The return of mr Kukis- del 12!

Hon smög tyst, tyst på sitt byte, såg till att ha ljuset i ryggen och inte röra sig för hastigt.
Hon hade inte haft för bråttom, vetat att chansen skulle komma. Tålamod. Glömma besvikelsen om tillfället gled henne ur händerna. Krypa tillbaka och invänta nästa. Den skulle komma.
Den hade kommit och nu var det dags.
De andra hade gått upp på övervåningen och det var tyst. Hon lyssnade spänt. Inte ett ljud. Hon smög med ett lejons steg genom hallen, sakta, varsamt, tills hon hade ögonkontakt. Spände varenda muskel i kroppen, lyssnade en sista gång efter ljud, alstrade energi uti benen och exploderade i ett dödligt språng.
Det hela var över på ett ögonblick. Disktrasan var chanslös och fick inte chansen att göra motstånd. På mindre än en sekund hade hon svalt sitt byte, med hull och hår. Hon gick nöjt in och lade sig på vardagsrumsmattan, slickade sig om munnen och putsade pälsen. Diva var åter kung över savannen Hasselbacken.

The return of mr Kukis- del 11

Herman sippade på ölen och balanserade försiktigt cykeln med sin lediga hand. Solen hade tinat snön på banvallen, men bara fläckvis. På några ställen fick man kliva av och leda cykeln, snösörjan var för djup att utmana. Även om man inte råkade ha en ljummen öl som färdkost.
De gick långsamt i kvällssolen. Tre generationer. Han hade far och son på var sin sida och han njöt av lugnet, av fågelkvittret som skvallrade om en ny tid. Han tänkte att det var kvällar som sådana man ska ta tillvara. Man vet inte hur många det blir. Man ska vara jävligt nöjd när livet är bra.
Han vaknade upp ur tankarna av Simons glada tillrop när snön sprutade i en vild sladd, ett glatt "Kolla pappa" innan han for iväg mot nästa driva och nästa kast. Han njöt. Herman njöt.
- Det är ingen fart på vattnet.
De stannade vid källan som bubblade upp från jordens inre. Hans far stod med blicken fäst mot den lilla källan som sakta rörde sig, pulserade som naturens omlopp. Som en puls. Det var lite magiskt och de blev tysta. Det räckte med vad de såg.
De gick vidare i kvällssolen. Herman sippade försiktigt på ölen och balanserade cykeln med sin lediga hand.
- Man ska vara jävligt nöjd när livet är bra, tänkte han.

The return of mr Kukis- del 10!

Den där mr Kukis var en finurlig en. Han skickade ett vykort utan bokstäver och ord men tänkte nog att en bild, den kan berätta mer än tusen ord. Inte kunde han veta att den som fick kortet skulle vara så där ouppmärksam som bara vuxna kan vara. Ack nej, det kunde han inte ana. Men nu var det som det var och medan vykortet låg och samlade damm i en pappershög i Toarpsdal gick mr Kukis och sopade golvet i sin restaurang. Han funderade på sådana där viktiga saker som vad han skulle äta till lunch och vad han skulle göra ikväll. Det var då, just när han gick och funderade på de där viktiga sakerna, han fick se reklamen på TV. En ölmässa i Göteborg. Öl som var så gott. Och Sverige, landet där de mystiska bröderna bodde. Han blev stående mitt på golvet med sin sopkvast i handen. Blicken var fäst på den lilla TV:n på väggen.

The return of mr Kukis- del 9!

Han hade tummen mitt i handen, ordentligt fäst åt fel håll för säkerhets skull. Visst hade han lärt sig med åren, 10 år som husägare hade åtminstone gett erfarenhet och prövningar, en sorts hård skola. Men där andra såg givna lösningar såg han krångliga omvägar. Tålamod och försiktighet var melodin om han skulle göra det själv.
Därför satt han nu i fåtöljen med en kopp kaffe och begrundade väggen.
- Du måste använda betongfix, annars får du det aldrig tätt, hade hantverkaren sagt innan han packade ihop och drog.
Betongfix hade Herman tänkt och åkte raka vägen till byggfirman och inhandlat det han behövde, det här skulle ordnas direkt, inte skjuta upp på tiden. Det var 3 månader sedan nu.
Tålamod och försiktighet, som sagt. Men nu skulle det ske. Bara en sväng med tidningen först.