Och han dansade en sommar- del 14!

Familjen Thorell var ute och finåkte på landet. Loppisbesök stod på agendan och vägen dit gick genom det västsvenska bonnlandskapet. De pratade om ditt och datt och Herman njöt av landskapet som susade förbi utanför vindrutan. Efter en skarp sväng dök en kohage upp, mitt i hagen låg 10-12 kor och tycktes njuta av tillvaron, men mitt i flocken stod två två stora kossor. De såg bistra ut och hade man lyssnat noga hade man fått höra följande konversation.

De två som stod upp var uppenbarligen ledare i hagen och de var märkbart irriterade över den allmänt slappa inställningen.

- Det är rent för jävligt vad lite som händer här, jag har aldrig vart med om maken till dekadens, brölade den stora kvigan med nummer 2464 fäst vid örat och som lystrade till namnet Rosa.

- Inte en jävel har ens kommit på tanken att masa sig upp till landsvägen, fortsatte hon. 

Hennes kollega stämde i och fyllde på med diverse förmaningar. Längs bak i den liggande skocken låg Majlis och tuggade. Hon ägnade inte en sekund åt att lyssna på de där två översittarna som, på eget bevåg, hade tagit kommandot i hagen. De var snobbiga ungdjur som knappt hade sett mer än en sommar i hagen, ändå betedde de sig som några jävla ledare. Hon hatade attityden och jargongen. Plötsligt rycktes hon ur sin idisslande slummer av att någon ropade hennes namn.

- Majlis, lyssnar du överhuvudtaget på oss?

Majlis tuggade och blängde en stund. Sedan tog hon mod till sig.

- Rosa, för fan. Tagga ned. Varför gör du inte som oss andra? Käkar, sover, skiter, blir mjölkade och med lite tur blir påsatta av Bosse (tjuren på gården) någon gång ibland. Vi behöver väl för fan inte göra nått? Eller? Vi är kor, vårt liv är att ta det lugnt medan världen utanför hagen hetsar fram. Se på den där svarta AUDI:n, full med människor som aldrig hinner stanna upp och njuta av stunden, ständigt på väg mot något nytt. Vi är kor, varken mer eller mindre.

Hon fick ett romande bifall från de övriga och de två som stod upp lommade sakta iväg mot ladugården. Det var visst dags för mjölkning.