Iphone!

Iphone. Där har ni det. Anledningen till att jag inte bloggar. Jag känner mig som en blandning av nyfrälst och fjortis.
Nu ska jag fortsätta spela Wordfeud...

Bloggmiljonär!

Jag har just tjänat min första miljon på bloggen. Det har rullat på bra. Nu ska jag få en egen TV-show på Kanal 5, starta upp ett klädmärke med fokus på 80-tal och flytta till asien. Där har jag sjukt mycket fans och kan leva ett kändisliv.
Låter det overkligt? Det är det också.
Men det har hänt på riktigt!

What a wonderfull world!

Jag har tittat på Uppdrag gransning. Det handlade om utanförskapets Backa. Om samhällshat. Om att hata det som borde vara tryggheten. Förorten som borde vara ungdomars stolta hem, men istället är grugrunden för upplopp, polishat och kriminalitet.
Hur har det blivit så? Hur kommer det sig att en ung kille vågar stå och kalla en stor polisman för råtta och avskum? Att någon filmar det hela för med förhoppning om att polisen ska gå över gränsen. Det är som om de väntar på ett tillfälle att skapa ett nytt London, eller ett Marseille.
Polisen slår tillbaka och tror att tuffa tag löser problemet. Invånarna i Backa söker förklaringar och ska rösta på SD. Samtidigt säger man att polisens närvaro bara är kosmetisk, att de bara visar sig som snabbast för att ha ryggen fri. Ingen tycks tro eller lita på samhället längre. Inte ungdommarna som hamnar längre och längre bort på samhällskartan. Inte de som lever inom normerna för vad vi önskar.
Är det här ett plötsligt problem som uppstått? Nej. Latin Kings romantiserade om det här på 90-talet. Ungdomsgårdarna slås ihop eller stängs. Social omsorg har bytts mot straffskalor och omhändertaganden. Skattepengen skärs ned, folk tror att de får pengar över och kanske blir några rikare på vägen. Men samhällets kostnader eskalerar och någon måste betala. Vi måste betala.
Jag. Du. Svensson. Alla måste släppa till kronorna i skatt. De som styr måste bestämma att vi ska vända på det här. Tillsammans. För tror vi att vi kan lösa det här med tuffa tag, med övervakning och fängelsestraff, så kan vi börja bygga murar direkt. Jag förstår att vi inte kommer lösa det där med sittande regering, med kommuner som får mandatet att planera sin sociala omsorg och sina skolor. Men vi måste börja med att inse att det handlar om att bry sig, att närma sig det här problemet med öppen famn, inte med armarna i kors.

Den svenska björnstammen!

Jag är knockad och reser mig på nio. Från ingenstans via världens bäste Karlsson får jag höra det här och jag kan inte sluta lyssna. Så jävla bra.
Den svenska björnstammen blandar dancegrooves med innehåll och åsikter. Jag hade inte hört talas om dem förän för någon dag sedan. Nu fyller de hela min dag. Sånt är så skönt!

9-9-99!

För 12 år sen satt jag och Biggan på Stenkilsgatan och mös. Vi satt i soffan och väntade på att klockan skulle bli 21. Vi skulle förlova oss kl 9 på kvällen, den 9 september. Året var 1999. Två år tidigare hade vi suttit på en parkbänk och förfestat, inte en aning om att vi skulle bli en familj.
Mycket vatten har fluttit under broarna sedan dess. Vi har ett liv ihop och jag är så glad för Biggan. Och Simpe. Och allt vi har!

Förkylning!

Ingen blir så jävla förkyld som jag. Mentalt alltså. Jag blir förkyld från lilltån hela vägen upp till örsnibben. Näsan blir svullen (vill inte säga lite när man har en Thorell-näsa) och det kliar i halsen. Jag nyser så hårt att amerikanska väderorganisationer funderar på att namnge det.
Men om jag ska vara ärlig är jag knappt sjuk egentligen. Jag får sällan feber, aldrig ordentlig hosta och går över ganska fort.
Skulle inte förvåna mig om det blir annorlunda den här gången bara för att jag skriver de här raderna...

Indiana Jones!

Indiana Jones är inget annat än ett actionäventyr om en snygg men grå och trist lärare som vid sidan av livet som beundrad kunskapsförmedlare lever ett spännande äventyrarliv med hela jorden som arbetsplats. Szamtliga filmer är jävligt bra, även om den sista är för modern.
Men hur som helst. Det där påminner ju om mig. Jag är en snyggare upplaga av Harrison, mina kvinliga kollegor står i rad och beundrar vartenda steg jag tar i korridorerna, mellan varven är jag ute och jagar guld på landets boulebanor.
Är det inte fullt logiskt med en uppföljare av Trädgårdslandet vid vägens slut, som handlar om livets vedermödor som lärare och boulespelare?

Fullt!

Jag har slängt ut den här informationen på diverse medier idag. Eftersom det finns några som läser här också, så slänger jag upp informationen om Fyrlingen här också.
---
Det small till i anmälningslistan till Fyrlingen 2012. 48 platser tog slut på 12 timmar. 48-fyrmannalag alltså, totalt 192 spelare, på 12 timmar. Känns galet, kul och vemodigt på en och samma gång.
- Galet för att det slår alla förväntningar man kan ha när man öppnar anmälan mer än 4 månader i förväg!
- Kul för att det finns ett sånt intresse för vår tävling!
- Vemodigt för att vi måste säga nej till MÅNGA spelare pga platsbrist!

På SBF Online ser det ut som om det bara finns 36 platser till förfogande, men det beor på att jag har plockat bort lag med utländska spelare (5 st), representationslandslagen (6 st) som ej är bestämda ännu, samt vårt eget arrangörslag.

Vi jobbar på att få tävlingen att växa. På torsdag har vi möte med företrädare för boulehallen i Borås. Att vi har 48 lag som tak beror på de slutsatser vi drog från det året vi hade 64 lag. Då uppstod oändliga köer, folk blev utan mat, fick stå i lunchkö i timmar och spelet blev försenat till sent på kvällen. Vårt ändamål är inte att ta in så många lag som möjligt, det är att leverera ett så bra arrangemang som möjligt. Den dagen vi kan ge er båda delarna komemr vi naturligtvis att göra det!

Nytt för i år är spelet på fredagen. Flaskspel och festligheter i hallen, med målet att skapa en superflaska med start kl 15 på eftermiddagen.

Hjärtligt välkomna till Borås och Fyrlingen 2012!

Engagemang!

Att jobba som lärare och vara eldsjäl (nåja...) inom idrottsrörelsen påminner ganska mycket om varandra. Det är väl därför jag vandrar den vägen. Det är liksom jag.
Hur som helst handlar det ibland om att skapa förutsättningar för andra, att få folk att ta nästa steg och utvecklas. Och att själv se belöningen i andras framgång. Som lärare har jag en pinsamt kass lön sett till arbetsbörda och ansvar. Inom boulen har jag noll spänn trots ganska många timmar varje vecka.
Men nu har jag en idé på hur jag kanske, någon gång i framtiden, kan arbeta och tjäna pengar på det där engagemanget. Förena nytta med nöje alltså.

Fyrlingen 2012, BOOM!

Det tog 12 timmar, sen var platserna slut i Fyrlingen 2012. Mer än fyra månader bort anmäler sig folk till en tävling i Borås. I boule. Det är mäktigt och säger en hel del om suget efter boule och statusen på Fyrlingen. Undrar om jag kan bygga en hall till, för jag tror att vi kan fylla upp med många lag ytterligare.

Fyrlingen 2012

Det är väl lite galet, men vid midnatt 1 september öppnade anmälan till Fyrlingen 2012. En bouletävling som spelas i början av januari nästa år. Ska man anmäla sig dit nu?
Ja. Gör man det inte nu är risken stor att man missar hela skiten. Det var högtryck 2011 och det lär bli än värre 2012.

Vill du läsa inbjudan? Självklart!