BK Häcken!

Varför lyckas BK Häcken alltid skramla ihop fotbollsspelare med coola namn? Det verkar aldrig ta slut.
Senast i raden är Carlos Strandberg, men sedan tidigare finns också Moestafa El Kabir, Leonard Zuta och Rene Makondele. Visst, inte fostrade i klubben, men de har hamnat där.
Historiskt? Jodå: Jimmy Dixon, Dulee Johnson, Stig Töfting och Jonny Rödlund. Och tränaren Ralf Palle.
Det måste finnas en språkbegåvad administratör som har stort inflytande i föreningen!

Påsk!

En religiös högtid, troligtvis den viktigaste för kristendomen, och allt handlar om häxor, färgglada fjädrar, billigt lösgodis, must, sill och ägg. Vill man vara obskyr blandar man in en hare också.

Själv åker jag till Cypern!

Golf!

Jag har alltid gillat golf som TV-sport (jag gillar väl kanske all TV-sport vid närmare eftertanke), men har länge trott att det berodde på Göran Zackrissons lågmälda kommentarer. Hans poetiska skildringar om greener och putteknik kunde trollbinda mig i timmar och på köpet hade jag superkoll på hela golfvärlden. Jag såg fighterna mellan Faldo och Ballesteros, kände Craig Stadler som Valrossen och hade Ian Woosnam som favorit. Det borde vart naturligt att jag under tonåren letade upp närmaste golfbana och klubb för att sätta igång själv, jag kunde ju allt och gillade hela prylen. Men det fanns nog aldrig på världskartan att jag själv skulle börja spela. Det var för avlägset och komplicerat.

Under det senaste årtiondet har jag mest följt golfen via tidningar och Sportnytt. Intresset har vart svalt, kanske för att det mest visats i udda kanaler, kanske för att jag pysslat med annat.

Men de senaste dagarna har jag suttit framför TV:n när SVT sänt från Augusta, en närmast mytomspunnen golfbana och tävling. Stensson borde vart det största svenska hoppet, men istället är det Jonas Blixt som har slagläge. Jag kommer sitta naglad framför TV:n, troligtvis med hete Kuchar som slutsegrare, men kanske med en svensk debutant.

Och Jonas Karlsson axlar Zackrissons mantel galant!

Brakskit?

Och för er som tror att jag menar att någon lade en brakskit när jag pratar om den där rökaren här under, får ni här lite talande bilder. Ca 4 minuter in i klippet kommer målet som folk kommer prata om under hela året!

Som en rökare i krysset!

Johan Larsson klev fram lagom när den där tanken om att Elfsborg har svårt att göra mål hade börjat mala. Han klev fram och visade publiken, världen och Erik Hamrén att han är en modern ytterback. Sannolikt sköt han sig själv närmare ett proffskontrakt och det får vi både leva med och vara glada åt.

Elfsborg vann med 3-1 (det var sannerligen i underkant) och det nya, unga Elfsborg visade att man är sjukt bra när man är som bäst. Det kommer bli ett roligt år på arenan. Återstår att se hur bortaspelet blir!

Tre månader senare!

Det blev inte som jag hade tänkt mig efter Fyrlingen. Jag föll ner i ett djupt hål och de senaste två månaderna har handlat om att ta sig upp. Om att skapa vilja till ett vanligt liv och att samla kraft för att ta sig ut i duschen. Det är ett äckligt hål med hala väggar. Man halkar lätt tillbaka och jag har fått lära mig att det tar tid och man måste vara försiktig. Där är jag idag. Jag har tålamod och klättrar en bit varje dag, slinter till men har ett allt fastare grepp.
Att vakna om natten med ångest som får magen att dra ihop sig, tankar som snurrar utan kontroll och ett hjärta som bankar i bröstet är vidrigt. Att sova mindre än några få timmar per natt är otäckt. Det är där jag har vart och det är där jag är på väg ifrån.
Det går framåt, uppåt, med långa skogspromenader i vårsolen med farsan och hunden som sällskap. Med långa samtal med de som kan lyssna. Med världens bästa familj och med vetskapen att jag är på väg att lära mig säga nej. Och med vetskapen att jag duger, att det räcker med att vara Herman.
Så. Bloggläsare. Vad säger ni? Vinner Elfsborg allsvenskan i år? Och lyckas vi välja bort alliansen?