Meningslöshetens mästare- del 9

Att peta sig i naveln var ju på många sätt ett ganska äckligt uttryck, för alla med någorlunda djup navel vet ju hur jävla snuskigt det kan bli i en navel om man slarvar med hygienen. Men att sitta still och peta sig i naveln var något han längtade efter. Bara göra minsta möjliga, med minsta möjliga krav och minsta möjliga nytta och med minsta möjliga krav på social kompetens. Det hade vart ett körigt år med mycket ansvar på såväl jobb som fritid och det fanns alltid en förväntan på hans tillgänglighet. I kombination med hans sjukliga oförmåga att säga nej så blev han alltid till slut uttröttad och trött på mänskliga kontakter. Och på sig själv, inte minst.
- Fan, don Hermano. Hur är läget?
Hans kollega plirade pillemariskt från skrivbordet bredvid, armbågade honom i sidan och kluckade ett sånt där skratt som man bara kan  älska.
- Sluta häng läpp, det är ju kortvecka, fortsatte han och gick och hämtade en kopp kaffe. När han kom tillbaka med varsin mugg hade Herman slängt på Timo Räisänens Jag vill ha en diagnos på Spotify, slängt upp fötterna på bordet och muttrade.
- Lyssna  på den här, det är fan i mig spot on för mig. Och för samhället i stort.

Meningslöshetens mästare- del 8

Lögner, förbannade lögner och statistik. EU-valet hade präglats av en djungel av siffror, händelser och uttalanden som verkade vara en tävling i att verka mest beslutsför. Hade meningsmotståndarna kladdat på en kvinnlig partikamrat? Häng honom. Hade en partikamrat kladdat på en kvinnlig dito? Häng henne. Sociala medier (en dag kommer historieböckerna berätta om hur Facebook och Twitter fick civilisationen på fall) var domare och bödel och ingen kommentar var för magstark för att skrivas. Lägst i rang hamnade du om du tyckte att miljöfrågor skulle hamna överst på agendan, då var du både Bensinupprors-kväsare och verklighetsförnekare. Likt en Katniss kunde du jagas ut ur den fiktiva verkligheten och bort från åsiktsfriheten. Naturligtvis fanns det andra tacksamma åsikter att förfölja och ingen tråd var svårare att förstå än att djungelns lag var gällande.
Nu var han ju mycket klokare än alla andra och kunde därför göra den perfekta valanalysen. Det var tydligt att de som bor på landet i större utsträckning röstade på KD och SD, för på landet fanns ju de verkliga problemen med ordning och reda, invandring och utanförskap. Herregud, det var ju flera hundra meter till närmaste granne och fan vet vad de höll på med om kvällarna när lampan släckts och gardinerna var fördragna. Kanske höll de på med sexuella utsvävningar och gömde flyktingar i källaren? Den organiserade brottsligheten var skyhög och systemkollapsen lurade bakom varje rödmålad stuga. Visst hade den lokala handlaren fått lägga ned och det var ju sossarnas fel, det visste alla. Busslinjerna drogs in för bensinpriset hade skenat ända sedan Per Albin Hansson blev statsminister och även om det fanns bussar vågade ju ingen jävel åka med, det var förmodligen förklädda IS-terrorister som rattade skiten. Nä, bäst att lägga sin röst på de där som pratade om hur det var förr, när det var bättre, innan det fanns smartphones och Thailandsresor och internet och asfalterade vägar. Och kärnfamiljen, vad fan hände med den? Till och med den hade de dragit in och ersatt med HBTQIA, tydligen skulle det vara normalt att älska vem man vill? Vem man vill! Och med de som ingen älskade då, var fan fanns kombinationen för dem? Nej, fan. Staten skulle inte lägga sig i vanligt folks liv, men någon jävla ordning och reda med relationerna fick det fan vara. Bort med Metoo och fram med abortförbud, där hade vi lösningen på det här landets problem.

Meningslöshetens mästare- del 7

Abortfrågor, bensinpriser och invandringen. Sverige syntes förlamat, stå till midjan djupt i brun högerpolitik. Arga gubbar dominerade samtalet och den ena mer vettlös än den andra, då och då ackompanjerade av populistiska ledarskribenter kåta på klick och rampljus. Twitter var fönstret in i en värld, Facebook ett annat och den rimliga debatten lyste med sin frånvaro. Opinion LIVE on tour, typ.

Det fanns två saker man inte fick skämta om vid tillfället: Bensinupproret 2.0 och Greta Thunberg. Han hade vid ett par tillfället stått vid avgrunden och stirrat ned i den djupa ångestfåra som kommentarsfälten på sociala medier var, tänkt att han skulle kasta in en verbal brandfackla och springa därifrån. Men fan, det ledde ju bara till mer polarisering av debatten och samhället. Det ville han ju inte. Det dummaste han gjort var att skriva ett inlägg om grönsaksuppror och bilar, han ångrade det djupt efteråt och tänkte att det bara skapar dålig stämning. Samtidigt fanns det något i honom som ville testa hållbarheten i samtidens ledande frågor, han ville provocera för att se om frågorna höll. Det ultimata testet för sakers bräcklighet var ju om det gick att skämta med det, om man kunde driva med sympatisörerna, om självdistansen fanns där. Men nej, den saknades. Kanske var det också det som triggade honom lite extra? Att människor inte kunde se hur dumma de var ibland (för alla är dumma ibland).

- Hur i helvete kan du slå en så dålig pass, jävla idiotjävel!!! vrålade han från TV-soffan när Tjeckien kontrade in 1-0 mot Sverige i premiärmatchen av hockey-VM. Hans fru ryckte till och spände ögonen i honom.

- Skärp dig, för fan. Det är bara hockey. Folk gör väl så gott dom kan?

- SÅ GOTT DOM KAN??? DET ÄR VÄL INGET JÄVLAS DAGIS??? DET ÄR JU FÖR FAN VM???

Han sjönk ihop i soffan och muttrade, fortsatte svära och förbannade allt och alla.