Klassrummet, kaffemaskinen och arbetsrummet. Runt, runt hade han vandrat den senaste timmen. Han hade tappat räkningen på antalet muggar kaffe. På vändorna i trappan och gångerna han satt nyckeln i dörren till klassrummet. Det var en plågsam väntan på att Biggan skulle ringa och berätta hur bilaffären gått. En utdragen golgata där korset och törnen var mobilen och hörlurarna. Han stannade till i personalrummet och språkade med sina arbetskamrater. De försökte uppmuntra och trösta, gav en broderlig klapp på axeln. Han skakade på huvudet och hängde uppgivet med axlarna.
Så ringde telefonen, han tittade snabbt på displayen. HEM blinkade mot honom.
Hela personalrummet stannade av. Det enda man hörde var någons försiktiga gnissel med skeden i en sliten kaffekopp. Ett stilla brus från ventilationen gav det hela en ödesmättad inramning. Alla blickar var vända mot honom. Han svarade försiktigt och var tyst. Han hummade och jakade, nickade tyst och la på.
- Vad? hörde han någon ropa från bortre delen av rummet.
- Hur gick det?
Han lyfte blicken och ett leende spred sig sakta över hans läppar.
- Den är såld! sade han triumferande medan han höjde högerarmen i skyn som en segergest. Personalrummet bröt ut i ett glädjevrål, folk omfamnade honom och varandra. Det var en glädjens stund!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lyckans ost
Skicka en kommentar