Herman låg i soffan och kände sig på samma gång ynklig och patetisk. Ynklig för att han drabbats av det allra värsta man kan tänka sig, en mancold. Patetisk för att han inte hade något som helst att klaga över jämfört med allt jävelskap som fanns på jorden. Medan han legat där och gnytt hade dokumentär efter dokumentär, nyhetssändning efter nyhetssändning, handlat om hur människor befinner sig i yttersta nöd. Är det inte svält så är det naturkatastrofer, eller krig och flykt undan jävelskap. Nej, där låg han i sin lilla bubbla och ojade sig för skit och ingenting. Om några dagar skulle han vara frisk igen och allt skulle vara löjligt bra. Oförskämt bra. Västvärldsbra. Orättvist bra. Han tog upp sin mobil och kollade Facebook. Uppdateringen frös och stod bara och tuggade. Han vrålade till deövriga:
- Men vad fan är det här, nu funkar inte internet igen. Fy faaaa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar