Oscar!

Kommande natt utspelar sig nöjesbranchens största spektakel alla kategorier, Oscarsgalan (Academy award?). Ska man kolla? Orkar man? Vill man?
Jag är så jävla dåligt insatt nu för tiden. För 15-20 år sedan hade man ett antal favoriter och man kunde uppsnacka det hela med med vad som var Hollywood-korrekt och vad som inte var det och vilken film som därför ansågs vara storfavorit. Jag minns när När lammen tystnar dominerade, när Clintan ägde med The Unforgiven och när Jim Carrey skulle vara politiskt inkorrekt och vrålade "Viva el Salvador" när han skulle snacka inför ett av prisen.
Nu vet jag inte vilka som är nominerade men jag vet att Femma dundrar på med två olika visningar på olika kanaler och att Filip och Fredrik ska vara värdar på den ena. Räkna med barnförbjudet och det är väl i så fall det som lockar.
Vi får se.

Inomhus-DM och damcupen!

Två tighta förluster i gruppen och vi var eliminerade. Vi får skylla oss själva i förstamatchen, då vi tappar till 2-12 innan vi tar tag i det. I andra matchen (mot slutsegrarna) spelar vi bra och har initiativet fram till avgörandet då vi rasar.

I damcupen gjorde damerna som de brukar, gick till kvarten. Bangers från Götet avfärdades hyfsat enkelt i 8-delen efter ganska bra spel. Förmodligen fick dock laget lägga för mycket fokus, för i kvarten tog det tokstopp mot Sundsvall. Det har vart likadant tre år i radnu. Ganska enklam segrar i 8-delen mot bra lag och sedan rejält med däng i kvarten mot hyfsat jämnstarkt motstånd. Det där är en detalj att fundera kring för damerna, hur man ska ta nästa steg och komma vidare, utvecklas och knipa en semifinalplats.
Men i grund och botten är resultatet med beröm godkänt. Det är jävligt starkt att POM de Chicks slår ut ett lag med landslagsspelare. Det är laganda när det är som bäst!

Roxy fucki´n POM de chicks!

Fredagsfest med jobbet och Häggblad hade fixat en riktigt bra musikfrågesport. Jag är nöjd som festfixare och förhoppningsvis är det här en tradition att spinna vidare på.
Helgen som kommer stapplar våra sargade damer in i damcupens finalspel. Nä, det är ju en vinkling som är skev, rent av felaktig. Dom är faktiskt likaglada som alltid och laddade som fan. Jag säger likadant år 2011 som alltid: de kan gå hela vägen lika gärna som åka ut direkt. Jag tror på det bästa som vanligt.

VIVA LA POM!

Marcus Hellner!

Så jävla gött att starta skid-VM med att köra ner stavarna i halsen på norrmännen i allmänhet och Northug i synnerhet. SÅ. JÄVLA. GÖTT!!!

Shut up and dance!

Steven Tyler åmade och skrek sig igenom en av många hits med Aerosmith. Jag hade min Aerosmith-period (vem har inte haft sin Aerosmith-period?) under 90-talets mitt. Vi lyssnade på varenda skiva och under några svettiga sommarmånader var det det enda vi lyssnade på under våra förfester i Villastan och Norrmalm. Idag är det sällan någon av deras låtar hamnar på mina spellistor.
Men Tyler har blivit jurymedlem i amerikanska varianten av Idol. Efter sju sorger och åtta bedrövelser på olika behandlingshem har han blivit en given följetång i det amerikanska folkhemmet (vad är ett amerikanskt folkhem?). Han har svar på det mesta och har han inte svar så slukar han hela omvärlden med sitt enorma smil. Han är star quality ända ut i de gigantiska läpparna.
Så. Snacka inte en massa skit. Shut up and dance istället!

8 och 48!

Det kunde ju vart ett jävligt bra resultat för en längdhoppare,men naturligtvis handlar det om boule. Det är 8 lag anmälda i den öppna klassen på lördag vid inomhus-DM i trippel. 48 lag har anmält sig i V55. Att slå ihop klasserna är otänkbart, för veteranerna vill nämligen inte spela med oss i öppen klass. Då har de mindre chans att vinna och vinna är vad det handlar om i alla lägen i V55. Eller rättare sagt förutsättningarna att vinna och förutsättningarna verkar man inte tro att man har bara för att klassen kallas öppen.
Det är sorgligt att veteranklassen har fått styra upp hela vårt distrikt. Veteranerna styr med gnällig järnhand allt som händer och ifrågasätter man det faktum att veteranboule är det viktigaste, ja då anses man vara fullständigt dum i huvudet. En galning.
"Va, vad säger människan? Menar han att vi veteraner inte ska få som vi vill? Vilken lömsk jävel!"
Så låter det säkert när de pratar. Antar jag.
Själv drömmer jag om en värld där alla får vara med och där ingen är grinig. Det är nämligen inte så att veteranerna är sämre. De hävdar sig bra. Men konkurens är livsfarligt, tydligen.

Lek inte med elden,kids!

Idag fjuttade någon eld på en papperskorg på ett av våra dass på skolan. En perfekt utrymning och ett fullt fungerande brandskyddssystem senare rann vattnet från sprinklersystemet rakt igenom alla våningar och allt såg bara för jävligt ut. salar och korridorer under vatten. Läromedel och elevarbeten gick förlorade. Kostnaderna för renoveringen lär bli skyhöga. Den stora glädjen i all bedrövelse är att ingen människa kom till fysisk skada.
Nu är det inte första gången det händer. Inte andra heller. Någon fjuttar på saker i tid och otid och det verkar lite sjukligt. OK, en gång kan man göra en dumhet, men när det flera gånger innebär full utryckning blir beteendet något helt annat. Jag hoppas de får tag på förövaren. För dennes och samhällets skull.
Annars gled snacket efteråt över till fallvi ska ha kameraövervakade korridorer och visst, fine, är det lösningen så blir det svårt att argumentera emot. Men jag tycker det är fan att vi inte kan ha bättre ordning på en skolamed barn,än att det behövs kameror för att de ska hålla sig lugna. Jag tycker det är fan att det ska behövas kamerabevis för att lösa saker. Jag tycker verkligen det är åt helvete!

Det sket sig...

Vi inledde magiskt mot Boule von Platen, hemmaklubben. Jag, Conny och Kaisa vann mixedtrippeln med 13-1 och Sören, Owe och Arne vann den öppna med 13-5. Vi skulle ta minst två dubblar för att känna oss riktigt nöjda, men prio var att vinna mötet.
Vi loosade alla tre. Jag och Conny var närmast med 10-13 mot en av tvillingarna Bergström, men hon sköt ta mig fan träff på allt, stannade mycket. Men vi spelade bra också. Vi föll på att jag spelade bort oss i sista rundan med två riktiga katastroflägg i viktigt läge. I de övriga matcherna var vi inte riktigt nära.
Sen fortsatte raset mot Gränna och vi åkte ut med buller och bång. Raset kan säkert förklaras genom att vi inte är lika samspelta i år. Flera nya i gänget.
Men det dåliga spelet i dubblarna mot von Platen har jag inget svar på. Det var bara dåligt, rakt igenom uselt. Fullständigt värdelöst. Vi får klart underkänt som helhet, men får ta med oss tripplarna mot von Platen som liten ljuspunkt.

Nu kör vi!

Vi är underdogs helgen som kommer. Jag älskar den sitsen. Underdogs som kan det här med att lyckas, som vill. Jag är inte så mycket för amerikanska präktigheter, men Kurt Russel är fucking Kurt Russel, amerikaner kan det här med att försätta berg och hockeykillarnas bragd 1980 är otrolig.
Ladda för bragd alla kottar. Vi har några svåra matcher att vinna, men "great moments are bourne from great oportunities".
Nu kör vi!

Svenska cupen!

Jag har lov och all tid i världen att göra vad jag vill. Då verkar bloggviljan förkrympa till noll och ingenting, konstigt nog.
Men jag ska ger er POM:s laguppställning i svenska cupen.
- Herman Thorell
- Conny Johansson
- Owe Karlsson
- Sören Friis Hansen
- Leffe Mollberg
- Arne Nordberg
- Biggan Thorell
- Kaisa Andersson
Reserv och lagledare är Stefan Gustafsson.
Vi är laddade till tänderna och vi har fått perfekt tändvätska. En av våra motståndare i första kvalgruppen stod utanför en boulehall i Skåne och konstaterade högljutt att de fått en lätt lottning med oss i gruppen. Ingenting är bättre för oss om våra motståndare underskattar oss. Så dåliga är vi inte. Inte ens i närheten.
Kvalet spelas i Motala under två dagar kommande helg. Vi måste bli etta eller tvåa i en trelagsgrupp och går i så fall vidare till söndagens gruppspel. Väl där måste man vinna sin trelagsgrupp för att ta sig till finalhelgen. Det ska bli jävligt skoj och spännande. Jag tror på oss som fan. Vi är starkare i år än i fjol. Nu gäller det bara att kämpa och prestera.
Vi kommer kämpoa till till sista klotet!!!

Valentines day!

All kärlek åt er, mina bloggläsare. Jag ger er Steve Earle som gåva denna genuina högtidsdag!

SWIO i backspegeln!

Inte för att jag är sugen på att titta i backspeglar efter Helsingborg tur och retur på två dagar, men en kort återblick på helgen som gick ska ni få.
Jösses vilken svängig helg det vart med spelet. Vi anlände först av alla till hallen i Åstorp och kunde spela in oss i lugn och ro, trots trängseln. Vi krossade lag Lee Ekström i första gruppmatchen (13-2) och spelade jävligt bra. Vi kände oss riktigt taggade. Sen blev det fettorsk mot såväl tre norska damer som lag CJ Möller, men vi lyckades trots allt krångla oss vidare ur gruppen som tvåa. I 32-delen ställdes vi mot damlandslaget (Csapo och co) och spelade sådär överjävligt bra igen. Inte många misstag från skytt Conny och jag och Owe fyllde på bra till 13-1. Sedan 16-del mot tre unga danskar som sköt kallar på de flesta av våra bra lägg, vi knep några poäng när vi spelade tokoffensivt, men orkade inte hålla den nivån på skyttet. Torsk och respass.
Vid söndagens gruppspel i Höganäs inledde vi bra mot Knäred, men fick stryk till sist. Inledde katastrofalt mot ett rysk gäng, vände och var på vippen att vinna men torskade 12-13. Luften gick ur oss och vi hade ingen glöd kvar i sista matchen, damlandslaget fick revanch.
Kan vi hålla högstanivån bättre blir vi livsfarliga, men det är lång väg till dess. Första tävlingen med det här laget och jag tror det blir jävligt bra på sikt. Hur som helst har vi haft jävligt skoj. Viktigt!
SWIO är en av årets bästa tävlingar. Jag har inget att gnälla på, helt ärligt inenting. Det är bra matcher, svåra banor och ett fläckfritt arrangörsskap. Jag har träffat massor av folk och ätit god mat. Ledde och co ska ha all heder av sitt arbete, det är en ära att få vara med och spela!
Och satan vad jag så gärna vill vara med långt fram vid sådana här tävlingar. Jag ska ge det alla chanser jag kan. Jag ska träna och tävla med mål att vinna sådana här tävlingar i framtiden!

Jag och SWIO!

Någon kanske sitter och undrar vad jag tycker om SWIO?
Det är i mina ögon den nästa bästa tävlingen under året (jag räknar inte in SM) efter fantastiska Varberg Strandcup. SWIO:n har det mesta: internationellt deltagande, sverigeeliten, bredden, djupet och allt vad du vill. När du spelar SWIO:n har du en känsla av att du delar i något stort och det är precis vad du gör.
Jag har spelat båda upplagorna av SWIO:n så här l¨ångt. Första året spelade jag med Andreas Richter (BOO) och Ronnie Andersen (ESL). Vi hankade oss vidare till Örestad open (B-turneringen) och spelade jämnt med Henke Hugosson och co när vi åkte ut (10-13). Ifjol spelade jag med klubbkamrat Owe Karlsson och Kjell Brell Andersson (SÖR). Vi tog oss vidare från gruppen som grupptvåa, men torskade sedan mot lag Henrie och Viktor von Eggers Patron med 12-13. I efterföljande Örestad open gjorde vi ett OK gruppspel, vann mot Köhalmi och co bland annat, men torskade sedan snöpligt mot ett tyskt lag och åkte ur.
I årets upplaga spelar jag för första gången med ett rent klubblag och det är trippellaget som gäller för de stora tävlingarna i år. Jag, Owe Karlsson och nye POMaren Conny Johansson ska lira de stora trippeltävlingarna med SM som höjdpunkten i slutet på sommaren. Då har vi gjort ett gäng bra tävlingar tillsammans och borde nått en bra nivå. Men jag tror på det här laget från start, från scratsch. Conny är en natural born skytt och har boulen i sitt liv sedan 1984. Han är rutinerad och har vart med där det händer. Jag har utvecklat såvälläggspel som skytte och Owe tar stora kliv framåt för varje år han spelar. Vi har tränat riktigt bra alla tre under höst och vinter och det som återstår är att forma laget.
Nu är SWIO:n en stortävling med många bra lag. Vi har lag CJ Möller (BKS) som seedat lag i gruppen, men där återfinns också duktiga veteranerna med Lee Ekström i spetsen. Det kan mycket väl bli så att vi inte tar oss vidare som etta eller tvåa i gruppen, så bra startfält är det. men det kan också gå betydligt mycket bättre än så. Och jag är såväl hoppfull som fylld av självförtroende inför det här året. Det ska bli så jävla skoj. SÅ JÄVLA SKOJ!
Så. Nu kör vi, bloggläsare som ska spela. Och ni som inte ska spelahåller tummarna.

On the top of the mountain of...

Kommer ni ihåg den där bajsnödige förbundskapenen i fotboll som hette Lasse Lagerbäck? Han som aldrig förmådde sig att erkänna sina egna tillkortakommanden, han som alltid hittade en positiv vinkling när man trodde att det inte gick. Han som svarade ja på frågor man skulle svara nej på, han som sa nej när alla andra hade sagt ja, om det var vad han trodde att media skulle hänga upp sig på. Ni minns, såklart.
Men jag trodde att Hamrén hade städat ut den där öststatsmentaliteten vad gäller den enskilde fotbolsspelaren och dennes omvärld under landslagssamlingarna. Vi minns hur Lagerbäck låtsades som om inget hade hänt när i själva verket hela världen hade sett hur Ljungberg och Mellberg slått varandra på käften under VM 2002. Vi minns hur förbuden i kontakten med media var lika specade som Mona Sahlins kvitton.
Allt det där trodde jag var borta. Men icke. Nu får inte ens spelarfruarna blogga, facebooka och blogga. Förmodligen är det säkerhetspolisen Richt som ligger bakom de här sortens mediamunkavle-strategier, han är väl en av få som är kvar sedan Lasses lagerbäcks tid.

Kronäng cup och en resa söderut!

Jag och Biggan lirade Kronäng cup och tävlingen blev mest ett kvitto på att vi har vart sjuka och att vi inte matchar varandra så bra på boulebanan. Det stämmer inte riktigt, även om vi alltid har mysigt ihop och inte blir osams. Det klickar taktiskt, vi känner varandra för bra och besluten blir inte riktigt bra. Jag vet inte varför.
I gruppspelet inledde vi med att vända ett underläge mot Pekka och Josef från Borås Petanque. Vi vann med 11-10 efter en skiljeomgång. I andra matchen mötte vi Maria och Anette från Göteborg. Det var jämnt och svajjigt spel, men vi gjorde en bra sistavända fram till de sista tre kloten. Jag hade två skott på mig att få bort deras sista klot som gick in som etta, men missade båda och de vann med 8-6. Sista match var den svåraste, vi gjorde vår bästa match men torskade mot Nilsson och Csapo med 5-13. B-slutspel, vi stod över 16-delen, vann 8-delen efter Hawaiispel och torskade kvarten (mot brorsan och Hamid) solklart.
Direkt efteråt satte vi av hemåt för att svida om och dra på ett av alla de där familjekalasen på Biggans sida. Det är alltid trevligt, glad och hjärtlig stämning om än högljutt. Det är lite som en arbetsdag att sitta och lyssna på kacklet, men med idel trevligt sällskap. Vi bokade också in en ny pokerkväll och den ska dessutom inledas med en gocart-fight som uppvärmning. Gocart. Fan vad skoj!

Orkar!

När jag väl nyst ut hjärnan och blivit frisk fick Biggan springa hem från jobbetme knipande lår och skitsjuka. Det har vart en sjuk vinter, kan man sammanfatta det.
Hur som helst tar vi nya tag. Lördag är lika med bouletävling i Borås, Kronäng Cup. Snäpp på magiska 51 lag är anmälda och hela västsvenska eliten är anmäld. Coolt som fan. Jag lirar med Biggan, så vi kan väl hoppas att det går sjukt bra...
På kvällen drar vi vidare på kalas. Två av Biggans typ 138 syskonbarn fyller år, 18 och 20, och det ska firas rejält tydligen. Ser vi fram emot!

Rastlös!

Är hemma och sådär förkyld som bara en riktig karl kan vara (varför drabbar det mig då, undrar den lustige). Börjar piggna till och då slår den stora rastlösheten till. Jag och en fritidsledig Simpe (är föräldern sjuk ska barnet inte vara på fritids efter skolans slut) har klippt och klistrat ihop en ny bloggheader. Var dags för en förnyelse. Dessutom hittade jag min gamla inramning av tidningsklipp från friidrottskarriären (haha, ja, jo...) och valde ut en actionbild från ett kort häcklopp.



Bilden är tagen på Södermalms IP i Skövde. Jag vann loppet och sänkte mitt pers med över en halvsekund. Lite senare hände samma sak i det långa häckloppet. Ytterligare någon dryg månad in på säsongen var det dags för seriesammandrag nummer två i Borås, där sänkte jag det där perset på korta häcken med ytterligare 2 tiondelar till 15.31. På länga häcken sänkte jag det med 8 tiondelar till 53.27. Klubb- och distriktsrekordet var redan mitt på 400 meter häck och jag förstärkte min position som distriktets bäste 400 meter häcklöpare genom tiderna. En titel som fortfarande står sig!