The return of mr Kukis- del 8!

Dagarna blev till veckor som blev till påsklov. Tiden stod visserligen aldrig stilla men den här våren hade den forsat fram. Våren hade inte vaknat ännu och vintern skötte ruljansen på sitt sätt så länge. Man kunde klaga, men vad hjälpte det? Kalla nätter och soliga dagar, det fick gå. Han tog på sig solbrillorna och drog upp dragkedjan på jackan, tryckte igång musiken. Nystart för långpromenaderna stod högst upp på agendan.

Allsvenskan 2013!

Allsvenskan drar igång idag och självklart ska oraklet från Toarpsdal sia om hur det går. Ifjol prickade jag in Elfsborgs guld (det blev inte så många fler rätt, men säg inget om det högt). Vassegoa.

1. Elfsborg. Är bäst och kommer galoppera hem årets allsvenska.
2. Malmö FF. Blir god tvåa. Är ju näst bäst.
3. AIK. Har en snygg arena. Men ärligt talat mer snack än verkstad och kommer åka som en jojo i ett jämnt mellanskickt.
4. Helsingborg. Sundets pärla har potential men inte bredden. Har ett jävligt bra mittfält.
5. Häcken. Luckan efter Majeed kan man inte fylla med El-Kabir. Överpresterade ifjol, gör det ibland i år oxå.
6. Djurgården. Ny arena i juli, där vänder det. Nedåt.
7. Norrköping. Jämna och ett stabilt mittenlag med några avpolletterade Elfsborgare.
8. IFK Göteborg. Vänder uppåt efter sommaren och nyttigt tränarbyte.
9. Öster. Nykomlingen inleder lysande på fina hemmaarenan men mattas allt eftersom.
10. Halmstad. Nykomling stannar kvar, starkare än när man åkte ur.
11. Gefle. Allt stabila, alltid nederlagstippade, alltid mardrömsmotstånd.
12. Kalmar. Skulle nog döpt hemmaarenan till Påfågelns Arena, har blivit tråkigare än tråkigast.
13. Åtvidaberg. Krigar sig kvar, men får en tung säsong.
------
14. Mjällby. Krånglar sig till kval. Blåser bort på hemmaplan.
------
15. Syrianska. Nej, nu ryker Södertäljes stolthet.
16. BP. Uppe och vänder. Knappt.

The return of mr Kukis- del 7!

Det där med stor näsa var inte bara till fördel. En riktig förkylning var en mindre katastrof och där satt han nu med söndersnyten näsa och ett berg av papper bredvid sig. Han kände sig ömklig men att be om medlidande var lika fruktsamt som att plantera en fredsros i den syriska öknen. Det var bara att bita ihop. Kanske skulle det ge med sig när våren kom, kanske tidigare. Typ till skolavslutningen .

The return of mr Kukis- del 6!

Han satt i fåtöljen och hulkade, snorgrät och torkade sig med tröjärmen. Det var bara ett blottat bröst och Rickard Wolf som fattades. Han tittade runt omkring sig med rådjursögon och snyftade.
- Varför? Vad har jag gjort för ont?
Biggan försökte trösta sin man, gav honom snytpapper och ömma klappar på kinden, men inget tycktes hjälpa.
- Det är ju inget du kan hjälpa. Eller styra över. Sedan är det ju inte så farligt...
Herman ryckte till och for upp med vansinne i blicken.
- Inte så farligt? Inte så farligt? vrålade han och vevade med armarna.
- Det är ju för fan att jämföra med jordens undergång!
Biggan himlade med ögonen och skakade på huvudet.
- Det är bara ett bakslag, sånt får man räkna med. Det är inget konstigt med snö i mars, det kan till och med snöa i april.
Det där sista ångrade hon i samma ögonblick orden passerade hennes läppar.

The return of mr Kukis- del 5!

Han satt i baksätet i familjens lilla AUDI. Fipplade med mobilen och hummade tankspritt när Biggan sa något, tankarna snurrade runt efter en lång dag på jobbet, snabb middag och sedan ilfart till träningen. Det gick lite för fort ibland och han kunde tänka att det var för mycket, det vore skönt med lågvarv. Ett jobb som krävde mindre tankeverksamhet och att någon annan höll i träningarna. Men oftast trivdes han och det var vad han peppade sig själv med. Han fick påminna sig själv om att han gjorde saker han verkligen gillar, att stå i centrum och hålla i saker.
Han skickade ett SMS och uppdaterade Facebook, pseudovärlden han också gillade trots kollegornas sneda blickar. Fuck them, brukade han tänka när de klagade som värst. Gnälla om sådant de inte visste något om. Han kom på sig själv med att älta skit, lite som att sitta och gnälla med sig själv, meningslöst och han hade lovat sig själv att låta bli. Biggan vred upp stereon när James Hetfield vrålade. Exit light, Herman körade högljutt och sköt ned solbrillorna, kvällssolen stod lågt och våren var på väg.

The return of mr Kukis- del 4!

Melodifestivalen hade kommit till sin upplösning, omröstningen skulle presenteras och några utvalda länder skulle rösta på de svenska bidragen. Någon slags europafiering av den svenska melodifestivalen, modernt tydligen. Cyperns omröstning stod på tur och deras talesman välkomnades. Det kan vara ett av svensk TV-historias stora ögonblick och Heman kom att minnas det som något av det roligaste han upplevt. Han slutade inte skratta åt det där ögonblicket, det var fantastiskt i all sin enkelhet och något att visa för barnbarnen. Det var förvisso en repris från ifjol, men han missade det då. Det var lika roligt då som nu.

The return of mr Kukis- del 3!

Han hade tittat på vykortet och vänt på det. Inte en rad skrivet förutom adressen. Slarvig handstil, postat i Spanien, men inget mer. Säkert en kompis som ville skoja, letat upp det fulaste av motiv och slängt iväg det på fyllan. Han gick in och satte det i vykortshållaren som ett av många andra minnen.
Han letade upp ukulelen och plinkade en stund. Det lilla anspråkslösa instrumentet hade skänkt mycket glädje. En grön och liten ukulele, han fick knappt plats med ackorden men hade hittat känslan, kunde sitta i timmar och spela slingor som retade resten av familjen till vansinne.
- Spela en låt för guds skull, brukade Biggan stöna.
- Neeej, inte ukulele, kontrade Simon och såg olycklig ut.
Vad fan, brukade han själv tänka. Vad fan, sedan spelade han tills fingertopparna sved och trasslade in sig i strängarna. Han skulle lära sig en vårlåt. Fanns det någon sådan? På TV rullade en dokumentär om musik och politik. Tydligen var musik som tortyrredskap ett flitigt tilltag i kommunistdiktaturerna. Det kanske var hans arena?

The return of mr Kukis- del 2!

Hjärtat bultade i Hermans bröst, han svettades och ångesten välde fram. Han gömde ansiktet i händerna och vaggade fram och tillbaka, ihopkurad som om han led av svåra magplågor, reste sig upp och visste inte vart han kulle ta vägen, vankade ut mot hallen men vände snabbt tillbaka till fåtöljen i vardagsrummet. Hans fru såg på honom med mild blick.
- Är det inte meningen att det ska vara kul att se på sport på TV? undrade Biggan.
Herman vände sig mot henne med vansinne i blicken.
- Kul? KUL??? vrålade han och gestikulerade vilt med armarna mot TV:n.
- Han har ju för fan knappt styrfart, han har lett i 3 mil men nu är han på väg att bli upphunnen av en jävla alpget från Schweiz. Han är på väg att missta ett VM-guld på femmilen. Vad fan är det för kul med det?
- Men gör något annat då, stäng av, byt kanal eller gå ut i solskenet? försökte hans fru trösta.
Det var uppenbart att kvinnan i soffan inte förstod sig på det här med TV-sport, lidandet i en fåtölj, spänningen utdraget en hel eftermiddag och det slutgiltiga i en vinst eller förlust. Herman skakade på huvudet åt sin fru och vände sig mot TV:n med ett krampaktigt grepp om fjärrkontrollen.
- Norrmännen är i alla fall avhängda, tröstade han för sig själv.

Något senare pustade han ut ute i solskenet. Våren var här, kanske bara på lån, men ända där för stunden. Ångesten hade förbytts i exstatisk glädje när Johan Olsson hade stakat sig uppför de sista backarna med mjölksyran pumpande och snoret dinglande i ansiktet. Herman hade hoppat jämfota och vrålat, sprungit ett varv i huset och jublat, säckat ihop i fåtöljen. Biggan hade levt sig med, det var svårt att låta bli förmodligen. Glädje rådde i det Thorellska hemmet. Dörren öppnades bakom honom.
- Pappa, du har fått ett vykort, det låg bland reklambladen och jag hittade det när jag städade, sa hans son och räckte honom ett vikt vykort med frimärken från ett annat land. Han vände på det utan att läsa och tittade på motivet.
- Ett fult jävla kort från Spanien, vem skickar det?