande.
- Jag vet inte, vissa sorter är sena och...
- De var en tidig sort, de skulle förmodligen vara färdiga till midsommar men absolut senast i början av juli!
Nu skrek han. Det sista med gäll stämma.
- Men potatisar är inte tidsinställda maskiner. De lever ett eget liv och kan mycket väl...
- Jävla flum. Här ges ett löfte om potatis och vad får man? Gröna jävla prydnadsplantor. Fy faaaan.
Han slängde på luren efter den sista harangen. Han hade låtit som Dan Ekborg när han svor sig ur disrektsändning.
- Jaha... fortsätt ring in till Trädgårdsdax och ställ era frågor till experter på just ditt problem. Hoppas inte nästa lyssnare är lika besviken på sina grödor. Lars-Göran från Gnesta, välkommen!
Herman vred av radion med en spasm. Besvikelsen var stor. Potatisplantorna var höga och fina, men saknade blommor och nu ville han inte vänta mer. Han hade ringt in till radioprogrammets telefonväkteri för att få tröst, en förklaring om att allt var normalt. Men istället hade rösten i luren försökt släta över det hela. Han var sur. Och besviken.
- Jag går ut en sväng, mumlade han från hallen och slängde igen dörren bakom sig. Han gick ner till landet och kände pulsen stiga medan han glodde på landet. Han var röksugen. Sur och röksugen.

Varberg Strandcup!

En av årets stora boulehöjdpunkter är här igen. Varberg Strandcup. Spelet, miljön, människorna och feststämningen. Allt finns här. Hoppas vi har lika stor tur med vädret som tidigare år.
Så här spelar jag 2011.
Mixeddubbel med Biggan. Bra chanser att ta ngr skalper. Får vi spelet att stämma kan det bli riktigt bra. Återstår att se. Given förstaläggare och det känns tryggt. Men det bästa med det här laget är att vi näs dom helst kan växla. Tror vi vuxit taktiskt i år.
Trippel med Biggan och Owe. Ett bra lag som bara blir bättre och bättre ju mer vi hittar lagkänslan. Fortfarande lite knepigt att hitta positionerna, men sitter de på lördag så blir det mumma. Roligt lag, framför allt! Dessutom är trippeln höjdpunkten och den jag ser fram emot mest. Gäller bara att korsbefrukta förhoppnignar med DO IT på banan.
Dubbel med Arne. Nyaste konstellationen med hög högstanivå. Lägstanivån fortfarande för låg, men jag tror den kommer med antalet tävlingar. Given förstaläggare i utgångsläget och det känns tryggt.

Ska Du spela?

Skåne- the roadmovie!

Vi drog till Skåne, Helsingborg för att vara exakt, checkade in på ett halvdant hotell och spatserade ned till färjelägret. Tog båten över sundet, halsade en pilsner och en bitter och gjorde stan. Det var mysigare än mysigt och en 9-åring kan verkligen uppskatta saker. En rolig affär, en båttur, en god hamburgare eller ett litet paket lego. Och en snygg fru kan bli ännu snyggare när hon får gräva djupt i klädaffärernas utbud.
Jag? Bara njöt av att vara där, med de jag älskar. Att få äta en hackeböf och dricka en pilsner. Att få spana solglasögon.
På vägen hem gjorde jag och Simpe en roadmovie av det nordskånska naturundret. Vi rattade snabbt igenom Kullabyggden och drog runt bukten ut mot Bjärrehalvön. Någonstans mellan sädesfälten och ladugårdarna hittade vi en sluttning. På andra sidan Skälderviken tornade Kullahalvön upp sig som en gigantisk pir. Det var sagovackert i solskenet och den lätta disen. Man bara väntade på att en spansk erövrare skulle styra sitt spepp i land och förklara området nytt, vackert och oupptäckt. Vi körde vidare ut mot Torekov, sneddade av nordost och stannade till vid Hovs hallar. Ett klippområde som kunde vart kuliss till vilken Hitchcock-film som helst. Och sedan Norrvikens trädgårdar och Båstad. Bakom varenda hårnålskurva och efter vaje krön väntade jag mig att Roger Moore skulle komma susande i en Volvo modell äldre. Med en fager blondin brediv.
Lunch i Tyllösand. Vart var Per Gessle? Solen sken, kvinnorna lättklädda och männen bar på surfbrädorna. Allt var som en Gylle Tider-låt och Biggan sjöng.
Sedan bestämde vi oss för att åka hem och naturligtvis började det regna. Det räckte att vi sa B:et och de första dropparna slog mot vindrutan. Det regnade hela vägen hem till Toarpsdal. Sedan slutade det och vi njöt på trappen av att vara hemma. Glada för en mysig tripp, tillsammans. Jag behöver sånt.

Metallica!

På torsdag får jag min nya bil. En AUDI A3. Jag har hus, barn, hund och ett fast jobb. Jag lever ett väl inrutat liv med en ovanligt långs semester som kallas sommarlov. Jag grillar på kvällarna, läser tidningen på morgonen och tittar på Rapport.
Åsså gillar jag hårdrock. Högt, skramligt och brutalt. Metallica anno Black album och tidigare. Är jag själv i bilen lyssnar jag så högt att isskraporna skakar i dörrfacken. Jag gick på konsterter med dem 1994 och 1999. Det borde vart ngn till som försvann på vägen.
Har jag blivit för bekväm för att gå på konsterter? Jag borde gått på Big 4. Hur kunde jag missa det? Mitt liv är för lite rock ´n roll nu för tiden.

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 13!

Han kände sig hjälplös. Som den gamle i båten som under solens hetta inte hittade skydd, inte fann på råd. Han försökte frambringa en fläktande vind med sportbladets rosa sidor, men de tycktes inte finnas. Åtminstone rörde den inte om den kvalmiga sommarluften. Simon Bank log från uppslaget om damernas fotbolls-VM. Som om han satt under sitt solparasoll i Tyskland, med halmhatten lite på sned och tyckte att alla som gick omkring med vanliga jobb en sån här underbar sommardag måste ju vara dumma på riktigt. Men han, Trädgårdssultanen, var inte dum på riktigt, bara riktigt jävla svettig. Klibbigt, rinnande och obehagligt svettig. Han strök en svettpärla från överläppen, men genast slöt en annan upp. Det bara rann om honom. Han vacklade in i skuggan från den Japanska häggen och dråsade ihop i en svettig hög, tog stammen som ryggstöd och sportbladet som en solfjäder. Men den bara skrynklade ihop sig och han la den åt sidan. Han kisade upp mot solen, genom det täta lövverket och han kunde nästan föreställa sig tre gamar cirklande högt där uppe, tålmodigt väntande på att han skulle duka under för värmen. Han skruvade korken av vattenflaskan och tömde den på sitt innehåll, harklade sig lätt och sa högt för sig själv.
- Åt helvete med ogräset, jag tar det en annan dag!

SM!

Eftersom jag är en statistiknörd av stora mått roade jag mig med att räkna ihop hur många deltagare som är anmälda till årets boule-SM i Uppsala. Siffran är 1721 och måste ses som en katastrof. Det är den lägsta deltagarsiffran sedan SM gick i...? Boden kanske? Det är de sämsta sedan jag gjorde mitt första SM 2006.
Fråga är varför? Det ligger mitt i Sverige, med goda geografiska förbindelser och ett stort utbud för boende. Spelet går i parkmiljö mitt i en storstad.
Är det för dyrt i Uppsala?
Har man marknadsfört arrangemanget fel?
Lägger SBF för lite fokus på sitt eget flaggskepp?
Är det för dyrt med 125 kr per start?

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 12!

Midsommar. En fest för ljuset och fruktbarheten, för kärleken och gemenskapen. Men såhär dagen efter kändes det hela bara som en dum idé. Varför hälla i sig sprit på det viset? Varför? Så jävla onödigt.
Han släntrade ner till landet och la sig i gräset. Det blåste lite och var inte speciellt varmt, men det regnade åtminstone inte. Han la sig på rygg och tittade upp på molnen som for förbi. Han funderade på om potatisen skulle blomma, om löken skulle växa till sig, när den nya omgången rädisor skulle bli klara. Han insåg att det var mitt i sommaren, ingen väntan på att den skulle komma. Den var här och nu. Det var dags att ta tag i ledigheten och njuta. Han sträckte ut sig lite till och ett leende spred sig över ansiktet. Han blundade och gjorde det bekvämt. En tupplur i gräset, kunde man utnyttja ledigheten bättre?

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 11!

Han kunde se tillbaka på en god vår. Sådden hade kommit i jorden i tid, värmen hade välsignat Toarpsdal tidigt och regnet hade gjort välkomna besök med jämna mellanrum. På senare tid hade mellanrummet uteblivit förvisso, men han slapp vattna. Han var glad och nöjd.
Rädisorna stod redo och blottade sig lätt. De ville upp, de ville vidare. Visste de att alltihop skulle sluta på en midsommartallrik vid familjen Thorells midsommarfirande hade de säkert duckat, men vad vet en rädisa om livet? Deras öde var beseglat. Upp skulle de.
Men löken var sorglig att skåda. Han hade lirkat upp ett provex och den hade sett ut som om den aldrig hade tänkt växa. Blasten såg perfekt ut, men löken som dolde sig under jord påminde om ett stort och snuskigt russin. Kanske visste löken det som rädisrna inte anade? Kanske trodde de att det här skulle rädda deras skinn. Men vem fan skulle spara på en dålig lök? Nåja, trädgårdssultan som han var tänkte han ha tålamod ett tag till. De skulle få en chans att växa till sig.
Han strök lite svett ur pannan och blickade ut över sitt rike. Han var nöjd, allt var lugnt och fridfullt. För lugnt? Lurade fienden i buskarna igen? Kanske skulle han beodra ut familjen på vakt om nätterna. En älg hade stått iskallt och blickstilla ute på åkern en natt. Som om han var utsänd för att förvarna om vad som komma skulle. Hittade han så mycket som ett klövspår i närheten av trädgårdslandet skulle han utlysa fullskaligt krig. Han skulle inte lägga några fingrar emellan. Han skulle dra till med hela arsenalen. Må djävulen ta älgen om han visade sig igen!

Seriespelet 2011: uppföljning!

I division 3 tog vi 5 av 10 poäng och det är klart underkänt. Vi inledde med klara 4-0 mot Borås petanque, men tog sedan inte en enda mötesseger. Vi förlorade andra mötet mot Lilla Le med 1-3 och förlorade sedan inte ett enda möte. 3 oavgjorda mot BK Strand, Sansjö (deras enda poängtapp, vi hämtade upp 0-2) och Kronäng (vi tappade 2-0). Nu kan vi inte förlita oss till vår egen prestation utan måste ha hjälp och tur på vägen. Det känns inte bra, inte alls bra.
I division 5 inledde vi med 3-1 mot Sansjös andralag. Jag och juniorerna spelade bra, likaså gjorde farsan och co. Men sedan hade vi inget mer att ge. Vi har fortfarande häng på andraplatsen, men måste vinna det mesta i avslutningen och det är fullt möjligt.

Seriespelet 2011!

För första gången i världshistorien har Pomme de Pin med två lag i seriespelet. Ett lag i division 3 och ett i division 5. Det tog oss fem år att komma till det stadiet. I division 3-truppen är fyra av åtta hemvävda POMare. I Division 5 är samma siffra fyra av sju. Jag är mäkta stolt som ordförande att vi nått hit. Det är egentligen först nu vi kan börja arbeta med sportsliga mål mer långsiktigt. Nu kan ALLA få vara med i seriespel nder någon form, samtidigt som vi toppar ett lag.
Sjävklart är målet att ta oss tillbaka till division 2 med förstalaget. ´Men att det inte blir en walk in the park har försäsongens två träningsmatcher visat. Två gånger 0-4 mot lokalkonkurrenten Borås Petanque visar att vi måste tagga till och spela bra. Gör vi det är vi har vi lag i förbundsserien nästa år, gör vi det inte kommer vi hamna i kval för att hänga kvar i trean, så små är marginalerna.
I division 5 är målet också högt ställt. Vi ska vara bland de två främsta och spela kval till division 4. Inget snack. Vi har flera spelare med i laget som går rakt in i division 3-laget när som helst. Krydda med våra två äldsta spelare och våra yngsta och vi har en jävligt bra mix.
Dessutom har vi Conny, Marcus och Kaisa som inte kan vara med och spela. Där har vi sparkapital inför höstomgången och till kvalet.

Fan vad kul det ska bli med seriespel igen. Game on!

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 10!

Potatisplantorna hade växt sig höga och ståtliga. De vajade i vinden och påminde om snobbiga överklasskärringar från Östermalm ute på söndagspromenad. Det var bara ett solparaply och en pass-upp som fattades. Fast pass-uppen var väl han själv vid det här laget och skulle solbrännan bli för hård nu i slutet skulle han förmodligen ställa sig där med ett parasol och bjuda blasten en apertif efter duvningen med vattenkannan.
Rädisor hade han redan skördat några. Vissa beska som satan, andra piggt starka och goda. Det fanns några kvar i jorden att avnjuta, men han hade redan satt nya frön i marken. Eller, han och han. Det fick fotfolket sköta, han stod bara och övervakade att allt gick ordentligt till, lade sin välsignande hand vid grödorna och kallade dem sitt eget. Han var ju en trädgårdssultan och vore icke en sådan om han inte hade vissa odemokratiska och osympatiska drag. Var han för snäll rent utav? Borde han hålla sitt folk i än mer strama tyglar? Kanske skulle de bli lata och odrägliga om han inte höll dem kort? Han ryktes ur sitt drömmeri av Biggan som gick förbi.
- Hämta ett glas vatten är du snäll.
Han? Skulle HAN, trädgårdssultanen, hämta ett glas vatten?
- NU, påtalade Biggan med eftertryck.
Sekunder senare stod han i köket och spolade fram kallt och gott vatten till sin kära fru.

POM!

POM mönstrar följande uppställning till seriespelet nästa helg.

Division 3
Lag 1: Leif Mollberg, Annika Karlsson, Owe Karlsson och Biggan Thorell
Lag 2: Eva Friis-Hansen, Sören Friis-Hansen, Arne Nordberg och Eino Heikkinen

Division 5
Herman Thorell, Simon Thorell, Jan-Olof Thorell, Alexander Hekkinen, Oscar Karlsson, Stefan Gustafsson och Margit Dahlgren.

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 9!

Att han inte hade tänkt på det tidigare. Organiserad arbetskraft som rensar ogräs oavlönat. På en lördag. Ingen skulle kalla det slaveri, ingen skulle gnälla hos facket. Inga skrivelser till barnombudsmannen och inga upprop från Amnesty. Hans egen morsa och fru stod med röven i vädret och rensade ogräs och snackade om grödor, meda han själv drack en kall öl. Genialt!
Dessutom blev det fint. Potatisfårorna var stiligare än någonsin och löken tycktes stå i givakt när han inspekterade ägorna. Som om de fått ansvaret för lag och ordning i hans trädgårdsland.
- Snyggt, sa Herman nöjt och la sig i gräset.
- In och laga mat, vi är hungriga, svarade Biggan!

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 8!

- Det gör ont när knoppar brista, tänkte Herman när han drog korken ur vinflaskan. Han hade inte lust att vara vare sig djup eller poetisk, men lite patetisk kände han sig allt. Ytterligare ett läsår hade nått vägs ende och det var inget annat än ett tecken på att han var älder och några ungdomar lyft mot framtiden. Bra så.
Han hade tidigare på dagen skördat rädisorna, de första och fräna. Han hade ätit dem med vällust. De var först ut och förtjänade ett gott omdöme.
- Jag vill inte ha, hade Simpe sagt och lagt armarna i kors.
- De är jordiga, löd den vidare motiveringen.
- Jag ska tvätta dem, fortsatte Herman, men det hela slutade med att han själv åt dem i sommarsolen på trappen.
- Fan vad jag är bra, tänkte han okritiskt.

Medaljer!

DM i Skövde och Skara är över. Så här gick det...
Singeln: inledde med två torsk (Biggan och C-J Möller), avslutade bättre men missade slutspelet precis som nummer 17 i monraden, 4 kvotpoäng ifrån. Surt då jag var på G, men klart underkänd insats.
Skytte: satte årsbästa med 23 poäng i full storm. Gick knappt att stå i ringen ordentligt. Att resultatet höll måttet visade sig då endast C-J Möller och Patric Larsson passerade under dagen (36 och 28) trots att dryga 20 deltog. Hade jag nypt en lille eller två hade SM-platsen vart kirrad förmodligen. Klart godkänt i mina ögon ändå.
Trippeln: gruppspel och slutsegrarna Strand och duktigt BON-lag gav oss respass direkt, trots bra spel. Men missat slutspel är äldrig godkänt.
Dubbeln: inledande storspel och två av tre segrar kändes grymt bra. Men så kom ett stort ras mot Ödenäs i sista monradmatchen och vi sjönk från tredje till nionde plats. Bara 8 av 19 lag till slutspel gjorde att vi missade ytterligare ett slutspel. Icke godkänt igen, trots bra spel.
Mixed: helgen lyfte med mitt och Biggans brons. Vi lirade jämnt och bra, slog Möller-Holm två gånger om och gjorde bara en dålig match, semitorsken mot Johan Skagerlund med morsa. Klart godkänt.

Så. Bara att ladda vidare!

DM!

Kommande långhelg är det DM i Skövde och Skara. Singeln och trippeln går på favoritspelplatsen Skövde, medan dubbeln och mixen går i Skara. Ifjol blev det ett brons i mixed som bäst. Jämfört med fjolårets facit är målet i år skyhögt ställt, men exakt hur det ser ut håller jag för mig sjäv. Formen och nivån på spelet är bra mycket bättre i år, men sedan ska mycket klaffa. Känslan i skyttet t.ex. som inte riktigt vill sitta där. Men det kommer!

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 7!

Han hade vaknat tidigt den här morgonen. Han hade fått en ovana att vakna tidigare och tidigare med åren, men den här morgonen var det tidigare än så. Han hade vaknat med det där gnagande obehaget som han alltid fick när han inte hade gjort sitt bästa, när han lämnat saker ogjorda. Eller dåligt gjorda. Han kunde inte slå sig till ro och steg upp, satte på kaffe och gick ut på trappen. Solen bröt igenom regnmolnen för en stund och hans land badade i solskenet. Det var vackert, nästan bedövande. Han stannade till och njöt. Vårregnet smekte honom och det gjorde inget. Han stod där tills solen gick i moln, gick ner till brevlådan och hämtade tidningen.
- Jag skiter i det där jävla jobbet. Gör jag det dåligt kommer jag ändå alltid hem till det här, tänkte han och var varm inombords. Han hälde upp en kopp kaffe, tog tidningen under armen och kröp ner i sängen igen bredvid sin fru. Han tänkte njuta av den här morgonen.

Messi!

Han kan leka med en boll och han ser ut som om han älskar varenda sekund som han har den vid fötterna. Han är aldrig så självisk att han inte släpper den vid rätt tillfälle. Men när han behåller bollen så håller han i den som om den vore ett ömtåligt ägg av guld. Han är magisk, messi. Bäst i världen. Bäst i världen genom tiderna? Ja, förmodligen. Vem kan säga emot?

CL!

Är det någon mer än jag som saknar de där europacup-finalerna i SVT, när ljudet var raspigt, Bosse Hansson kommentator och sport på TV var något ovanligt (det var likadant med tecknat, men det hör inte hit)? Det fanns en tid när jag jublade högt över att TV3 sände gruppspelsmatcher hit och dit, slutspelsmatcher en masse och finalen var som slutet på en säsong. Men nu har Viasat kört det här genom kommersialismens kvarn en gång för mycket och det är inte samma sak längre. Jag längtar tillbaka lite till när man såg fram emot att se en fotbollsmatch på TV. Man sket i att Bosse var dålig. Det hörde till.
Men om jag kommer titta på finalsändning?
Finns det kineser i Kina?

Radko Mlavic!

Radko Mlavics son påstår att pappa är för sjuk för att ställa upp i en rättegång. Tre hjärtinfarkter och två nånting annat ska ha slitit hårt på den gamle mördaren.

Lika hårt som när han skiljde ut 8000 pojkar och män från sina familjer och mördade dem kallblodigt i Srebrenica under kriget 1992-1995?

Mlavic ställde krav så fort han hamnade i serbiskt häkte för några dagar sedan. Lyx krävde han. Ett svin, en mördare, som kräver att behandlas som en kunglighet? Sätt pluspolen i röven, minuspolen i näsan och slå på full ström. Grilla honom långsamt. Han är ansvarig för en etnisk rensning. Han är orsaken till att tusentals familjer drevs på flykt. Han har gjort många svenskar faderslösa.

Döm honom i Haag. Döm honom hårt!

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 6!

Han vilade sitt huvud i händerna och tänkte på alla kvällar han supit bort. Han tänkte på alla möjligheter han haft. På alla frivarv han struntat i och alla ligg han tjatat sönder. Han var bitter. Det var inget bra. Hade det handlat om jobbet hade det inte spelat någon roll, men nu var det skarpt läge. Hans fru satt i soffan och läste jobbmail. Han satt på barstolen och försökte komma på en enda bra anledning till att få ligga. Det fanns inga. Argumenten var tunnare än japanen som försökte skyla utsläppen vid Fukushima. Mer skrattretande än snubbarna som snackade bort Tjernobyl. Hans chanser att get laid var down below zero. Han kunde lika gärna gå ut till sina jävla potäter. Han tog bandaren udner armen, flippade på Foo Fighters och gick ut. Han kände sig ung på nytt, men var mer medelålders än någonsin. Vilken looser. Det var i alla fall snart sommarlov!

Ajaj...

Träningsmatch mot Borås Petanque.
Lag 1: Eva-Stefan-Arne-Annika
Lag 2: Herman-Biggan-Leffe-Owe
Resultat: 8-13, 6-13, 6-13, 6-13.
Annalys: det duger inte. Vi måste göra något annorlunda. Bättre.

Jajja!

Någon som lagt märke till svinen som förstör fotbollsallsvenskan, förresten? Knallskottskastande dårar, innerplans-invaderande dårar, våldsbrukande dårar. Dårar, kort och gott.
Men om man bryter ned det där till vad det egentligen handlar om, så är det egentligen samma sak som vi diskuterar i skolan allt som oftast: att ta sitt ansvar i ett demokratiskt samhälle. Det ansvaret har många svårt att ta. Fotbollshuliganer likt väl som ungdomar som tänder eld på skolor.
Och vad gör man åt det? Sätter upp kameror på läktarna och i korridorerna? Lever med eländet? Har du svaret på den frågan?

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 5!

Han hade fångat besten och nu satt den i föhörsstolen mitt emot honom. Fjättrad likt Hanibal Lector vid den lilla stolen. Det var bara en morbid munkorg som fattades. Han stirrade på henne och hon stirrade tillbaka med ledsna ögon. Viftade lite på svansen. Försökte se oskyldig ut.
- Mig lurar du inte, väste Herman och sköt upp solglasögonen i pannan.
- Jag vet att det var du som sprang i mitt trädgårdsland inatt. Det är dina spår, dina avtryck och precis din stil, det är bara att erkänna.
Han försökte låta övertygande och farlig, men misslyckades. Besten började flämta och viftade lite till på svansen. Han önskade att Mikael Persbrandt skulle storma in i rummet iklädd rollen som Gunvald Larsson, vrålandes så att saliven sprutade.
- Nu erkänner du hundjävel, annars bryter jag vartenda ben i kroppen på dig, ser du. Du kommer se ut som en jävla caprichosa innan jag är färdig med dig, ditt vidriga lilla avskum.
Men nej. Persbrandt kom inte. Istället kom kommisarie Biggan in och hytte hotfullt med näven.
- Köpte du inte cigg?

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 4!

Han hade upptäckt spåren en tidig morgon. Stora trampspår i sydväst. En sabeltandad tiger, en drake eller möjligtvis en orch. Skulle kunna vara en bordercollie också, men den tanken vågade han knappt tänka färdigt. Han kände sig maktlös och förtvivlad.
- Tänk om den gräver upp mitt land. Byter ut potatisen mot en tennisboll, sopar igen spåren efter sig och smyger sakta tillbaka bland trädens skuggor. Bidar sin tid och attackerar när man minst anar det.
Herman strök sig i ansiktet och funderade hur han skulle avslöja besten. Vilken fälla skulle funka? Klassikern med ett bete under en kartong uppställd med en pinne? Gräva en fallgrop bortom rädisorna och lura ut odjuret med hjälp av ett tuggben? Han visste inte. Han hade verkligen inte en aning hur han skulle gå till väga. Han stod inför sin första stora prövning som trädgårdssultan. Han hade inget val, det fanns ingen väg tillbaka. Det var segra eller gå under och han hade bestämt sig.

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 3!

Så slutade det äntligen att regna. En disig och regnig morgon övergick i en blåsig dag och framåt kvällen badade Hermans land i sol istället för vatten. Lökarna hade tittat fram och tycktes blinka bort tårarna och rädisorna hade kämpat sig fram. Men det såg för bedrövligt ut. Herman plockade bort lite ogräs och jämnade till fårorna som bildats.
- Ett grönsaksland som får den här starten på livet och överlever måste fostra den starkaste av generationer, grönsaker som uppskattar det lilla och går rakryggade genom livet, mässade Herman vid middagsbordet.
- De där potäterna kommer bli de starkaste som världen skådat, en förebild för andra potäter, fortsatte han och såg ut som Karl-Oskar i någon av filmatiseringarna av Wilhelm Mobergs romaner, medan han blickade ut genom köksfönstret.
Han såg nästan andäktig ut när han satt där och blickade ut mot sitt rike.

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 2!

Nog för att Herman hade glatts åt regnet som föll över hans rike. Till en början såg han bara fördelarna, att slippa fylla på de där jävla vattenkannorna och släpa dem fram och tillbaka. Han hade känt sig bönhörd när dropparna började falla.
Men nu började det bli löjligt. Det var vatten överallt. Han kände sig mer som Noah med Arken än Ulf Schenkmanis i Trädgårdsdags. Herman, trädgårdssultanen, han som ville vara stolt över sitt trädgårdsland . Nu fick han gå omkring och funder över vilka grödor han skulle rädda med sig i arken. Potäterna och löken, rädisorna såklart. Vid närmare eftertanke skulle det nog bli tomt.
Han fällde upp paraplyet och gick ut. Han gick sakta ned mot landet. För några dagar sedan hade det dammat i vårvinden, men nu plaskade jorden sakta bort. Det såg för jävligt ut. Som scenerna ur Stalingrad, när allt är sönderregnat och smutsigt. Han tittade upp mot himmelen och suckade.
- Sol. Ge mig sol. Det räcker nu, jag har förstått poängen. Jag kan släpa vattenkannorna, det är lugnt. Bara jag får lite sol!

Hockey-VM!

Vad säger ni, bra eller anus? För mig hettar det alltid till lite när det kommer till maj månad och ett gäng utslagna NHL-lirare bildar lag med hungriga hopplock från diverse ligor i europa.
Visst, jag har betydligt varmare minnen från VM-turneringarna när jag var liten. Jag minns en gång, det måste vart tidigt 80-tal, när jag kom hem tidigare än vanligt från skolan. Farsan knäppte på TV:n och vi kunde se sista perioden när Sverige slog Östtyskland (med Kuhnackel) med 11-0. Dagen efter, en lördag, såg jag hela matchen när Tre Kronor torskade mot Sovjet med 9-0. Fetisov och Krutov var stjärnorna ingen kunde slå.
VM-finalen mot Finland 2011 är klassisk innan den ens spelats. Det är två underdogs som tagit sig hela vägen till final. Båda är vinnare på ett sätt, men den ene kommer vara en stor jävla förlorare med en klubba uppkörd i röven när matchen är spelad, ty så prestigefylld är fighterna mellan brodersländerna.
Heja Sverige!
Uppdaterat efter matchen...
Likt Zeb Macahan får jag halta till jobbet imorgon...

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 1!

Efter de mödosamma men lyckade resorna till Rångedala plantskola kunde Herman blicka ut över sitt rike. Han hade sitt rike för sina fötter och hans makt var fullkomlig. Visst, det hade krävt sina strider, icke oblodiga och icke utan offer. Men det var värt vartenda skavsår och varenda svettdroppe. Han hade vart kompromisslös i förhandlingarna.
- Ja, jag SKA ha trädgårdsland i år också och JA, jag ska fixa skiten själv.
Birgittas ifrågasättanden hade bara gjort beslutet enklare. Nu hade inga tvivel rått om att potatisen skulle i jord. Potatisen skulle inte bara skördas framåt sommaren, de skulle smaka gott också. Och se snygga ut.
Han drog handen genom håret och funderade på om sonen kunde övertalas till vattning. Det var nog det tråkigaste i det hela. Rycka lite ogräs kunde han gärna göra, men bära vattenkannor? Nej, fy för den lede. Det vore inte värdigt en riddare av ett trädgårdsland. Kanske kunde han köpa en lång trädgårdsslang och en sån där vattenspridare? Förmodligen skulle det inte passera budgetförhandlingarna just nu. Att övertala sonen skulle troligen vara ett rimligare alternativ, men skulle nog kräva sina mutor.
Då föll de första dropparna. Han trodde inte det var sant. Det började regna. Stora droppar och många. Han stod med gapande mun och såg sitt rike sakta fuktas. Efter en stund var varenda liten del blöt och en kvart senare var han helt övertygad om att något vatten inte behövde bäras de närmsta dagarna. Hans rike var inte bara lyckat, det måste vara Det heliga landet. Herman sjönk nöjt ner i soffan med datorn i knät. Han loggade in på Facebook och skrev:
- Skönt med lite regn till mina nyodlade potäter.

Trädgårdslandet vid vägens slut!

Tänk om man kunde skriva en roman om en snubbe som odlar potatis hemma på trädgården. Skriva om hans vedermödor med sol, regn och dåligt tålamod. Om hans längtan efter färskpotatis till midsommar. Om gräslöken som fått en egen hage för att den ska överleva trimmern. Om svärmors mystiska blomsterlökar och sonens rädisor. Hans truliga försök att leka trädgårdsvan och hans fåniga stolthet över plantor som sakta gror. Om 12 kvadratmeter jordigt paradis på en svensk landsbyggd som sakta är på väg att förlora sitt kulturarv.
Det kanske man kan?

Ego!

Jag ser bara att räknaren tickar på och att folk är här och läser. Men jag har inte en aning om vilka ni är. Det är synd. Det vore som att sitta och fika med folk man aldrig ser, aldrig träffar.
Därför. Sätt er ned en sund i min fiktiva fåtölj och ta en fika med mig. Berätta vem ni är. I kommentarsfältet då. Om du vågar. Vill. Och kan. Det vore skoj och skulle värma ett gammalt lärarhjärta.

Pfff...

Hemma med skallebank. Skönt. Inte med skallebank, men att vara hemma och bara ha mig själv att tänka på. Slappat mig igenom en dag i min ensamhet. Kan nog vara så att man behöver de där ensamma stunderna ibland. Bara vara.

Rull!

Lindomespelen är slut och det mest positiva jag har att ta fram är att vädret var bra och sällskapet trevligt.
Under lördagens trippel började jag som läggare med mål att prestera riktigt bra läggspel. Det gick åt helvete. Efter halva första matchen bytte jag och Owe, han löste det betydligt bättre än mig. I mitten av andra matchen var jag flyttad till skyttet och löste det OK. Men läggspelet är jag trygg i, ganska duktig oftast, och så blir det sådär. Fuck. Vi åkte direkt i B-slutspelet efter att Biggan och Owe presterat bra boule med jämna mellanrum.
Under söndagens dubbel med Arne tog jag tag i läggspelet. Jag svajjade något inledningsvis på Lejonkulan (Kling/Bredin), men efter ett par vändor lossnade det och sedan flöt det såväl i matchen som under dagen i stort. Vi pressade killarna riktigt bra och mitt läggspel var brutalt långa stunder. Dock en tight torsk till slut mot ett lag som sedan krigade sig hela vägen till kvarten. För oss blev det så småningom C-slutspel. Arne hade samma problem med banorna som jag hade dagen innan och Lindomes banor är inte snälla. Vi krigade oss till semi i C, men där tog det slut. Mitt spel betydligt bättre, som tur är.
Nu siktar vi på POM de Prix va?

Lindomespelen!

Kommande helg är det stor utomhuspremiär för boulesverige. Söder om Götet samlas de allra bästa av landets boulespelare, plus oss andra. Trippeln på lördagen är helgens stora höjdpunkt. Hur går det då?
Jag tror att titeln tas av stockholmstrion Köhalmi-Lind-Pettersson. Det är ett tight gäng som mycket väl kan ha formen på topp efter vinterns svenska cup, där man föll på mållinjen mot Lindome. Sörsta favoriter är naturligtvis Coccinelletrion Jessica Johansson, Joackim Andersson och Rickard Nilsson, tre spelare som mycket väl skulle kunna utgöra stommen i ett svenskt VM-lag, om det nu inte vore så att man infört herr- respektive damklass (värdelöst med klassificerandet). Spelar de på topp rår förmodligen ingen på dem, inte ens i närheten. Men en utomhuspremiär är alltid en utomhuspremiär. Se upp för Sibirienlagen, Halmstad och Lindome med Hugosson i spetsen.
Jag själv då? Jag spelar med min bättre hälft samt världens bäste Karlsson. Det är vår första tävling som trippellag, men å andra sidan är det de två spelare som jag känner bäst i hela klubben. Anledningen till att vi inte lirat ihop tidigare är... ja, ingen aning. Jag tror stenhårt på det här, men samtidigt måste man ge det lite tid och matchande. Men seriöst tror jag att det här kan bli riktigt, riktigt bra. Imorgon ska det bli bara jävligt skoj, resultaten får bli som det blir, men vinnarinstinkten kommer det inte vara fel på. Jag går lägg, Biggan bankar skiten ur motståndarkloten och Owe fyller på med rubb och stubb.
På söndagen spelar jag med min för året nye dubbelpartner, Arne Nordberg. Vi har lirat några träningar ihop och det funkar bra här med. Här tror jag på att vi måste tävla igång oss som lag, men potentialen finns. Jag går läggare här också och det känns jävligt skoj.
Avslutningsvis lovar metreologerna fint väder. Fan trot. Men jag hoppas.

Sjung!

Om jag hade haft ett band hade jag sjungt skiten ur mig. Om jag hade haft musiken i mig hade jag snott ihop låtar. Om jag hade vart musikalisk hade det vart en jävligt rolig gemenskap. Nu är jag inte det och jag kan bara pissiga skitackord, så jag får hålla tillgodo med mig själv och min gitarr. Det låter säkert för jävligt, men det är skönt och kul.

Hästballe!

Vet inte om det är sant, men det har smugit sig på en obehaglig känsla av att jag inte får skriva som jag vill här på bloggen. Jag har sakta fjätrats vid mentala bojor som hindrar mig i mitt konstnärliga yttrande. Rädsla? Kanske. Jag fick inspiration att stå upp och våga idag när jag tittade på Nyckeln till frihetmed kidsen i skolan. Tim Robbins selar oskyldigt anklagad som amerikanska staten syr in på tid och evighet plus lite till. Han slängs i isoleringscell på månadsbasis för att han ska hålla käft och han trotsar sina värsta demoner. Han spelar en hjälte av stora mått, skönt ackompanjerad av Morgan Freemans karraktär. Och Morgan Freemans berättarröst.
Hur som helst, jag fick en kick av det hela och därför ruskar jag av mig obehaget och är naket ärlig.
- jobbet suger hästaballe just nu och allt känns orättvist, jag spyr på det mesta men sliter på för kidsens skull. Hade jag fått bestämma hade jag bytt ut mycket.
- boulen är kul, men jag blir bitter på att folk inte väljer vår tävling. Jag har skickat iväg POMare i drivor till tävlingar i såväl Jönköping som Skövde, men de klubbarna lyser med sin frånvaro hos oss. Än så länge.
- sexlivet är förvisso bättre än någonsin, så där ska jag inte gnälla.
- imorgon ska jag vi ha studiedag på jobbet och jag ser INTE fram mot det.

Så. Avskalat gnäll, fritt från förmildrande omständiigheter, icke inlindat i snälla ord. Det känns skönt.

Mina lår!

Träningen idag med POM var bra fram tills vädersnubbarnaq tyckte att det fick vara nog. Himmlen öppnade sig och ned föll is, hagel och snö i en salig blandning. Vi kastade oss in och tittade på när den här magiska försommaren förvandlades till istid på några minuter. Som tur var gick det över. Men det är kallt som satan fortfarande.

Annars har jag hedrat de gamla hjältarna med att göra det som görs bäst på 1 maj: arbeta. Jag har krattat löv och burit ris och jag får säkert skön träningsvärk i muskler man inte trodde fanns.

Mina får!

Läser ni min blogg och gillar den är ni säkert något besvikna just nu. Uppdateringen är under all kritik. Men det skiter jag i.
Jag har försökt hitta inspiration till det som kallas arbete med det går trögt.
Jag hade nog behövt några veckors ledighet till. Eller behöver jag ett nytt jobb? Känner ni igen det här? Säkert.

Hej!

Jag har landat igen. Cypern var varmt och skönt, maten fantastisk, ölen kall, stranden strandig och sällskapet hjärtligt. Planet störtade inte den här gången heller och jag är lika glad varje gång det tar mark.
Ubbe och Lisa gifte sig. Det var stämningsfyllt, känslosamt och vackert. Det var ett lyckobröllop mellan två personer som har vart kära i varandra i 24 år. Det är stort att vara ett par efter 24 år, speciellt som att de bara var 18 när de träffades.
En veckas ledighet har jag gjort mycket gott. Jag känner mig mer tillfreds, mer lugn och mer laddad. Bara att ösa på med jobbet den sista månaden. Och boulen. Och huset. Allt känns mer motiverande efter den här ledigheten. Gött så!

Kypros!

Så heter Cypern å norska. Jag har nämligen glott på norska vädersajter för att ha koll på vädret.
Nu är det snart dags. En veckas lök. Jag lämnar över till farsan, svärmor och er andra att ha koll på landet där vi bor. Jag tänker koppla av och koppla bort, skaffa glöd inför slutspurten å jobbet.
Kram på er så länge!

Hillbilly!

Vet ni vad man får om man tar en arbetsplats som är rejält ekonomiskt eftersatt, skär ned kraftigt i kommande budget och ber personalen att öka farta sista kvarta? Svar lämnas i kommentarsfältet. Vinnaren bjur jag på valfri dryck när vi ses nästa gång!

På tal om dåliga beslut, här kommer 3 jag ska undvika på Cypern...
1. Ta djupa klunkar kallt vatten ur kranen när man borstar tänderna på morgonen.
2. Glömma bort att dricka vatten mellan ölen på stranden i den stekheta solen.
3. Ligga för länge på mage och läsa medan solen bränner på ryggen.

Vädret?

Jag ska ju till Cypern. Har jag sagt det? Jasså, säkert? Trodde det var en stadshemligthet, men OK. Jag har följt väderutvecklingen på yr.no (det är en norsk vädersida, inte en nevrologisk forskningssajt) och det har inte sett så jävla lysande ut (strålande som de säger i Fukushima). Därför kan det vara idé att fundera på vad man ska ha till efterrätt.
3 saker efter maten!
1. Grekisk yougurt inbäddat i flytande honung och garnerat med valnötter. Mmmm!
2. En jäger till kaffet, eller möjligtvis en kaffedrink.
3. Något sött till kaffet!

(Det sista är en ironisk känga)

Längtar!

Fan vad gött det ska bli med Cypern. Har jag sagt det tidigare? Jaha. Jaja. Men då kan jag ju fylla på med...
3 saker jag måste lära mig på grekiska!
1. En kall öl, tack!
2. Nej tack, jag är skaldjursallergiker!
3. Spelar man boule här på Cypern?

Things to do in Ayia napa, förutom att nuppa!

Jag fortsätter med min uppladdning inför Cypern.
3 saker man kan göra på balkongen/uteplatsen!
1. Dricka lagom avvägda drinkar, eller möjligtvis Irish gjorda på snabbkaffe och grädde på sprayflaska (Ubbe är expert på det).
2. Lyssna på när Ubbe lirar gitarr, önska låtar, sjunga med och låtsas att man är en rockstar.
3. Sitta och smyglyssna på ljuden från poolområdet, typ en poolgubbe som tror han är ensam och lägger av en nästa ljudlös fis, eller ett älskande par som glömt fönstret öppet.

Schalke!

Det har blivit något med tysk fotboll, något som inte fanns förr i tiden. När jag var liten spelade tyskarna kontrollerad försvarsfotboll och vann oftast sina matcher med 1-0. Eller, det är bilden jag har, minnet som finns. Jag tror det stämmer.
Men det är nya tider nu. Tyskarna dansade in i mitt vardagsrum i somras och tog den där bilden av defensivspel och tryckte den långt upp i röven på mig. Hela VM:s roligaste fotboll spelades av ett ungt Tyskland som sprang, sköt och passade sig fram till semifinal via galna matcher mot Argentina och andra storfräsare. I Bundesliga har alla lagen öst in mål (nåja, de flesta) och resultaten har sett ut som tennissiffror.
Nu är det Schalke 04 som ger intrycken. Schalke 04 åker ner till Milano och San Siro för att få en lektion i europeisk tuktelse. Trodde jag. Trodde nog Samuel Etoo och några blåränder till. Men icke tyskarna. De ställde en avdankad spanjor (den av Real Madrid petade ikonen Raul) längst fram, hamnade i underläge med 1-0 och 2-1, men sket fullständigt i hur man ska uppföra sig som underdog. Man sprang, passade och sköt sig igenom Inters försvar, man sänkte ett Inter som just förlorat hoppet om ligatiteln och pantsatt sin heder för en champion leauge-buckla.
Inter får åka till Gelsenkirchen och bestiga såväl alperna som den egna självkänslan. Man måste vinna med 4-0 för att gå vidare.
Jag tycker det är så jävla häftigt. En tysk slagpåse som ger fingret åt den europeiska miljardfotbollsindustrin.

Nedräkning Cypern: 3 saker jag ska göra på resan ner!

Längtar jag till Cypern? Finns det kineser i Kina? Sover Dolly Parton på rygg? Det ska bli så jävla skönt att komma iväg till en semestervecka utan krav och med en massa glädje. Biggan, Simpe och brorsan Ubbe med familj och det ska bli så jävla skönt och mysigt. Vi ska dricka kall god öl vid en ljummen pool, äta varm god mat vid sval restaurang. Vi ska umgås och vi ska slappa. Jag och Ubbe ska gå morgonpromenader till ljudet av en stad som vaknar, vi ska prata om ditt och datt och lösa värdsliga problem och låta de andra vara.
Som uppvärmning, uppladdning eller förspel (välj det som passar bäst) ska jag köra amerikansk kvällsswow-TV a la David Letterman. En lista när det faller mig in. När som helst och kanske flera varje dag. Här kommer den första hur som helst!
3 saker jag ska göra på resan ner till Cypern!
1. Dricka en öl på flygplatsen. Den är så skön, så avslappnande. Ni får kalla det alkoholromantik om ni vill, men det är liksom kickstarten för hela semesterresan.
2. Läsa. Det bästa sättet att avleda flygrädslan. Jag har lånat Nivas Den nya världsfotbollen och Paaslinnas En lycklig man. Dessutom har jag två olästa nummer av Offside.
3. Spela spel med Simpebus. Kortspel och pocketspel i alla dess former. Tiden går oändligt långsamt för en 9-åring när man sitter nedklämd i en flygplansstol.

Vad brukar Du göra när du ger dig iväg på flygplansresor och semestrar?

Kosta!

Jag kan bara skriva som jag gjorde senast. Kosta är en jävligt bra plats och människorna i och runt Don Camillo, byns boulehak, har så mycket hjärta och värme att det räcker till hela världen känns det som.
Tack Kicki för boende och sällskap.
Tack Tjocky för att du fixar i ordning allt det här. Tack vare dig kunde 16 människor ha en jävligt bra kväll.
Och tack Henri och alla på DC för mat och dryck, för världens charmigaste boulehall.
We´ll be back om vi får!

Kosta!

Jag och världens bästa Biggan ska till Kosta i helgen. Världens bäste Simpe ville hellre vara hemma hos farfar, så det blir en tour de barnfritt.
Vi ska bo hos Kicki Patron och Bante, en av många så snälla och varmhjärtade familjer Patron. Det blir socialt boulespel med fokus på allt det roliga och mysiga som boule kan vara. Det blir pizza, tapas och säkert några öl. Det ska bli så kul och mysigt.
Samtidigt får Kosta finbesök av kronprinsessan Viktoria och Boxer-Robert. De ska tydligen inviga nått hak på Glasbruket om jag fattat rätt. Jag är inget fan av kungahuset, men vilken slump att man råkar ramla in i lilla Kosta samtidigt som dem. Har de tur får de se en glimt av Biggan och Herman on tour, eller någon av alla de andra sköna människorna på Don Camillo, världens minsta och charmigaste boulehall och restaurang.

800!

Enligt min inläggshanterare är detta mitt inlägg nummer 800, men det stämmer inte överrens med antalet som ligger ute. Vet inte vad det beror på, men jag ser det här som nummer 800 hur som helst.
800 inlägg om det mesta. 800 inlägg om glädje och sorg, om stolthet och besvikelse. Om skratt och tårar. Om vatten och vin. Ja, ni fattar.
Men just nu är jag i bloggskugga. Det blir inte roligare än så här idag.
Men happy 800 hur som helst!

Tokrik!

Jag är bakis. Jag sitter i soffan och är tokbakis. Ni vet så där illamående med ett huvud som dunkar likt Big Ben vid noon och tungan är lika torr som Muammar Khadaffis tårkanaler. Jag är 35 år men dricker som om jag var 20. Dumt. Oerhört dumt.
Men vi hade kul igår. Vi lirade Guitarhero med extra tillägg av trummor, bas och sång. Det var skoj som fan och vi sjöng mer än bra. Till sist satt vi i musiksalen och jag spelade trummor på riktigt och sjöng All along the watchtower så att persiennerna vred sig i plågor och Pinnoccionstatyn sprang tvärs över stan och gömde sig bakom Rya åsar. Men trumtakterna satt till slut.
Jag läser förresten en topplista över folk som blivit tokrika på spelvinster. Folk som vinner femtielva miljoner och typ åker limousin för slantarna. Fy fan, jag vill också vinna så där mycket pengar. Jag skulle göra bra saker för pengarna, inte menlösa lyxresor till stan. Jag skulle köpa mig ett Guitarhero sett, komplett med allt. Sen skulle jag sitta där tills solen gick upp och istället för att åka till jobbet skulle jag gå och lägga mig. Det ni!