Meningslöshetens mästare- del 10

Fy fan. En hel jävla sommar hade bara forsat förbi. En ledighet han sett fram emot så mycket. Nu återstod bara några sista dagar och fast han hade hunnit med så mycket ville han inte att det skulle ta slut. Det kunde gott få fortsätta hela hösten. Ångestbubblan i magen hade inte riktigt velat ge med sig i år och dagarna på sofflocket hade blivit för få. Visst, det där med tid på sofflock styrde han över själv, han hade gjort sina val och vart ganska nöjd med alla utflykter. Men ändå, några veckor i horisontalläge medan löven gulnade hade inte gjort något. Inte alls. Och ångestbubblan skulle han  gärna sticka hål på om det gick.
En fluga surrade i ansiktet på honom och han viftade lite förstrött efter den. Den tog ett varv i vardagsrummet och var snart tillbaka och satte sig på hans ben, tog några varv och tycktes leta efter något. Strax anslöt ytterligare en fluga, sedan ännu en och han blev en smula obekväm, men fattade piken.
- Nä, kanske dags att gå och duscha.

Meningslöshetens mästare- del 9

Att peta sig i naveln var ju på många sätt ett ganska äckligt uttryck, för alla med någorlunda djup navel vet ju hur jävla snuskigt det kan bli i en navel om man slarvar med hygienen. Men att sitta still och peta sig i naveln var något han längtade efter. Bara göra minsta möjliga, med minsta möjliga krav och minsta möjliga nytta och med minsta möjliga krav på social kompetens. Det hade vart ett körigt år med mycket ansvar på såväl jobb som fritid och det fanns alltid en förväntan på hans tillgänglighet. I kombination med hans sjukliga oförmåga att säga nej så blev han alltid till slut uttröttad och trött på mänskliga kontakter. Och på sig själv, inte minst.
- Fan, don Hermano. Hur är läget?
Hans kollega plirade pillemariskt från skrivbordet bredvid, armbågade honom i sidan och kluckade ett sånt där skratt som man bara kan  älska.
- Sluta häng läpp, det är ju kortvecka, fortsatte han och gick och hämtade en kopp kaffe. När han kom tillbaka med varsin mugg hade Herman slängt på Timo Räisänens Jag vill ha en diagnos på Spotify, slängt upp fötterna på bordet och muttrade.
- Lyssna  på den här, det är fan i mig spot on för mig. Och för samhället i stort.

Meningslöshetens mästare- del 8

Lögner, förbannade lögner och statistik. EU-valet hade präglats av en djungel av siffror, händelser och uttalanden som verkade vara en tävling i att verka mest beslutsför. Hade meningsmotståndarna kladdat på en kvinnlig partikamrat? Häng honom. Hade en partikamrat kladdat på en kvinnlig dito? Häng henne. Sociala medier (en dag kommer historieböckerna berätta om hur Facebook och Twitter fick civilisationen på fall) var domare och bödel och ingen kommentar var för magstark för att skrivas. Lägst i rang hamnade du om du tyckte att miljöfrågor skulle hamna överst på agendan, då var du både Bensinupprors-kväsare och verklighetsförnekare. Likt en Katniss kunde du jagas ut ur den fiktiva verkligheten och bort från åsiktsfriheten. Naturligtvis fanns det andra tacksamma åsikter att förfölja och ingen tråd var svårare att förstå än att djungelns lag var gällande.
Nu var han ju mycket klokare än alla andra och kunde därför göra den perfekta valanalysen. Det var tydligt att de som bor på landet i större utsträckning röstade på KD och SD, för på landet fanns ju de verkliga problemen med ordning och reda, invandring och utanförskap. Herregud, det var ju flera hundra meter till närmaste granne och fan vet vad de höll på med om kvällarna när lampan släckts och gardinerna var fördragna. Kanske höll de på med sexuella utsvävningar och gömde flyktingar i källaren? Den organiserade brottsligheten var skyhög och systemkollapsen lurade bakom varje rödmålad stuga. Visst hade den lokala handlaren fått lägga ned och det var ju sossarnas fel, det visste alla. Busslinjerna drogs in för bensinpriset hade skenat ända sedan Per Albin Hansson blev statsminister och även om det fanns bussar vågade ju ingen jävel åka med, det var förmodligen förklädda IS-terrorister som rattade skiten. Nä, bäst att lägga sin röst på de där som pratade om hur det var förr, när det var bättre, innan det fanns smartphones och Thailandsresor och internet och asfalterade vägar. Och kärnfamiljen, vad fan hände med den? Till och med den hade de dragit in och ersatt med HBTQIA, tydligen skulle det vara normalt att älska vem man vill? Vem man vill! Och med de som ingen älskade då, var fan fanns kombinationen för dem? Nej, fan. Staten skulle inte lägga sig i vanligt folks liv, men någon jävla ordning och reda med relationerna fick det fan vara. Bort med Metoo och fram med abortförbud, där hade vi lösningen på det här landets problem.

Meningslöshetens mästare- del 7

Abortfrågor, bensinpriser och invandringen. Sverige syntes förlamat, stå till midjan djupt i brun högerpolitik. Arga gubbar dominerade samtalet och den ena mer vettlös än den andra, då och då ackompanjerade av populistiska ledarskribenter kåta på klick och rampljus. Twitter var fönstret in i en värld, Facebook ett annat och den rimliga debatten lyste med sin frånvaro. Opinion LIVE on tour, typ.

Det fanns två saker man inte fick skämta om vid tillfället: Bensinupproret 2.0 och Greta Thunberg. Han hade vid ett par tillfället stått vid avgrunden och stirrat ned i den djupa ångestfåra som kommentarsfälten på sociala medier var, tänkt att han skulle kasta in en verbal brandfackla och springa därifrån. Men fan, det ledde ju bara till mer polarisering av debatten och samhället. Det ville han ju inte. Det dummaste han gjort var att skriva ett inlägg om grönsaksuppror och bilar, han ångrade det djupt efteråt och tänkte att det bara skapar dålig stämning. Samtidigt fanns det något i honom som ville testa hållbarheten i samtidens ledande frågor, han ville provocera för att se om frågorna höll. Det ultimata testet för sakers bräcklighet var ju om det gick att skämta med det, om man kunde driva med sympatisörerna, om självdistansen fanns där. Men nej, den saknades. Kanske var det också det som triggade honom lite extra? Att människor inte kunde se hur dumma de var ibland (för alla är dumma ibland).

- Hur i helvete kan du slå en så dålig pass, jävla idiotjävel!!! vrålade han från TV-soffan när Tjeckien kontrade in 1-0 mot Sverige i premiärmatchen av hockey-VM. Hans fru ryckte till och spände ögonen i honom.

- Skärp dig, för fan. Det är bara hockey. Folk gör väl så gott dom kan?

- SÅ GOTT DOM KAN??? DET ÄR VÄL INGET JÄVLAS DAGIS??? DET ÄR JU FÖR FAN VM???

Han sjönk ihop i soffan och muttrade, fortsatte svära och förbannade allt och alla.

Meningslöshetens mästare- del 6

- Dagens ungdom pratar slarvigt och de läser inte Heidenstam!
Det hade kunnat vara ett random skoluttalande från en nyliberal tankesmedia, men råkade vara en träffsäker textrad från en av Doktor Kosmos många briljanta skapelser. Han låg och slöläste på Twitter. Om skoldebatten, om Greta Thunberg, förvridna tankar om tillståndets Sverige, om Flat earth society. Samtidigt ägnade han sig åt en av veckans TV-höjdpunkter, att undvika att se på SVT:s Opinion live. Just nu spretade den digitala verkligheten något alldeles kopiöst och han kände sig lite utmattad av allt, av all dumhet som tycktes spridas ohämmat.
Twitter och just Opinion live påminde mycket om varandra. Där hoppade Bosse från varvet in och hade högljudda och bestämda åsikter om abortlagstiftningen, moderatföreträdare delade artiklar om vikten av att låginkomsttagare och arbetslösa skulle motiveras med minskade löner och strypta ersättningar samtidigt som man snek åt sig hundratusentals kronor i tveksamma bi- och avdrag. Mitt i alltihop fanns vettiga människor som försökte föra en balanserad och saklig argumentation men som drunknade i bruset av alla jävla galningar. Han stängde ned telefonen och lade sig på rygg. Samtidigt som världen via digitalisering och internet hade vuxit och vidgats hade mänskligheten krympt och regredierat. Kanske var det bara så att människor som aldrig tidigare kommit till tals nu fick möjligheten och då var det trots allt så att det fanns ett värde i all skit. Men samtidigt, ändå inte. Kunde inte bara folk hålla käften när de hade fel? Varför var de med mest vulgära åsikter också de med störst behov av att saluföra det? Han blev uppjagade och plockade upp telefonen igen, knappade in på Twitter och skapade en tweet:
- Även om jag vet att de flesta av er är dumma i huvudet, bespara mig det värsta!

Meningslöshetens mästare- del 5

Breaking bad. Jävligt bra serie som han fastnat för under påsklovet. En i grunden tragisk historia med tveksamma moraliska livsval, men han kunde inte undgå att känna viss igen-kännings-faktor. Det där mesiga som när den pressas till en yttre gräns, kanske över, förvandlas till något beslutsamt och ärligt.

Fast vad visste han? Han som levde ett jävla mellanmjölksliv utan verkliga faror och hot, utan misär och elände. Det närmaste Breaking bad var när familjen för några år sedan var på vårtur i ett grösnkande landskap. Utmed en liten sjö svängde de ut från en slumrande grusväg och han tryckte lite för hårt på gaspedalen. Plötsligt, kanske 200 meter fram på vägen, stod plötsligt någon mitt på vägen och viftade.

- Vad är det för jävla galning i gul väst som står mitt i vägen och vinkar. Flytta på dig bondjävel! utbrast han bakom ratten.

Bondjäveln flyttade sig inte. Faktum med att bondjäveln inte var bondjävel, utan en trafikpolis som utförde sitt jobb och avslöjade fartsyndare. Han skämdes som en hund när han rullade in på parkeringsfickan och vevade ned rutan.

- Jaha, det gick lite för fort här. Jag mätte upp 92 km/h och det är en fartbegränsning på 80, sade den mycket vänlige polismannen.

- Men oj, jag ber så hemskt mycket om ursäkt, sade han och erkände allt utan omsvep. Hjärtat bultade och han kände sig som den där gången på skolgården för hundra år sedan när han råkat i onåd hos den betydligt större och starkare killen som alla var rädda för. Det fanns inte i hans värld att mopsa sig. Någon med mer mod (eller mindre hjärna) hade kanske ifrågasatt allihop och hävdat att det var fel på både mätinstrument och konstapelns kompetens. Men inte han, han lade sig platt, tog böteslappen och betalade den några dagar senare.

- Fy fan, pustade han när han rullade ut på landsvägen igen.

- Min lille badboy, log hans fru från baksätet. Nu åker vi till Ullared och handlar något kul.

Meningslöshetens mästare- del 4

TV-soffan och Netflix, men han borde verkligen ut och motionera. Det var påsklov och vackert väder, men det fanns alltid ett alternativ som var bättre än att snöra på sig joggingskorna. Netflix, dricka kaffe, diska, städa, tvätta, allt gick före just nu. Motivationen var så dåligt att det krävdes något alldeles utomordentligt vedervärdigt som alternativ.
Typ Bengt Magnusson i TV-studio:
- Du har två alternativ och du måste välja ett av dem.
1. Lätt jogging i 30 minuter, du blir knappt svettig.
2. Rösta på SD i nästkommande val.
Jag:
- Okej, okej, jag går väl ut och joggar då för helvete.
Men han skulle behöva det där. För 20-25 år sedan andades han träning, han drack mjölsyra till frukost och tuggade i sig elaka intervaller vilken tid som helst på dygnet. Hade han inte träningsvärk och ömma leder vid den här tiden på året var något fel. Det kändes så avlägset och främmande och ändå alldeles nyss. Han tog en vända ut i tvättstugan och rotade fram träningsdojjorna, de var hela och rena (fan också), de tycktes nästan viska till honom "Använd mig, jag vill ut, jag kvävs här inomhus". En vända borde han orka med. Kanske. Det krävdes en funderare, han ställde skorna i hallen vid ytterdörren, så där lagom ivägen så att han inte skulle glömma av dem. Sedan slängde han sig i soffan ch satte på ett nytt avsnitt Breaking bad.

Meningslöshetens mästare- del 3

Polyper och förkylning var en jävligt dålig kombo, speciellt när man ägde en snok värdig en hyllplats på Mount Rushmore. Han försökte trycka in lite saltvatten medelst tvång, men det var lönnlöst. Stängt och låst. Han tittade sig i spegeln och betraktade en blek nuna i skenet från lampan.
- Helvetes jävla förkylning. Helvetes jävla polyper. Och helvetes jävla bleka lampsken som får en att se ut som en statist i en svart-vit film noir.
Efter en stunds kämpande gav han upp, slängde in grejerna i badrumsskåpet, släkte lampan och gick och hävde sig raklång i vardagsrumssoffan. Han fingrade lite på fjärrkontrollen. Svenska hollywood-fruar. Repris av Lyxfällan. Matlagningsprogram. Djurprogram. Sportprogram. Allt flimrade förbi medan han hetstryckte på programknappen och hans hjärna gick på tomgång. Det slog honom att han dag för dag blev allt mer lik Homer Simpson. Minus skallighet och ölmage. Han funderade på om han skulle gå och hämta en öl i kylen, kalkylerade ansträngningen jämfört med nöjet det skulle ge och beslöt sig för att låta bli. Det fick bli en tupplur under filten.

Meningslöshetens mästare- del 2

Han stod på trappen och tittade ut på gårdsplanen.
I fredags hade familjen släpat ut trädgårdsmöblerna, han hade suttit i soffan utmed husväggen och njutit av den varma vårsolen och tänkt att livet är förbannat skönt. Kaffe, en skvätt whiskey, sköna kuddar, lätt slumrande, solens energi. Det var en perfekt potpurri av njutbara livsingredienser.
Nu stod han där och tittade på virvlande snö, i luften några minusgrader, i magen en stor klump. En känsla av svek. En känsla av svek och ingen att ställa till svars. Fan.
- Kom nu pappa!
Sonen ropade från bilen och han tog sig med mödosamma steg de få metrarna till bilen, slängde väskan i baksätet och vräkte sig ned bakom ratten. Det var imma, is och vårjacka, han svor högt, gnuggade insidan av vindrutan med isskrapan för att få en minimal glugg för att se ut och rullade sakta iväg. På radion var det väderprognos.
- Ett lågtryck har dragit in från öster och ger minusgrader över hela landet. Längst i söder finns en liten möjlighet till solglimtar och...
Han satte radion på mute och tog en mun kaffe från den medhavda plastmuggen. Chans till solglimtar längst i söder? Vad skulle hända om han fortsatte morgonfärden till "längst i söder" istället för till jobbet? Hur länge skulle det gå innan han var saknad? Om han satte autosvar på mobilen och mailen med "Upptagen på möte"? Kanske skicka något alibimeddelande så att det verkade som om han var på plats? Det surrade till i fickan, ett SMS från en morgonpigg elev.
"Var är du? Jag behöver snacka och det är stängt på ditt kontor. Frågade rektorn men hon visste inte vart du håller hus???".
Han suckade och svängde av avfarten mot jobbet.

Meningslöshetens mästare- del 1

Innan berättelsen börjar ska jag sammanfatta läget lite. Läget med Herman. Jag gick för fem år sedan in i en sjukdom som läkarna valde att benämna utmattningsdepression. Jag var sjukskriven helt och delvis i ett år och livet gick på sparlåga ganska länge och faktum med att det ganska ofta gör det fortfarande. Jag har tappat några ganska vitala delar sedan dess: jag orkar knappt läsa en bok och inspirationen att skriva är låg. Ni som följt min blogg vet ju att den där inspirationen periodvis var stor och levande, men så är det inte nu. Det kanske aldrig blir så igen, vad vet jag. Det jag vet är dock att jag saknar episodskrivandet och jag ska faktiskt göra ett allvarligt försök med en ny berättelse. Kanske blir det inget, kanske blir det något och kanske är det här bra för mig, kanske får jag tillbaka inspirationen att skriva. Kanske blir det ytterligare en terapiform (fy fan vad terapi är bra, förresten) som får mig att må ännu bättre. Vi får se. Hoppas ni finner nöje med det jag kommer skriva.
---
Han satt med sin dator i knät och hummade förstrött. Rösten som malde på var bara ett bakgrundsbrus och han uppfattade knappt något. Men han hade med åren utvecklat en skicklig förmåga att se intresserad ut utan att lyssna. Hade omvärlden vart uppmärksam hade de sett igenom och avslöjat det där, det hade bara vart att ställa lite kontrollfrågor om samtalets innehåll så hade han vart avslöjad. Det hände dock aldrig, han använde ansiktsmimik och små ljud som ingav ett förtroendefullt intryck, snappade upp vissa väsentligheter som han kommenterade snabbt och på så sätt trodde den andre att han var både intresserad och lyssnande. Den andre fick prata och han slapp lyssna, en win-win som dock fick vara en hemlighet.
- Kan vi bestämma så då? hörde han plötsligt den andre säga.
Han ryckte till, bestämma vad då? Det kunde han ju inte lova eftersom han inte hade en jävla aning om vad människa pratat om.
- Fast...
Han drog på orden för att vinna några sekunders betänketid.
- Fast är det så bra? Har du tänkt igenom det helt? ställde han som motfråga, ett säkert kort att spela eftersom det i 99 fall av 100 fick den andre att dra alla sina argument en gång till. Som om det egentligen skulle spela någon roll, en riktigt usel argumentationsteknik. Att dra det man har att säga en gång till för att övertyga någon som inte var övertygad efter första gången. Som att dra en andra frispark två meter över ribban i tron att det skulle hända något annorlunda jämfört med första gången. Nåväl, nu fick han i alla fall reda på vad det han hade låtsats lyssna på och den här gången i en nedbantad och sammanfattad form.
- Visst, kör på det, svarade han sedan när han insett att det där inte berörde honom och knappast var något den andre ens hade behövt rådfråga om.
- Tack, svarade den andre. Det är så gött att prata med dig, du är en verklig lyssnare.
Han gav ett leende tillbaka och gjorde tummen upp. Naturligtvis borde han drabbas av något slags dåligt samvete, men vad fan. Han hade haft dåligt samvete i hela sitt liv och inte hade något blivit bättre av det.
Han klickade ned Facebook-fönstret på datorn, reste sig upp och följde den andre ut från kontoret. Ute i korridoren stötte han på sin kollega som kom tillbaka efter ett möte.
- Nä, en kaffepaus på det här va?

Och han dansade en sommar- del 16!

Herman låg i soffan och kände sig på samma gång ynklig och patetisk. Ynklig för att han drabbats av det allra värsta man kan tänka sig, en mancold. Patetisk för att han inte hade något som helst att klaga över jämfört med allt jävelskap som fanns på jorden. Medan han legat där och gnytt hade dokumentär efter dokumentär, nyhetssändning efter nyhetssändning, handlat om hur människor befinner sig i yttersta nöd. Är det inte svält så är det naturkatastrofer, eller krig och flykt undan jävelskap. Nej, där låg han i sin lilla bubbla och ojade sig för skit och ingenting. Om några dagar skulle han vara frisk igen och allt skulle vara löjligt bra. Oförskämt bra. Västvärldsbra. Orättvist bra. Han tog upp sin mobil och kollade Facebook. Uppdateringen frös och stod bara och tuggade. Han vrålade till deövriga:
- Men vad fan är det här, nu funkar inte internet igen. Fy faaaa!

Och han dansade en sommar- del 15!

Förluster är svåra grejer att hantera. Helsta av allt ville Herman vara arg, gapa och skrika, ta ut sin besvikelse på något eller någon. Men så gör man inte och nu satt han på ett betonggris och glodde tomt framför sig. Matchen de förlorade hade vart bra, dagens bästa. De (Herman och Biggan) hade fört matchen, vart det bästa laget och haft chanser att avgöra. Men två dåliga omgångar och en fruktansvärd lilleflytt i avgörandet hade förstört dagen.

- Kom nu Herman, så tröstar vi dig med en gin och tonic, sade Lars (svågern) och gav Herman en kram. Herman suckade och övervägde att kasta kloten över staketet och in i fårhagen som ramade in spelplatsen..

- Bäää, bräkte ett av fåren och tycktes hånle åt Herman.

- Käften fårhelvete, väste Herman och gick iväg med Lars.

Och han dansade en sommar- del 14!

Familjen Thorell var ute och finåkte på landet. Loppisbesök stod på agendan och vägen dit gick genom det västsvenska bonnlandskapet. De pratade om ditt och datt och Herman njöt av landskapet som susade förbi utanför vindrutan. Efter en skarp sväng dök en kohage upp, mitt i hagen låg 10-12 kor och tycktes njuta av tillvaron, men mitt i flocken stod två två stora kossor. De såg bistra ut och hade man lyssnat noga hade man fått höra följande konversation.

De två som stod upp var uppenbarligen ledare i hagen och de var märkbart irriterade över den allmänt slappa inställningen.

- Det är rent för jävligt vad lite som händer här, jag har aldrig vart med om maken till dekadens, brölade den stora kvigan med nummer 2464 fäst vid örat och som lystrade till namnet Rosa.

- Inte en jävel har ens kommit på tanken att masa sig upp till landsvägen, fortsatte hon. 

Hennes kollega stämde i och fyllde på med diverse förmaningar. Längs bak i den liggande skocken låg Majlis och tuggade. Hon ägnade inte en sekund åt att lyssna på de där två översittarna som, på eget bevåg, hade tagit kommandot i hagen. De var snobbiga ungdjur som knappt hade sett mer än en sommar i hagen, ändå betedde de sig som några jävla ledare. Hon hatade attityden och jargongen. Plötsligt rycktes hon ur sin idisslande slummer av att någon ropade hennes namn.

- Majlis, lyssnar du överhuvudtaget på oss?

Majlis tuggade och blängde en stund. Sedan tog hon mod till sig.

- Rosa, för fan. Tagga ned. Varför gör du inte som oss andra? Käkar, sover, skiter, blir mjölkade och med lite tur blir påsatta av Bosse (tjuren på gården) någon gång ibland. Vi behöver väl för fan inte göra nått? Eller? Vi är kor, vårt liv är att ta det lugnt medan världen utanför hagen hetsar fram. Se på den där svarta AUDI:n, full med människor som aldrig hinner stanna upp och njuta av stunden, ständigt på väg mot något nytt. Vi är kor, varken mer eller mindre.

Hon fick ett romande bifall från de övriga och de två som stod upp lommade sakta iväg mot ladugården. Det var visst dags för mjölkning.

Och han dansade en sommar- del 13!

När man sitter bakom ratten på en lång bilresa har man gott om tid över till att fundera över livets stora och viktiga frågor. Därför satt nu Herman och klurade på det här med vardagsmotion. Springa, gå, gym, yoga. Allt det där traditionella tränandet hade han lämnat bakom sig för länge sedan (19 år sedan, han hade begravt träningslusten på Ryavallen), det var dags för något nytt, något annorlunda. Och eftersom han behövde assistans slängde han en blick mot sin fru som satt och sov i passagerarsätet. Han ruskade försiktigt i hennes arm och hon vaknade med ett ryck.

- Va, är vi hemma? undrade hon sömndrucket.

- Nej, för fan, vi är bara i Linköping. Men jag har löst vår träningsgåta, svarade Herman. Biggan tittade tillbaka med en blick som skvallrade om fysiskt våld, men Herman var som vanligt kass på subtila signaler och fortsatte.

- Två romerska ringar, en ribbstol och ett rep från taket. Lite speglar för effektens skull.

Av Biggans min förstod han att hon inte hängde med och förtydligade.

- Vi ska börja med sexercise, älskling!