Lov.

Har höstlov några dagar och det är alltid välkommet. Hur jag än vrider och vänder på mig hamnar jag alltid i något slags engagemangsvacum när det närmar sig ledighet. Krafterna sinar lite gran och jag får inte mycket gjort på slutet. Det är väl hjärnan som programmerats in sådär efter närmare 15 år i läraryrket. Eller så är jag bara lite smålat av mig, jag vet inte.

Nu ska jag löka i alla fall. Och blogga liggandes på rygg i soffan!

Harrison Ford!

Jag har alltid vart svag för Harrison Ford (nej, jag får inte ståfräs av Indiana Jones, det är inte så jag menar). Man blir på jävligt gott humör av Indy-filmerna, han är klockren som Han Solo, mästerlig i Frantic, Vittne till mord och Jagad. De senaste åren tillhör väl inte hans bästa, men kommande Enders Game verkar vara en cool sci-fi om framtida hot från rymden (verkar vara en trend just nu, se After Earth med Will Smith). Hur som helst är Harrison dryga 70 och nästa år gör han Han Solo igen. Coolt!

Ytterligheter!

Jag vet att livet i stort är fyllt av ytterligheter, det ingår i paketet och något som alla lever med. Men när du arbetar med människor får du det i koncentrat. Det som tar år i ett vanligt liv kan ske på en förmiddag på skolan. Och du ska hantera det professionellt, vara den vuxne som står stadigt med båda fötterna stadigt och är trygg. Det är jag verkligen också. Men det kostar på något så in i helvete.

Gick hem idag med ett sting av sorg i hjärtat. Det tillhör livet, man ska stänga av när man går hem och "bla bla bla". Visst, det är säkert bra om man kan det, men för mig är läraryrket starkt förknippat med känslor. Det är på gott och ont, mest gott antar jag. Men idag gjorde det ont!