Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 13!

Han kände sig hjälplös. Som den gamle i båten som under solens hetta inte hittade skydd, inte fann på råd. Han försökte frambringa en fläktande vind med sportbladets rosa sidor, men de tycktes inte finnas. Åtminstone rörde den inte om den kvalmiga sommarluften. Simon Bank log från uppslaget om damernas fotbolls-VM. Som om han satt under sitt solparasoll i Tyskland, med halmhatten lite på sned och tyckte att alla som gick omkring med vanliga jobb en sån här underbar sommardag måste ju vara dumma på riktigt. Men han, Trädgårdssultanen, var inte dum på riktigt, bara riktigt jävla svettig. Klibbigt, rinnande och obehagligt svettig. Han strök en svettpärla från överläppen, men genast slöt en annan upp. Det bara rann om honom. Han vacklade in i skuggan från den Japanska häggen och dråsade ihop i en svettig hög, tog stammen som ryggstöd och sportbladet som en solfjäder. Men den bara skrynklade ihop sig och han la den åt sidan. Han kisade upp mot solen, genom det täta lövverket och han kunde nästan föreställa sig tre gamar cirklande högt där uppe, tålmodigt väntande på att han skulle duka under för värmen. Han skruvade korken av vattenflaskan och tömde den på sitt innehåll, harklade sig lätt och sa högt för sig själv.
- Åt helvete med ogräset, jag tar det en annan dag!

SM!

Eftersom jag är en statistiknörd av stora mått roade jag mig med att räkna ihop hur många deltagare som är anmälda till årets boule-SM i Uppsala. Siffran är 1721 och måste ses som en katastrof. Det är den lägsta deltagarsiffran sedan SM gick i...? Boden kanske? Det är de sämsta sedan jag gjorde mitt första SM 2006.
Fråga är varför? Det ligger mitt i Sverige, med goda geografiska förbindelser och ett stort utbud för boende. Spelet går i parkmiljö mitt i en storstad.
Är det för dyrt i Uppsala?
Har man marknadsfört arrangemanget fel?
Lägger SBF för lite fokus på sitt eget flaggskepp?
Är det för dyrt med 125 kr per start?

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 12!

Midsommar. En fest för ljuset och fruktbarheten, för kärleken och gemenskapen. Men såhär dagen efter kändes det hela bara som en dum idé. Varför hälla i sig sprit på det viset? Varför? Så jävla onödigt.
Han släntrade ner till landet och la sig i gräset. Det blåste lite och var inte speciellt varmt, men det regnade åtminstone inte. Han la sig på rygg och tittade upp på molnen som for förbi. Han funderade på om potatisen skulle blomma, om löken skulle växa till sig, när den nya omgången rädisor skulle bli klara. Han insåg att det var mitt i sommaren, ingen väntan på att den skulle komma. Den var här och nu. Det var dags att ta tag i ledigheten och njuta. Han sträckte ut sig lite till och ett leende spred sig över ansiktet. Han blundade och gjorde det bekvämt. En tupplur i gräset, kunde man utnyttja ledigheten bättre?

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 11!

Han kunde se tillbaka på en god vår. Sådden hade kommit i jorden i tid, värmen hade välsignat Toarpsdal tidigt och regnet hade gjort välkomna besök med jämna mellanrum. På senare tid hade mellanrummet uteblivit förvisso, men han slapp vattna. Han var glad och nöjd.
Rädisorna stod redo och blottade sig lätt. De ville upp, de ville vidare. Visste de att alltihop skulle sluta på en midsommartallrik vid familjen Thorells midsommarfirande hade de säkert duckat, men vad vet en rädisa om livet? Deras öde var beseglat. Upp skulle de.
Men löken var sorglig att skåda. Han hade lirkat upp ett provex och den hade sett ut som om den aldrig hade tänkt växa. Blasten såg perfekt ut, men löken som dolde sig under jord påminde om ett stort och snuskigt russin. Kanske visste löken det som rädisrna inte anade? Kanske trodde de att det här skulle rädda deras skinn. Men vem fan skulle spara på en dålig lök? Nåja, trädgårdssultan som han var tänkte han ha tålamod ett tag till. De skulle få en chans att växa till sig.
Han strök lite svett ur pannan och blickade ut över sitt rike. Han var nöjd, allt var lugnt och fridfullt. För lugnt? Lurade fienden i buskarna igen? Kanske skulle han beodra ut familjen på vakt om nätterna. En älg hade stått iskallt och blickstilla ute på åkern en natt. Som om han var utsänd för att förvarna om vad som komma skulle. Hittade han så mycket som ett klövspår i närheten av trädgårdslandet skulle han utlysa fullskaligt krig. Han skulle inte lägga några fingrar emellan. Han skulle dra till med hela arsenalen. Må djävulen ta älgen om han visade sig igen!

Seriespelet 2011: uppföljning!

I division 3 tog vi 5 av 10 poäng och det är klart underkänt. Vi inledde med klara 4-0 mot Borås petanque, men tog sedan inte en enda mötesseger. Vi förlorade andra mötet mot Lilla Le med 1-3 och förlorade sedan inte ett enda möte. 3 oavgjorda mot BK Strand, Sansjö (deras enda poängtapp, vi hämtade upp 0-2) och Kronäng (vi tappade 2-0). Nu kan vi inte förlita oss till vår egen prestation utan måste ha hjälp och tur på vägen. Det känns inte bra, inte alls bra.
I division 5 inledde vi med 3-1 mot Sansjös andralag. Jag och juniorerna spelade bra, likaså gjorde farsan och co. Men sedan hade vi inget mer att ge. Vi har fortfarande häng på andraplatsen, men måste vinna det mesta i avslutningen och det är fullt möjligt.

Seriespelet 2011!

För första gången i världshistorien har Pomme de Pin med två lag i seriespelet. Ett lag i division 3 och ett i division 5. Det tog oss fem år att komma till det stadiet. I division 3-truppen är fyra av åtta hemvävda POMare. I Division 5 är samma siffra fyra av sju. Jag är mäkta stolt som ordförande att vi nått hit. Det är egentligen först nu vi kan börja arbeta med sportsliga mål mer långsiktigt. Nu kan ALLA få vara med i seriespel nder någon form, samtidigt som vi toppar ett lag.
Sjävklart är målet att ta oss tillbaka till division 2 med förstalaget. ´Men att det inte blir en walk in the park har försäsongens två träningsmatcher visat. Två gånger 0-4 mot lokalkonkurrenten Borås Petanque visar att vi måste tagga till och spela bra. Gör vi det är vi har vi lag i förbundsserien nästa år, gör vi det inte kommer vi hamna i kval för att hänga kvar i trean, så små är marginalerna.
I division 5 är målet också högt ställt. Vi ska vara bland de två främsta och spela kval till division 4. Inget snack. Vi har flera spelare med i laget som går rakt in i division 3-laget när som helst. Krydda med våra två äldsta spelare och våra yngsta och vi har en jävligt bra mix.
Dessutom har vi Conny, Marcus och Kaisa som inte kan vara med och spela. Där har vi sparkapital inför höstomgången och till kvalet.

Fan vad kul det ska bli med seriespel igen. Game on!

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 10!

Potatisplantorna hade växt sig höga och ståtliga. De vajade i vinden och påminde om snobbiga överklasskärringar från Östermalm ute på söndagspromenad. Det var bara ett solparaply och en pass-upp som fattades. Fast pass-uppen var väl han själv vid det här laget och skulle solbrännan bli för hård nu i slutet skulle han förmodligen ställa sig där med ett parasol och bjuda blasten en apertif efter duvningen med vattenkannan.
Rädisor hade han redan skördat några. Vissa beska som satan, andra piggt starka och goda. Det fanns några kvar i jorden att avnjuta, men han hade redan satt nya frön i marken. Eller, han och han. Det fick fotfolket sköta, han stod bara och övervakade att allt gick ordentligt till, lade sin välsignande hand vid grödorna och kallade dem sitt eget. Han var ju en trädgårdssultan och vore icke en sådan om han inte hade vissa odemokratiska och osympatiska drag. Var han för snäll rent utav? Borde han hålla sitt folk i än mer strama tyglar? Kanske skulle de bli lata och odrägliga om han inte höll dem kort? Han ryktes ur sitt drömmeri av Biggan som gick förbi.
- Hämta ett glas vatten är du snäll.
Han? Skulle HAN, trädgårdssultanen, hämta ett glas vatten?
- NU, påtalade Biggan med eftertryck.
Sekunder senare stod han i köket och spolade fram kallt och gott vatten till sin kära fru.

POM!

POM mönstrar följande uppställning till seriespelet nästa helg.

Division 3
Lag 1: Leif Mollberg, Annika Karlsson, Owe Karlsson och Biggan Thorell
Lag 2: Eva Friis-Hansen, Sören Friis-Hansen, Arne Nordberg och Eino Heikkinen

Division 5
Herman Thorell, Simon Thorell, Jan-Olof Thorell, Alexander Hekkinen, Oscar Karlsson, Stefan Gustafsson och Margit Dahlgren.

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 9!

Att han inte hade tänkt på det tidigare. Organiserad arbetskraft som rensar ogräs oavlönat. På en lördag. Ingen skulle kalla det slaveri, ingen skulle gnälla hos facket. Inga skrivelser till barnombudsmannen och inga upprop från Amnesty. Hans egen morsa och fru stod med röven i vädret och rensade ogräs och snackade om grödor, meda han själv drack en kall öl. Genialt!
Dessutom blev det fint. Potatisfårorna var stiligare än någonsin och löken tycktes stå i givakt när han inspekterade ägorna. Som om de fått ansvaret för lag och ordning i hans trädgårdsland.
- Snyggt, sa Herman nöjt och la sig i gräset.
- In och laga mat, vi är hungriga, svarade Biggan!

Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 8!

- Det gör ont när knoppar brista, tänkte Herman när han drog korken ur vinflaskan. Han hade inte lust att vara vare sig djup eller poetisk, men lite patetisk kände han sig allt. Ytterligare ett läsår hade nått vägs ende och det var inget annat än ett tecken på att han var älder och några ungdomar lyft mot framtiden. Bra så.
Han hade tidigare på dagen skördat rädisorna, de första och fräna. Han hade ätit dem med vällust. De var först ut och förtjänade ett gott omdöme.
- Jag vill inte ha, hade Simpe sagt och lagt armarna i kors.
- De är jordiga, löd den vidare motiveringen.
- Jag ska tvätta dem, fortsatte Herman, men det hela slutade med att han själv åt dem i sommarsolen på trappen.
- Fan vad jag är bra, tänkte han okritiskt.

Medaljer!

DM i Skövde och Skara är över. Så här gick det...
Singeln: inledde med två torsk (Biggan och C-J Möller), avslutade bättre men missade slutspelet precis som nummer 17 i monraden, 4 kvotpoäng ifrån. Surt då jag var på G, men klart underkänd insats.
Skytte: satte årsbästa med 23 poäng i full storm. Gick knappt att stå i ringen ordentligt. Att resultatet höll måttet visade sig då endast C-J Möller och Patric Larsson passerade under dagen (36 och 28) trots att dryga 20 deltog. Hade jag nypt en lille eller två hade SM-platsen vart kirrad förmodligen. Klart godkänt i mina ögon ändå.
Trippeln: gruppspel och slutsegrarna Strand och duktigt BON-lag gav oss respass direkt, trots bra spel. Men missat slutspel är äldrig godkänt.
Dubbeln: inledande storspel och två av tre segrar kändes grymt bra. Men så kom ett stort ras mot Ödenäs i sista monradmatchen och vi sjönk från tredje till nionde plats. Bara 8 av 19 lag till slutspel gjorde att vi missade ytterligare ett slutspel. Icke godkänt igen, trots bra spel.
Mixed: helgen lyfte med mitt och Biggans brons. Vi lirade jämnt och bra, slog Möller-Holm två gånger om och gjorde bara en dålig match, semitorsken mot Johan Skagerlund med morsa. Klart godkänt.

Så. Bara att ladda vidare!