Potatisplantorna hade växt sig höga och ståtliga. De vajade i vinden och påminde om snobbiga överklasskärringar från Östermalm ute på söndagspromenad. Det var bara ett solparaply och en pass-upp som fattades. Fast pass-uppen var väl han själv vid det här laget och skulle solbrännan bli för hård nu i slutet skulle han förmodligen ställa sig där med ett parasol och bjuda blasten en apertif efter duvningen med vattenkannan.
Rädisor hade han redan skördat några. Vissa beska som satan, andra piggt starka och goda. Det fanns några kvar i jorden att avnjuta, men han hade redan satt nya frön i marken. Eller, han och han. Det fick fotfolket sköta, han stod bara och övervakade att allt gick ordentligt till, lade sin välsignande hand vid grödorna och kallade dem sitt eget. Han var ju en trädgårdssultan och vore icke en sådan om han inte hade vissa odemokratiska och osympatiska drag. Var han för snäll rent utav? Borde han hålla sitt folk i än mer strama tyglar? Kanske skulle de bli lata och odrägliga om han inte höll dem kort? Han ryktes ur sitt drömmeri av Biggan som gick förbi.
- Hämta ett glas vatten är du snäll.
Han? Skulle HAN, trädgårdssultanen, hämta ett glas vatten?
- NU, påtalade Biggan med eftertryck.
Sekunder senare stod han i köket och spolade fram kallt och gott vatten till sin kära fru.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar