Vårdrömmar- del 15!

"Och vi kan vänta oss en strålande sol hela dagen, men passa på att njut. Till helgen blir det snööö!"
Väderrapportören på radion lät äckligt käck till och med när han avrundade med snö.
"Snööö!". Han lät som Jim Carrey. Sjukt jävla överdriven.
Herman kokade. Han hade lämnat jobbet kokande av ilska och han hade tagit det med sig in i bilen och ut på motorv´ägen. Han fick dra ett djupt andetag och lätta på gasen. Det var inte bra det här. Han hade skällt hela eftermiddagen, känt sig misslyckad och orättvist behandlad. I yrkesrollen var det en fördel att leva ut känslorna, men problemet var att han tog det med sig hem. Det var inte bra.
"Snööö!". Vädertönten ekade på radion igen och Herman fick bita ihop för att inte skrika högt. Skulle vädret jävlas med honom också? Skulle 15 graders vårsol bytas mot snö? Fan.
Han parkerade bilen på grusuppfarten och steg med tunga steg in. Världens bäste Simon satt vid matbordet och käkade mellanmål. Hur tungt det än kunde vara på jobbet räckte det med blotta åsynen av sonen för att få honom på bättre humör. Det var glädje, tacksamhet, framtidstro och livsgnista i ett underbart koncentrat. Herman blev stående som den stolta pappa han var, log åt Simpe som log tillbaka mellan tuggorna av ostsmörgås.
- Jag skulle påminna dig om att betala räkningarna, sa han glatt.