Han stod på kyrkbacken och såg sin son komma vandrande med sina klasskompisar och de andra på skolan. Solen sken och det var en sådan där skolavslutningsdag som det alltid borde få vara. Dagen då mellanstadietiden skulle avslutas hade kommit och Herman kunde inte begripa vart åren tagit vägen och att sonen var på väg in i tonåren. Vinden rufsade till hans hår och han strök den lite ovårdade och hemmasnickrade frisyren bakåt. Han fick kort ögonkontakt med sonen när denne passerade och han blev varm inombords.
Lite senare inne i kyrkan var det högtidligt och lite långtråkigt, men när läraren pratade om hur hans son vuxit och mognat och blivit modig fick han anstränga sig för att hålla tårarna tillbaka. Han kastade en blick på sin fru och de log mot varandra.
- Är det så här det är att åldras kan jag åldras hur mycket som helst, tänkte han och sjöng med i Denna ljuva sommartid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar