Hon smög tyst, tyst på sitt byte, såg till att ha ljuset i ryggen och inte röra sig för hastigt.
Hon hade inte haft för bråttom, vetat att chansen skulle komma. Tålamod. Glömma besvikelsen om tillfället gled henne ur händerna. Krypa tillbaka och invänta nästa. Den skulle komma.
Den hade kommit och nu var det dags.
De andra hade gått upp på övervåningen och det var tyst. Hon lyssnade spänt. Inte ett ljud. Hon smög med ett lejons steg genom hallen, sakta, varsamt, tills hon hade ögonkontakt. Spände varenda muskel i kroppen, lyssnade en sista gång efter ljud, alstrade energi uti benen och exploderade i ett dödligt språng.
Det hela var över på ett ögonblick. Disktrasan var chanslös och fick inte chansen att göra motstånd. På mindre än en sekund hade hon svalt sitt byte, med hull och hår. Hon gick nöjt in och lade sig på vardagsrumsmattan, slickade sig om munnen och putsade pälsen. Diva var åter kung över savannen Hasselbacken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar