- Lite aldrig på ett djur som du brukar äta, mumlade hon till husse.
Herman repade lite gräs och höll fram. Inte en reaktion från det stora djuret, bara fortsatt stirrande.
- Ska man vara rädd för den här? Stor, dum och snäll.
Herman skrockade och lutade sig längre över staketet och försökte locka med gräskärven han höll i handen. Kon ruskade plötsligt på huvudet och fick något svart i blicken.
- Nu är du allt bra kaxig va? Står där på andra sidan ett elstaket och spelar allan. Jävla människa, råmade kossan högt och ljudligt. Herman tog häpet ett steg tillbaka.
- Kan du prata? Förstår du vad vi säger? Stammade Herman och försökte greppa det hela.
Kon råmade vidare.
- Ja. Varenda jävla dag får jag gå och lyssna på bonnjäveln där hemma om hur fin man är som slaktko, hur bra man växer, vilket ståtligt kapital man är. Och igår, när du och din jävla bror stod och skrattade åt oss när vi gick på led för dagens utfodring. Jag hade lust att bryta mig ur, ramma staketet och sätta hornen i magen på er. Tror ni inte att ni ser exakt lika jävla korkade ut när ni står på kö för att köpa öl? Jag har nog sett!
Herman backade ytterligare ett steg bakåt medan kon fortsatte.
- Nej, kom över hit ska du fan få dig en omgång, jävla tunnis. Annars kan du bara hålla käften och gå, jag kan skaffa mitt eget gräs!
Herman släppte diskret gräset bakom ryggen och vände sig till hunden.
- Kom Diva, vi går.
Hunden reste sig och skrattade så att tårarna rann.
- Vem är det nu som är dum, husse?
