Allsvenskan 2012!

Kommer ni ihåg mitt allsvenska tips? Inte? Jag ska utvärdera det 12 omgångar in och lagom till EM-uppehållet. Siffran inom parentes anger den verkliga placeringen!

Tabelltipset
1. IF Elfsborg- (1) Fingertoppkänsla, men ganska lättippat...
2. MFF- (2) Najs. Två rätt.
3. Fiskrens- (10) Gud vad dåliga de har vart. Svagt av mig att övervärdera dem.
4. Helsingborg- (5) Helt ok tippat, men de har vart sämre än vad jag förväntat mig.
5. GAIS- (15). Flopp. Flippflopp. Träskoflopp. Och som vanligt dras de med ekonomiska problem, borde jag tänkt på.
6. Häcken- (4) Dundersuccé så här långt. Hyfsat tippat av mig.
7. AIK- (3) Vägrade länge att såväl vinna som förlora. Avslutade våren starkt.
8. Kalmar- (13) Jösses. Värper inga guldägg hemma och då blir det såhär dåligt.
9. Örebro- (16) Sämre än sämst. Sämre än sämre än sämst. Åker ur.
10. Djurgården- (11). Bra tippat av mig, har vart som jag trott. Ser allt starkare ut dock.
11. Åtivdaberg- (6) Stark inledning, bättre än vad jag trott!
12. Gefle- (14) Kommer klara kontraktet som vanligt.
13. Norrköping- (7) Mkt bättre än väntat, men allsvenskans ojämnaste.
14. Mjällby- (8) Bättre än väntat. Bara två förluster!
15. Syrianska- (9) Bättre än väntat.
16. Sundsvall- (12) Lever på andras svaghet, men kan faktiskt lösa det här.

Kommentar: Fiskrens och Gais är sämre än vad jag vågade hoppas på, men jag är glad att jag hade fel åt det hållet. Örebro är också mkt sämre än väntat, men där hade man det lite på känn. Elfsborg rusar på, MFF kämpar, det luktar guld men inget är klart.

Vårdrömmar- del 16!

Clarence Clemons blåste inälvorna ur sin saxofofon samtidgt som Herman trampade gasen i botten på motorvägen på väg ur stan. Det var fredag och han tänkte inte vara kvar där längre än nödvändigt. "Live at main point" hade vart hans soundtrack hela veckan. I bilen på väg till jobbet, på torsdagspromenaden, på cykeln under de på nyttfödda konditionspassen uppför traktens ändlösa grusvägar. Vart han än hade styrt kosan hade Bruce Springsteen and the E street band spelat honom fram med sin magiska livespelning i Philadelphia, 1975. Samma år han föddes. Det var helt sjukt, det var så bra att han fick tårar i ögonen. Och Clemons blås var det bästa av allt.
Han svängde av motorvägen och kunde inte låta bli att fantisera sig tillbaka till det året han föddes. Tänk att få stå där bland publiken och uppleva detta magiska ögonblick av musikhistoria. Att känna publikens elektrisitet, scenens närvaro, tiden anda. 36 år tillbaka i tiden, bara för en stund, bara för den där konserten.

Solen pysslade om hela Toarpsdal när han svängde in på uppfarten. Det var så vackert. Hans hem badade i vårsolen, hunden kom springande på grusplan och Simon spelade basket vid garaget. Han fick samma känsla som nyss när han svängde av motorvägen och han kände att den där upplevelsen från 1975 med Bruce Springsteen inte var nödvändig. Han fick den varje dag när han kom hem från jobbet. Varje dag och han var så tacksam!

Vårdrömmar- del 15!

"Och vi kan vänta oss en strålande sol hela dagen, men passa på att njut. Till helgen blir det snööö!"
Väderrapportören på radion lät äckligt käck till och med när han avrundade med snö.
"Snööö!". Han lät som Jim Carrey. Sjukt jävla överdriven.
Herman kokade. Han hade lämnat jobbet kokande av ilska och han hade tagit det med sig in i bilen och ut på motorv´ägen. Han fick dra ett djupt andetag och lätta på gasen. Det var inte bra det här. Han hade skällt hela eftermiddagen, känt sig misslyckad och orättvist behandlad. I yrkesrollen var det en fördel att leva ut känslorna, men problemet var att han tog det med sig hem. Det var inte bra.
"Snööö!". Vädertönten ekade på radion igen och Herman fick bita ihop för att inte skrika högt. Skulle vädret jävlas med honom också? Skulle 15 graders vårsol bytas mot snö? Fan.
Han parkerade bilen på grusuppfarten och steg med tunga steg in. Världens bäste Simon satt vid matbordet och käkade mellanmål. Hur tungt det än kunde vara på jobbet räckte det med blotta åsynen av sonen för att få honom på bättre humör. Det var glädje, tacksamhet, framtidstro och livsgnista i ett underbart koncentrat. Herman blev stående som den stolta pappa han var, log åt Simpe som log tillbaka mellan tuggorna av ostsmörgås.
- Jag skulle påminna dig om att betala räkningarna, sa han glatt.

Vårdrömmar- del 14!

Det kittlade. Han kliade sig i ansiktet och vände sig om. Var precis på väg att somna om när det började igen. Längs ryggen, axlarna och nacken. Han vaknade igen och satte sig upp.
- Vad fan var det?
Det snurrade av morgonyrsel och han visste inte vad som väckt honom, men han kunde inte säga att han ogillade det. Eller? Han slängde sig runt och vände sig mot fönstret och han fångades för ett ögonblick av morgonsolens strålar. De fångade honom, tog tag i honom, gav honom en varm smekning, en beröring. En kyss? En kyss! Han rös och fick gåshud, njöt, fylldes av energi. Det var så här en morgon var menad att vara.
- Vad gör du?
Hon överraskade honom och för ett ögonblick sköljde en skamkänsla över honom, som om han gjort något dumt. Men han ruskade av sig det hela och la sig bakåt.
- Bara njuter av solen, sa han och gav sin fru en kyss, greppade högen med kläder, gick ned i köket och satte på kaffebryggare.
- Har du sett mina solbrillor, vrålade han mot övervåningen och kliade sig i håret.
Vart fan kunde de ligga?

Vårdrömmar- del 13!

Huvudet bultade, gommen var torr som en boulebana i juli och han kände sig patetisk. Han vred sig i sängen ett otal gånger och gick upp. Eller ner. Ner för trappan, ut i köket, hällde upp en kopp kaffe och tuggade i sig två ostmackor. Därefter svepte han ett stort glas blandsaft och svalde en Ibumetin.
- Jag går och lägger mig igen. Väck mig om tredje världskriget bryter ut, eller om Elfsborg värvar Messi. Men inte för mindre.
Han stapplade upp för trappan, slängde sig i sängen och knäppte på Vinterstudion på TV:n. Huvudet dunkade och han förmanade sig själv och pratade till sig själv likt Zlatan.
- Drick aldrig för många finwiskey. Lova mig att du aldrig gör om det igen.

Vårdrömmar- del 12!

Dimma. 2 grader varmt. Blöta grusvägar. Fuktiga och stela gräsmattor fulla av höstens löv. Men Biggan och Herman hade köpt sig varsin vårcykel och nu skulle det nötas röv. Alltså, röven man sitter på skulle nötas. Hur skulle det annars bli med sommarens Ålandssemester?
En Scott hade han gränslat, höjt sadeln och trampas banvallen fram. Det var en befriande känsla att känna vinden smeka ansiktet, att se naturen flyta förbi. Herman flinade belåtet och tittade på sin vackra fru som cyklade bredvid. Life is good, tänkte han.

Vårdrömmar- del 11!

En jävla massa djur. En av slutsatserna han kunde dra av vårpromenaden. Överallt en jävla massa djur.
En fasan hade väckt honom på morgonkvisten medan han fortfarande låg och drog sig, ett rådjur hade stått i en skogsglänta och glott när de gick utmed banvallen, en häst gnäggade nyfiket när de passerade en hage. Så fortsatte det. En disig vardagsmorgon i mars men så full av liv. Av intryck.
Alltihop ackompanjerat av en gamma favorit. I lurarna rullade Everclear, han hade laddat ned debutskivan innan han gick och han kunde alla låtar fast det var 17 år sedan han köpte den. Helt ny hade han köpt en grungeskiva han inte visste ett skit om, lyssnat en gång och sedan suttit en hel natt och lyssnat om och om igen. Fast det var 17 år sedan kunde han låtarna utantill. Den var magisk.
Hundens skithög framför grannens brevlåda var inte magisk. Han glodde på hunden, på skithögen och mot grannens hus. Hunden skämdes för sitt landmärke hon lämnat väl synligt. Jävla hund, tänkte han. Jävla hund. Han sparkade ned skiten i diket, drog skon mot gräset för att torka rent. Fiskade upp telefonen ur fickan och valde bland låtarna. Summerland. Höjde volymen och gick, men det var tvärstopp på hunden. Han vände sig om och stirrade på jycken som satt och klämde fram en ny hög. Framför grannens brevlåda. Igen.
Han övervägde starkt att binda hunden och gå därifrån. Det var liksom nog med djur.

Boule utomhus!

Jag har tränat årets första boulepass utomhus. Jag stod på singlet utanför huset. Kastade, njöt av solen och kände friheten. Försökte hitta en skön känsla och det var inte svårt. Det var lätt. Det är alltid kul att spela boule, men när man får kassta utomhus blir man glad. Gladare. Gladast.
Sedan tog jag och världens bäste Simpebus våra cyklar och drog en dryg mil utmed banvallen och tillbaka. Genom ett vårigt Hjortryd, Dalsjöfors och Toarpsdal. På blöta skogsvägar där det skvätte, på torra cykelbanor där det rullade bra och genom skogsdungar där fåglarna sjöng. Jag njöt av vårsolen och Simpes sällskap. Fy fan vad det är skönt med vår.
Men det visst ni ju!

Vårdrömmar- del 10!

Skog. Kilometer och mil genom en ändlös och eftertänksam småländsk skog. Här och var ett litet samhälle, en nedlagd tapp med sönderslagna skyltfönster och kvarglömda löpsedlar från en tid som gömt sig bortom Ny demokrati och EU-val. En landsbygd, som saktar tynar och lever mer via Facebook än sina småskolor och Konsumaffärer, skriker inte längre efter glesbygdsstöd. Den snyftar tyst. Inser att det är över och slut, att det från och med nu handlar om att byta ut brukets trygghet mot hetsjakt efter tyska turister som vill se älgar på mugg, i verkligheten och på menyn. Och det är realisation på välfärdssamhället och allt kan säljas på loppis och du får gärna betala med euro fast vi sa nej, fast vi inte ville att det skulle bli såhär. Utsålt, blottat och skamlöst.
Men det blir vår i år också. Reinfeldt separerar, Big brother går på TV, statsfinanserna klaras genom vapenaffärer i Saudi-arabien. Men den svenska välfärden bryr sig ingen längre om. Fråga glasarbetarna i Kosta, di gamle i Borås eller invånarna i Rosengård. De vet. De vet så förbannat väl!

Segt!

Jag har lite skrivkramp. Hur masserar man upp det?

Vårdrömmar- del 9!

Bakslag. Vilket jävla bakslag. Två decimeter snö rakt upp i ansiktet. Blåst och två decimeter snö genom ben och märg, genom själ och hjärta. Tur han ska till Kosta. Där väntar våren.

Vårdrömmar- del 8!

Hemmet. Bilen. Jobbet. Bilen. Hem. Boulehallen någon dag. Annars samma rutt. Hemmet. Bilen. Jobbet. Bilen. Hem
Ekorrhjul och han hade väl inget emot det, men allt gick för fort. Han längtade till våren, till Mallorca, till helgen. All längtan gjorde att han glömde av att njuta av nuet, glömde stanna upp och bara vara.
Därför tog han sin kaffekopp, sjönk ned på en stol i det helglasade hisshuset och just njöt av den varma vårsolen. Han blundade och växthuskänslan i hisshuset gjorde det lätt att dåsa till och i tanken resa bort. Till Mallorca, en pool, en öl, en bok. Familj, nära och kära. Han njöt.
Plötsligt rycktes allt upp. Hade han somnat? Han tittade på klockan och insåg att han suttit där i tjugo minuter. Solen smekte hans ansikte, försökte övertala honom att stanna, sitta kvar, glömma skrivbordets kaos. Han blundade mot solen en stund till innan han reste sig och gick tillbaka till arbetsrummet. Han var nöjd.