Club boule la Pomme de Pin Toarpsdal var inbjuden tillsammans med Sansjö bouleklubb att deltaga vid Borås Stads upptaktsträff för SM-veckan 2014. Borås har tilldelats veckan, så långt är allt klart. Nu gäller det att hitta lämpliga aktörer och arrangörer. Och jävlar vad mycket coola idéer det finns i Borås. Blir hälften av idéerna verklighet kommer det bli en grym vecka och känslan man fick på mötet var att det kommer bli mer än halvvägs.
Var kommer vi in då? Boulens skyttediscplin ska brytas loss från ordinarie SM-program för att kunna vara en del av SM-veckan, så sker förhoppningsvis redan under SM-veckan 2013 i Halmstad. Vår plan, om det går i lås, är att 2014 års skytte-SM kommer avgöras på Stora Torget i Borås, en ljummen sommarkväll inför läktare med hundratals, kanske tusentals, åskådare. Visst vore det häftigt?
Nu återstår väldigt mycket. Såväl RF som SBF ska säga ja, ekonomin ska finnas, och POM som klubb ska gilla läget. Men jag är sjukt sugen, det vore kul som fan.
onsdag 30 januari 2013
Med lite hjälp!
Jag vet inte egentligen om jag vill ha de där groteska polisongerna, den svettiga batiktröjan, det stripiga håret och bootsen med silverstjärnor, det är kanske lite väl porrigt. Jag är inte säker på att jag skulle vilja möta snubben i uppknäppt skjorta och långt hår som dyker upp i bakgrunden efter drygt 4 minuter. Men jag vet att de 8 minuter du kan se här nedan, är 8 minuter jag så jävla gärna skulle vilja se live, få uppleva, få framföra, eller vad ni vill.
Kanske har Joe Cocker fått sitt namn eftersom det låter som om han sjunger med sitt könsorgan, han åmar sig som ett djur i en parningslek. Nasalsångarna och den exstatiska publiken ger det hela en omtöcknande känsla, nästa overklig. Jag hade nog vart livrädd hela tiden. Och samtidigt euforisk.
Skruva upp volymen och njut. Musik som upplevelse blir sällan mer lidelsefullt än så här.
Kanske har Joe Cocker fått sitt namn eftersom det låter som om han sjunger med sitt könsorgan, han åmar sig som ett djur i en parningslek. Nasalsångarna och den exstatiska publiken ger det hela en omtöcknande känsla, nästa overklig. Jag hade nog vart livrädd hela tiden. Och samtidigt euforisk.
Skruva upp volymen och njut. Musik som upplevelse blir sällan mer lidelsefullt än så här.
måndag 28 januari 2013
Lönesamtal!
Ångestframkallande. Antingen spyr man ur sig all galla man samlat ihop den senaste tiden, eller så är man strategisk och håller käft (läs skicka röv). Ska jag tänka på min mentala hälsa bör jag nog spy ur mig den där gallan. Och jag kan inte tänka mig att jag gillar smaken av bajs.
söndag 27 januari 2013
Snöstorm!
Isande snålblåst och snö i sidled. Samma sak...
...Som ränneskita när man ätit stark mat dagen innan.
...Som när varmvattnet tar slut innan man sköljt ur schampot.
...Som bakfylla av en tråkig fest.
...Som lönesamtal en måndagsmorgon.
...Som när hunden tar det dåliga beslutet att skita inomhus och väljer vardagsrumsmattan som toalett.
...Som när man tackar ja till en fika fast man inte är sugen och blir bjuden på romrussin-glass.
...Som ränneskita när man ätit stark mat dagen innan.
...Som när varmvattnet tar slut innan man sköljt ur schampot.
...Som bakfylla av en tråkig fest.
...Som lönesamtal en måndagsmorgon.
...Som när hunden tar det dåliga beslutet att skita inomhus och väljer vardagsrumsmattan som toalett.
...Som när man tackar ja till en fika fast man inte är sugen och blir bjuden på romrussin-glass.
torsdag 24 januari 2013
Bedrövligt, men sant!
När jag läser vad jag själv skrivit här nedan tycker jag att jag själv är bedrövlig. Allt är sant och jag står för vartenda ord, men fy fan vad bittert och negativt. Jag får rycka upp mig och göra något åt saken.
onsdag 23 januari 2013
Motorn står still!
Jag gick på en mina i höstas. Rent mentalt och det var inte jag som hade lagt ut den. Jag borde anat och jag borde befarat det värsta, men jag var naiv och hoppfull. Döm mig för att jag är hoppfull.
Vadå undrar ni?
Höstens stora snackis i mitt yrke var lärarnas avtalsförhandling. Lärarförbunden skramlade med strejkhot och någonstans anade man att den här gången kommer "vi" inte vika ned oss. Jag trodde inte på några stora lönelyft, inte heller på att arbetsuppgifterna skulle regleras. Men det kändes som att det var dags för lärarkåren att visa omvärlden att vi inte var nöjda, att vi ledsnat på att leva i samhällets botten vad gäller ryckte och stolthet. Vi skulle inte vinna, men vi skulle falla stolta och med ett ställningstagande: vi nöjer oss inte, vi vill mer.
Det blev inte så. De två facken lade sig på rygg när motpartens förhandlare visade huggtänderna. Mesiga motiveringar som "Vi hade inte tjänat på att strejka" var ledorden när man skamset presenterade det nya avtalet. Man smög runt det som hela fackföreningsrörelsen bygger på.
Att inte ge sig.
Att visa mod.
Nåväl, bitterheten bleknade och vardagen fortsatte. Framåt jul var det dags för lönerevision i Borås Stad och vilken apa som helst förstår att Borås Stad skulle snåla. Jag fick skit och ingenting, jämfört med den arbetsinsats jag faktiskt gör. Jag fick dessutom klä skott för skolans organisatoriska misslyckanden och jag vägrade acceptera, vägrar fortfarande. Jag har skickat ett klagobrev och stämningen på nästa veckas lönesamtal kommer vara allt annat än uppslupen.
Men jag bryr mig inte.
Jag har ledsnat.
Ledsnat på att ta ansvar och bli behandlad som en dörrmatta. Ledsnat på att när det bränner till bli inkallad som en trygg och tydlig representant för min arbetsplats och sedan glömmas bort. Jag har säkert mig själv att skylla, jag är lojal och gör mitt jobb. Jag borde rutit ifrån mot mina chefer för länge sedan, samtidigt som jag tycker att en god chef har vett att uppkatta sånt som jag gör, för den personlighet jag har.
Men nej.
Istället har de skapat en desillusionerad lärare. Av en engagerad snubbe har de fått en som gör sitt allra bästa för eleverna, men som i övrigt mest är trött och uppgiven. Som ledsnat på läraryrket. Det är synd.
Vadå undrar ni?
Höstens stora snackis i mitt yrke var lärarnas avtalsförhandling. Lärarförbunden skramlade med strejkhot och någonstans anade man att den här gången kommer "vi" inte vika ned oss. Jag trodde inte på några stora lönelyft, inte heller på att arbetsuppgifterna skulle regleras. Men det kändes som att det var dags för lärarkåren att visa omvärlden att vi inte var nöjda, att vi ledsnat på att leva i samhällets botten vad gäller ryckte och stolthet. Vi skulle inte vinna, men vi skulle falla stolta och med ett ställningstagande: vi nöjer oss inte, vi vill mer.
Det blev inte så. De två facken lade sig på rygg när motpartens förhandlare visade huggtänderna. Mesiga motiveringar som "Vi hade inte tjänat på att strejka" var ledorden när man skamset presenterade det nya avtalet. Man smög runt det som hela fackföreningsrörelsen bygger på.
Att inte ge sig.
Att visa mod.
Nåväl, bitterheten bleknade och vardagen fortsatte. Framåt jul var det dags för lönerevision i Borås Stad och vilken apa som helst förstår att Borås Stad skulle snåla. Jag fick skit och ingenting, jämfört med den arbetsinsats jag faktiskt gör. Jag fick dessutom klä skott för skolans organisatoriska misslyckanden och jag vägrade acceptera, vägrar fortfarande. Jag har skickat ett klagobrev och stämningen på nästa veckas lönesamtal kommer vara allt annat än uppslupen.
Men jag bryr mig inte.
Jag har ledsnat.
Ledsnat på att ta ansvar och bli behandlad som en dörrmatta. Ledsnat på att när det bränner till bli inkallad som en trygg och tydlig representant för min arbetsplats och sedan glömmas bort. Jag har säkert mig själv att skylla, jag är lojal och gör mitt jobb. Jag borde rutit ifrån mot mina chefer för länge sedan, samtidigt som jag tycker att en god chef har vett att uppkatta sånt som jag gör, för den personlighet jag har.
Men nej.
Istället har de skapat en desillusionerad lärare. Av en engagerad snubbe har de fått en som gör sitt allra bästa för eleverna, men som i övrigt mest är trött och uppgiven. Som ledsnat på läraryrket. Det är synd.
fredag 18 januari 2013
Den alternativa idrottsgalan.
Jaha. Jag har vaknat ur bloggdvalan och rivstartar året med en återblick på 2012. Vad jag blickar tillbaka på? Boulen, eller det som jag tycker vi ska kalla petanque. Jag skiter i nomineringarna och kör över min jury. Det här är den nakna sanningen i en alternativ idrottsgala för en sport som förtjänar så mycket mer. Läs. Tyck. Kommentera. Vassegoa!
Årets händelse
En fransk dubbelt regerande världsmästare må ha spelat i Sverige två gånger om i Sverige under året, men det det som sticker ut under året är att Jessica Johansson tar sig till final i den öppna singeln under boule-SM i Skövde. Hon besegrar allt och alla fram till finalen mot en på-nytt-född Jonas Jacobsen som vinner. Det var riktigt skoj att ha tillbaka Jonas i finrummet, men han överglänses av Jessica, första damen i en öppen singelfinal!
Årets spelare
Hela boulesverige radar upp sig under året. Man borde säkert plocka en SM-vinnare, så jag gör det. Jessica Johansson vinner dubbelt i Lindome, spelar som sagt final i den öppna singeln på SM, vinner guld i mixedtrippeln på SM, och så vidare. Petanque är ett lagspel, men Jessica har vunnit mycket. Därförär hon årets spelare 2012.
Årets nykomling
Caisa Qvarnström Sörbyängen. Ytterligare en tjej som tar för sig och som har ett skytte som utmanar de flesta i boulesverige. Kommer bli nästa damprofil och kan med Jessica bilda ett världspar inom damboulen.
Årets tävling
Det finns en handfull stora och SM är höjdpunkten, men jag väljer bland de bakom. Och jag dunkar min egen förening Club boule la Pomme de Pin Toarpsdal i ryggen och säger Fyrlingen. En fransk världsmästare och hela eliten på plats. Profilerna, bredden, åldersspannet, you name it. En tävling som lägger allt fokus på den öppna klassen förtjänar beröm och ära.
Årets vinnarskallar
Kenneth Köhalmi och Pablo Patron tar plats på en boulebana och gör det med besked. De dubbla titlarna i Varberg är tunga när det sker över två dagar, med finalspelet i trippeln på söndagen som imponerande höjdpunkt. Förmodligen inte Sveriges högsta träningsdoser, men skallarna sitter högt och stolt. Delat pris!
Årets coolaste
Banorna under boule-SM i Skövde. Arrangören Bonbon lade massor av tid på parkeringsbanorna och trots allt lipande gick det att spela smart boule på de svåra banorna. Utslagsgivande i längden, tålamodsprövande, jobbiga, roliga. De hade allt.
Årets ledare
Leif Tullen Rappner fick en egen tävling till sin ära och det visar hans storhet. Alla hans år och mil med juniorer i passargerarsätena förtjänar titlar och uppskattning. Hade landet haft fler av hans sort hade vi haft en blommande verksamhet. Goda runner-ups är såklart Bengt Oscarsson och alla andra hängivna ungdomsledare!
Årets Herman
Avslutar med en ego-tripp, det är trots allt min blogg och en äkta bloggare ska ha ett visst mått av egocentrism. Singelguldet vid DM var sjukt skönt. Jag slog BK Strandare på löpande band i slutspelet och hämtade upp underläge i såväl semi mot Jonas Strende som i finalen mot Roger Söder. Ett stort kliv för mig och det kommer mer. Jag lovar!
Årets händelse
En fransk dubbelt regerande världsmästare må ha spelat i Sverige två gånger om i Sverige under året, men det det som sticker ut under året är att Jessica Johansson tar sig till final i den öppna singeln under boule-SM i Skövde. Hon besegrar allt och alla fram till finalen mot en på-nytt-född Jonas Jacobsen som vinner. Det var riktigt skoj att ha tillbaka Jonas i finrummet, men han överglänses av Jessica, första damen i en öppen singelfinal!
Årets spelare
Hela boulesverige radar upp sig under året. Man borde säkert plocka en SM-vinnare, så jag gör det. Jessica Johansson vinner dubbelt i Lindome, spelar som sagt final i den öppna singeln på SM, vinner guld i mixedtrippeln på SM, och så vidare. Petanque är ett lagspel, men Jessica har vunnit mycket. Därförär hon årets spelare 2012.
Årets nykomling
Caisa Qvarnström Sörbyängen. Ytterligare en tjej som tar för sig och som har ett skytte som utmanar de flesta i boulesverige. Kommer bli nästa damprofil och kan med Jessica bilda ett världspar inom damboulen.
Årets tävling
Det finns en handfull stora och SM är höjdpunkten, men jag väljer bland de bakom. Och jag dunkar min egen förening Club boule la Pomme de Pin Toarpsdal i ryggen och säger Fyrlingen. En fransk världsmästare och hela eliten på plats. Profilerna, bredden, åldersspannet, you name it. En tävling som lägger allt fokus på den öppna klassen förtjänar beröm och ära.
Årets vinnarskallar
Kenneth Köhalmi och Pablo Patron tar plats på en boulebana och gör det med besked. De dubbla titlarna i Varberg är tunga när det sker över två dagar, med finalspelet i trippeln på söndagen som imponerande höjdpunkt. Förmodligen inte Sveriges högsta träningsdoser, men skallarna sitter högt och stolt. Delat pris!
Årets coolaste
Banorna under boule-SM i Skövde. Arrangören Bonbon lade massor av tid på parkeringsbanorna och trots allt lipande gick det att spela smart boule på de svåra banorna. Utslagsgivande i längden, tålamodsprövande, jobbiga, roliga. De hade allt.
Årets ledare
Leif Tullen Rappner fick en egen tävling till sin ära och det visar hans storhet. Alla hans år och mil med juniorer i passargerarsätena förtjänar titlar och uppskattning. Hade landet haft fler av hans sort hade vi haft en blommande verksamhet. Goda runner-ups är såklart Bengt Oscarsson och alla andra hängivna ungdomsledare!
Årets Herman
Avslutar med en ego-tripp, det är trots allt min blogg och en äkta bloggare ska ha ett visst mått av egocentrism. Singelguldet vid DM var sjukt skönt. Jag slog BK Strandare på löpande band i slutspelet och hämtade upp underläge i såväl semi mot Jonas Strende som i finalen mot Roger Söder. Ett stort kliv för mig och det kommer mer. Jag lovar!
måndag 14 januari 2013
Nytt år!
Nytt år och nya tag. Sådär lagom klämkäckt.
Idrottsgalan och eftersom Petanque inte finns med i finrummet kanske man skulle köra en egen Gala här. Vad tror ni? Äh förresten, jag skiter i vad ni tror, jag kör ändå. Hörs senare i veckan!
Idrottsgalan och eftersom Petanque inte finns med i finrummet kanske man skulle köra en egen Gala här. Vad tror ni? Äh förresten, jag skiter i vad ni tror, jag kör ändå. Hörs senare i veckan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)