Hängpattar och gubbrövar- del 11!

Algeriet. Hur kunde man missa det? Ett välspelande lag med fysik och vilja som spetskompetens.

Herman hade följt uppladdningen inför fotbolls-VM noga. Bosnien hade imponerat i kvalet bakom haussade Belgien och i Hermans värld var belgarna överskattade och bosnierna bortglömda, vilket var samma som att belgarna skulle ryka efter gruppspelet och Bosnien i princip klara för final.

Naturligtvis hade han fel. Belgarna hade nu traskat igenom gruppspelet med tre segrar och med stigande form, medan bosnierna satt på flyget hem.

Men Algeriet. Det borde han spikat. Jävla skit.

- Vad pysslar de med? undrade hunden som låg på mattan och tittade på TV-bilder med algeriska män i en stor glädjehög.

- De har gått till 8-del för första gången någonsin. Det är stort och mäktigt för en liten fotbollsnarion. Lite som Sverige och VM 94.

Hunden reste sig och gick ut och drack lite vatten. När hon kom tillbaka visade TV:n bilder på en ledsen Christiano Ronaldo.

- Vad nu? Har någon dött? undrade hunden upprört.

- Nej, nej. Han ser alltid ut så, sade Herman och njöt skadeglatt i smyg.

Hängpattar och gubbrövar- del 10!

Sill, nubbe, färskpotatis, köttbullar och gräddfil. När det vankades midsommar sparade Herman inte på krutet. Allt det goda inmundigades till stor överdrift och vällust.
- Skål sade han och blickade ut över bordet med delar av familjen. Skål nickade de andra tillbaka och de njöt av maten tillsammans.
Lite senare filosoferade Herman och hunden över en skål med jordgubbar och den sista slatten med snaps.
- Vilken midsommar i ordningen firar vi här i Toarpsdal? suckade Herman och lutade sig bakåt på den bräckliga plaststolen. Hunden slickade i sig jordgubbar och vispgrädde med vällust och hade knappt tid att svara.
- Inte vet jag, jag kom ju in i bilden först senare. Första sommaren jag var med gick vi tipspromenad och lekte lekar. Och åt sill. Och grillade på kvällen. Sedan har vi gjort likadant varje år. Tröttnar ni människor aldrig på saker och ting.
Herman blickade ut över porsen som växte vilt ute på fältet framför dem. Han tänkte tillbaka på midsomrarna som passerat och visst, hunden hade rätt. De hade gjort likadant varje år. Men det var väl hela grejen? Traditioner.
- Du ska bara vara glad att du får vara med. Vi bade kunnat välja västkusten och en hyrstuga. Då hade du tillbringat dina midsomrar på en kennel.
Hunden slafsade isig de sista gubbarna och satte sig bredvid sin husse för lite kliande under hakan.
- Jodu, det hade vart något. Då kanske både du och jag fått lite göka!

Hängpattar och gubbrövar- del 9!

Solen sken sådär löjligt vackert över Toarpsdal den här morgonen. Han gick nedför backen med hunden i koppel och njöt av värmen, den lätta brisen som svalkade och gågelkvittret från skogen. Det var något saligt över det hela, det var så lugnt, så vackert och så skönt att en sentimental känsla växte inom honom.
Det var en sommarmorgon precis som han mindes sommarloven som liten skolpojke på Tummarpskolan. Han vaknade, fick frukost, åt filmjölk i solen som hann bli ljummen och lite sur i värmen, socker som smälte på ytan och bildade små flytande sockeröar. Han såg framför sig hur han satt i små 80-talsshorts och träskor, lycklig över sommarlovet han hade framför sig.
Han var lika lycklig idag, 30 år senare. Med egen familj, en son i den där ålder han mindes. Men han var lika lycklig själv fortfarande. Kring det här med sommarlov. Han släppte lös hunden när de kom ut på banvallen och hon löpte snabbt iväg in i skogen. Efter en stund kom hon ut en bit längre fram med kvistar och grönt i pälsen.
- De där jävla koltrastarna retar gallfeber på mig, jag hatar dem, morrade hon och sprang vidare.

Hängpattar och gubbrövar- del 8!

Sommarlov. För fjortonde året i rad gick Herman nu på sommarlov. Från det allra första när han fortfarande var 25 år och livet var enkelt. Äta, sova, gå på krogen, vara uppe hela natten och sitta framför TV:n hela dagen om det var dåligt väder. Via den första med Simon när livet bestod av bilkörande, blöjbyten och promenader. Till idag, där livet just gått från uppochner till rätsida. Han njöt lika mycket nu som förr och känslan av en lång ledighet som sträckte sig så långt bort att ordet arbete förvandlats till något främmande och avlägset. Det var liksom som allra bäst nu.
- Promenad husse?
Hunden stod i hallen med bedjande blick. Han log mot loppsäcken han försonats med efter någon vecka av gnabbande.
- Visst ska vi. Många och långa promenader i alla väder ska vi gå den här sommaren, svarade Herman och tog på sig skorna. Hunden skuttade ut på gården, tog en löprunda i trädgården och mötte upp nere vid krusbärsbuskarna.
- Just det, jag glömde berätta en sak. Eftersom du glömde ge mig ett grisöra i morse, tuggade jag i mig Mikael Nyqvists senaste bok. Jag blev liksom frustrerad och rastlös.

Hängpattar och gubbrövar- del 7!

Han stod på kyrkbacken och såg sin son komma vandrande med sina klasskompisar och de andra på skolan. Solen sken och det var en sådan där skolavslutningsdag som det alltid borde få vara. Dagen då mellanstadietiden skulle avslutas hade kommit och Herman kunde inte begripa vart åren tagit vägen och att sonen var på väg in i tonåren. Vinden rufsade till hans hår och han strök den lite ovårdade och hemmasnickrade frisyren bakåt. Han fick kort ögonkontakt med sonen när denne passerade och han blev varm inombords.

Lite senare inne i kyrkan var det högtidligt och lite långtråkigt, men när läraren pratade om hur hans son vuxit och mognat och blivit modig fick han anstränga sig för att hålla tårarna tillbaka. Han kastade en blick på sin fru och de log mot varandra.

- Är det så här det är att åldras kan jag åldras hur mycket som helst, tänkte han och sjöng med i Denna ljuva sommartid!

Hängpattar och gubbrövar- del 6!

- För mig spelar det inte så stor roll om Sverige är med eller inte i fotbolls-VM, sade Tommy Engstrand i SVT:s morgonsoffa.

Herman satte kaffet i vrångstrupen och tjöt i sin ensamhet.

- Spelar det ingen roll? Är du helt historielös gubbjävel? Det betyder ju allt!

Sommaren 1994 tillhör en av de bättre i Hermans 38-åriga liv. Han såg Dahlins 2-2-mål mot Kamerun i sin ensamhet, segern mot Ryssland bland fyllesovande midsommarfirare, lyssnade på Rumänienmatchen i bilen på väg hem från Helsingborg och rullade in i Borås samtidigt som Ravelli räddade sista straffen och åkte lite senare karavan med tutande bilar och dansande människor. Den sommaren hade Engstrand just nedgraderat till "det spelar ingen roll". Vilken idiot.

- Fy fan Tommy. Du kan inte ha upplevt den glädjen. Eller sorgen på en balkong på Bergsäter efter sortin mot Senegal 2002, Anders helikopterfint och Camaras tåfjutt.

Herman sjönk tillbaka i fåtöljen med något nostalgiskt i blicken.

Hängpattar och gubbrövar- del 5!

Kungafamiljer och glamour-TV hade aldrig vart hans kopp te. Det var såväl tråkigt som irriterande med det där tillställda och konstlade. Männen såg spända ut och kvinnorna konstlade. Herman satt med morgonkaffe och pratade högt.

- Undrar om en prinsessa fiser? Tänk Lillian, tror du hon väckte Bertil med en riktig jävla brakskit någon gång? Som luktade så illa att man fick sätta tvärdrag och Bertil blev förbannad. Eller tror du Viktoria och Daniel har vilt sex? Med leksaker och grejer, lite smisk och dirty talk. Knullar de in alla rummen på Haga? Måste ju ta ett tag.

Ingen tycktes lyssna. Familjen var fortfarande i morgondvala och han fortsatte för sig själv.

- Chris och Madeleine. En amerikan och familjens svarta får. Undrar om han driver med kungen? Drar amerikanska skämt som kungen teaterskrattar åt och låtsas förstå. Och det där paret kör nog hardcore i sovkammaren. Jävlar.

Hermans fru tittade upp från tidningen och såg på sin man.

- Du måste vara den ende som sitter och tittar på den där skiten och tänker på snusk.

Hängpattar och gubbrövar- del 4!

Herman satt utanför Konsum och matade duvorna. Eller, nej, det gjorde han inte. Han satt och åt en dajmstrut, men när smulorna från rånet föll ned på marken var fåglarna framme och pickade i sig. Hunden var inte sen att göra kopplingen och nu låg hon och vred sig i skrattplågor.

- Käften hundjävel, väste Herman och försökte spela oberörd.

På vägen hem gick de långsamt på banvallen. Det var en underbar kväll och det var gott om folk ute. De mötte två motionerande kvinnor med hund och när de passerade drogs hundarna till varandra, skällde och gläfste en stund, för att sedan gå vidare.

- Ser du, jag är värsta magneten, sa hunden efter några sekunder. De blir helt tokiga i mig.

Herman vände sig om och tittade. Han funderade en stund innan han suckade.

- Och du valde säkert ett ekipage som jag kunde vart farsa åt med vilje!

Hängpattar och gubbrövar- del 3!

Pokerkväll med gubbarna. Det lät det. Ett gäng gubbar i blandade åldrar som spelade poker hellre än bra, men höll fanan högt vad gällde glatt humör och att tömma ölburkar. Dagen efter kunde vara sådär, men det brukade vara värt det.

- Jag ska inte dricka så mycket, det blir inte roligare bara för att man blir full. Lite lagom, men inte mer.

Herman hade planen klar för en lyckad kväll. Det brukade han ha. Problemet var att han hade svårt att hålla den där planen framåt småtimmarna.

- Jag lovar att väcka dig riktigt tidigt imorgon husse, suckade hunden och lade sig i trappan.

Hängpattar och gubbrövar- del 2!

Han satt och kollade in gubbarnas rövar. Ända sedan hunden hade slängt ur sig det där ålderssnacket och tidningen hade braskat med gubbrövsrubriker hade det malt i honom och därför kom det sig att han nu spanade in gubbarövar mest överallt. På stan, på TV, på morgonpromenader. Han försökte definiera gubbröven, men hade inte blivit klokare trots en vid det här laget ganska god kvantitativ grund.

Det var inte så att han attraherades av gubbrövar, inte alls. Tvärtom hyste han lite skräck och smygkikade bakom solglasögonen, bara korta blickar. Sedan åkte han hem och jämförde med sin egen.

På kvällen när han stod framför spegeln frågade han sin fru om gubbrövens vardande.

- Du har ingen gubbröv. Du har jeansröv, tröstade hon honom.

Han vände sig mot hunden och teaterviskade "Där ser du!".

Hunden flinade lätt, drack lite vatten och lade sig på vardagsrumsmattan.

- Du kanske har en fräck häck, men du är ändå gammal!

Hängpattar och gubbrövar- del 1!

- Husse, du börjar bli gammal.

Herman tittade upp från morgontidningen och såg förvånat på hunden som låg i solskenet och flämtade.

- Vad fan menar du? Vad är det för påhopp?

Hunden slickade sig nonchalant om tassarna och dröjde med fortsättningen.

- Ta till exempel det här med att du sitter på trappen och läser tidningen en lördagmorgon klockan 8, fast du kunde legat kvar och sova. Jag menar, förr fick man ju för fan väcka dig vid 10-snåret när man ville ut och pissa. Är inte det ett ålderstecken så säg?

Herman trodde inte sina öron. Låg hunden där och åldershäcklade honom?

- Och vilka sidor läser du? Det är ju för fan sporten och anhörigsidorna du lusläser och muttrar över. Som en riktig surgubbe.

Herman satt paff och glodde på hunden som fortsatte med sin morgontvätt. Här satt han en skön sommarmorgon och njöt av lugnet, solen som smekte honom varm, tidningen i fred och inne på tredje muggen kaffe. Och så förstör det där jävla hundskrället det hela med det här.

- Jag är väl för fan inte gammal? Du själv har bara några år kvar, det borde du möjligtvis beklaga dig över. Men jag? 38 år är jag.

- Ja, svarade hunden och reste sig och sträckte på sig. Det må vara hänt, men jag har i alla fall lite ungdomlig charm kvar. Varenda hanhund i trakten skulle offra svansen för att få sätta på mig.

Hon lommade iväg bortöver gräsmattan. Herman satt kvar mållös.

- Vem fan är du att diskutera sånt här förresten? Ett djur vars största nöje är att slicka sig själv i skrevet, muttrade han efter hunden som stannade upp och vände sig om.

- Ska du säga. Du gillar ju att slicka andra i skrevet, hur fräscht är det?

Herman låtsades inte höra det sista och vände blad i tidningen. I stor fet stil läste han översta rubriken: GUBBRÖVEN- det första ålderstecknet!