Höst!

Jag svängde upp på uppfarten, hemma efter jobbet, körde upp emot huset och såg att det stod någon väntade. Det tog några sekunder innan det kopplade, ett bekant ansikte, en ond aning och en klump i magen. Hösten. Han stod och väntade på gården och hade med sig sina jävla mörka moln, sitt hemska duggregn och sin säck med ångest. Jag ville inte riktigt kännas vid honom. Vi går inte riktigt ihop, jag och hösten, men jag kunde inte undgå att han hånflinade. Jag hejdade mig och gick tillbaka, granskade honom snabbt. Funderade på att säga något syrligt, men bet mig i läppen. Jag ville inte reta upp honom.
- Var snäll i år, sa jag och gick in i värmen.

Fullsketet!

I år tog vi emot 48 lag på Fyrlingen. Det blev fullbokat på 12 timmar och det kändes alldeles oerhört stort att få vara arrangör till en så populär tävling. Vi kände samtidigt att det var synd att så många fick stå utanför tävlingen pga platsbristen, så vi bestämde inför kommande upplaga att utöka till 64 lag. En närmast overklig siffra för en inomhustävling i Sverige i början av januari. Hade vi tagit oss vatten över huvudet? Skulle vi ens nå upp till närheten av 64 lag? Kanske var gångna upplagans hysteri en tillfälligheternas nyck?
I fredags natt fick vi svaret, då anmälan öppnade kl 24. Det blev fullt. På 13 minuter...
64 lag, hela svenska eliten, 9 deltagande nationer. Helt jävla sjukt!