Solen sken sådär löjligt vackert över Toarpsdal den här morgonen. Han gick nedför backen med hunden i koppel och njöt av värmen, den lätta brisen som svalkade och gågelkvittret från skogen. Det var något saligt över det hela, det var så lugnt, så vackert och så skönt att en sentimental känsla växte inom honom.
Det var en sommarmorgon precis som han mindes sommarloven som liten skolpojke på Tummarpskolan. Han vaknade, fick frukost, åt filmjölk i solen som hann bli ljummen och lite sur i värmen, socker som smälte på ytan och bildade små flytande sockeröar. Han såg framför sig hur han satt i små 80-talsshorts och träskor, lycklig över sommarlovet han hade framför sig.
Han var lika lycklig idag, 30 år senare. Med egen familj, en son i den där ålder han mindes. Men han var lika lycklig själv fortfarande. Kring det här med sommarlov. Han släppte lös hunden när de kom ut på banvallen och hon löpte snabbt iväg in i skogen. Efter en stund kom hon ut en bit längre fram med kvistar och grönt i pälsen.
- De där jävla koltrastarna retar gallfeber på mig, jag hatar dem, morrade hon och sprang vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar