Indiana Jones är inget annat än ett actionäventyr om en snygg men grå och trist lärare som vid sidan av livet som beundrad kunskapsförmedlare lever ett spännande äventyrarliv med hela jorden som arbetsplats. Szamtliga filmer är jävligt bra, även om den sista är för modern.
Men hur som helst. Det där påminner ju om mig. Jag är en snyggare upplaga av Harrison, mina kvinliga kollegor står i rad och beundrar vartenda steg jag tar i korridorerna, mellan varven är jag ute och jagar guld på landets boulebanor.
Är det inte fullt logiskt med en uppföljare av Trädgårdslandet vid vägens slut, som handlar om livets vedermödor som lärare och boulespelare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar