Hängpattar och gubbrövar- del 13!

Behåring. Ett med åldern växande problem. Eller problem, irritationsmoment var nog ett bättre ord, tänkte Herman där han stod framför spegeln och ansade näshåren.

- Man vet att det är dags att rensa snoken när hårstråna börjar kittla en på överläppen, sa Herman för sig själv.

Egentligen var hår fullt naturligt. Vissa hade mindre, andra mer. Fäbojäntans groteska grottmansskrudar var kanske inte representativt för dagens medelsvenssons, men hår har alla mer eller mindre. Hans tre hårstrån på bröstet i ungdomens dagar hade förvandlats till minst tjugo idag. När han gick till frisören hade hon första gången artigt frågat om öronhår och ögonbryn, men numera tog hon dem i förbifarten. Men näshåren fick han allt fixa själv.

- Aaaah, vrålade han när det nöp till i näsvingen. Kan man inte vaxa snoken och bli av med skiten för gott?

Hunden satt uttråkad utanför toaletten och glodde.

- Bara du håller dig till näsan går det nog smidigt. Ska du fixa bikinilinjen däremot, får du blanda upp en hel cementtombola!

Herman avbröt sig och tittade oförstående på hunden.

- Vad säger du, skäggiga damen? Vill du testa nakenheten, eller vad är det med dig? Jag kan raka av pälsen på ett ögonblick om du inte är snäll!

Hunden lommade iväg med svansen mellan benen och gömde sig bakom soffan. En hund utan hår vore som en människa utan kläder. Accepterat när man släckt sänglampan, men på byn skulle det bli skandal. Hon fick nog ligga lite lågt med gliringarna ett tag!