Höstberättelser- del 2!

- Jävla, satans, helvetes lurendrejare!
Han spottade och svor som kapten Haddock. Bilen hade vart halvvägs till Listerlandet i hans sinnesvärld. Nu skulle den stå där på uppfarten och vänta, som en stor jävla röd finne om morgonen. Som inte gick att klämma eller täcka över, inte trolla bort eller låtsas obetydlig. Den skulle stå där och vara ett monument över hans tillkortakommande som bilförsäljare.
- Jävlar!!! vrålade han igen och slog hysteriskt på ratten några gånger. Det fick honom att må lite bättre.
Väl hemma parkerade han Skodan bredvid det lilla röda aset (bilen alltså) och hoppade ur. Han hade lust att skälla, men morrade och gick in.
- Han kände sig lurad!
Biggan fick det att låta som en anklagelse.
- Han påstod att han inte visste om bucklan, dessutom tyckte han den var sunkig inuti.
Herman stirrade tvärs över bordet på sin fru. Hon stirrade tillbaka. Besvikelsen låg som en blöt disktrasa över alltihop, men den borde inte få förstöra den här kvällen. Men det gjorde den.
- Lägg ut annonsjäveln själv och försök sälja det där helvetes-aset till bil då, om du nu tror att det är så lätt.
Herman ångrade sig i samma ögonblick som orden slapp ut och passerade hans jävla läppar. Må djävulen ta hans dåliga humör. Nu vart han förbannad på sig själv istället för bilen, och den där hästhandlaren som blåst honom på en given bilaffär. Biggan ahde löst det hela hundra gånger bättre, men nu skulle han nödvändigtvis visa sig på styva linan och låtsas vara bilhandlare. Chanserna att lyckas som förbundskapten för San Marino var sannolikt större.
- Äh, fan. Jag ringer nästa namn på skambudslistan. Nån jävel måste ju nappa!
Han gav inte upp. Inte en chans.