Han kände sig hjälplös. Som den gamle i båten som under solens hetta inte hittade skydd, inte fann på råd. Han försökte frambringa en fläktande vind med sportbladets rosa sidor, men de tycktes inte finnas. Åtminstone rörde den inte om den kvalmiga sommarluften. Simon Bank log från uppslaget om damernas fotbolls-VM. Som om han satt under sitt solparasoll i Tyskland, med halmhatten lite på sned och tyckte att alla som gick omkring med vanliga jobb en sån här underbar sommardag måste ju vara dumma på riktigt. Men han, Trädgårdssultanen, var inte dum på riktigt, bara riktigt jävla svettig. Klibbigt, rinnande och obehagligt svettig. Han strök en svettpärla från överläppen, men genast slöt en annan upp. Det bara rann om honom. Han vacklade in i skuggan från den Japanska häggen och dråsade ihop i en svettig hög, tog stammen som ryggstöd och sportbladet som en solfjäder. Men den bara skrynklade ihop sig och han la den åt sidan. Han kisade upp mot solen, genom det täta lövverket och han kunde nästan föreställa sig tre gamar cirklande högt där uppe, tålmodigt väntande på att han skulle duka under för värmen. Han skruvade korken av vattenflaskan och tömde den på sitt innehåll, harklade sig lätt och sa högt för sig själv.
- Åt helvete med ogräset, jag tar det en annan dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar