- Det gör ont när knoppar brista, tänkte Herman när han drog korken ur vinflaskan. Han hade inte lust att vara vare sig djup eller poetisk, men lite patetisk kände han sig allt. Ytterligare ett läsår hade nått vägs ende och det var inget annat än ett tecken på att han var älder och några ungdomar lyft mot framtiden. Bra så.
Han hade tidigare på dagen skördat rädisorna, de första och fräna. Han hade ätit dem med vällust. De var först ut och förtjänade ett gott omdöme.
- Jag vill inte ha, hade Simpe sagt och lagt armarna i kors.
- De är jordiga, löd den vidare motiveringen.
- Jag ska tvätta dem, fortsatte Herman, men det hela slutade med att han själv åt dem i sommarsolen på trappen.
- Fan vad jag är bra, tänkte han okritiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar