Kommer ni ihåg den där bajsnödige förbundskapenen i fotboll som hette Lasse Lagerbäck? Han som aldrig förmådde sig att erkänna sina egna tillkortakommanden, han som alltid hittade en positiv vinkling när man trodde att det inte gick. Han som svarade ja på frågor man skulle svara nej på, han som sa nej när alla andra hade sagt ja, om det var vad han trodde att media skulle hänga upp sig på. Ni minns, såklart.
Men jag trodde att Hamrén hade städat ut den där öststatsmentaliteten vad gäller den enskilde fotbolsspelaren och dennes omvärld under landslagssamlingarna. Vi minns hur Lagerbäck låtsades som om inget hade hänt när i själva verket hela världen hade sett hur Ljungberg och Mellberg slått varandra på käften under VM 2002. Vi minns hur förbuden i kontakten med media var lika specade som Mona Sahlins kvitton.
Allt det där trodde jag var borta. Men icke. Nu får inte ens spelarfruarna blogga, facebooka och blogga. Förmodligen är det säkerhetspolisen Richt som ligger bakom de här sortens mediamunkavle-strategier, han är väl en av få som är kvar sedan Lasses lagerbäcks tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nog är jag stasiagent, men fotboll bryr jag mig inte om...
Hehe, blev några bokstäver för långt och fel där såg jag...
Skicka en kommentar