Jag stod utanför kravallstaketet och såg Patrik Sjöberg hoppa höjd. Jag hörde publiken jubla fram släggkastarna. Jag hade precis startat min friidrottskarriär, köpt min vita SM-t-shirt med den oranga SM-loggan på bröstet. Året var 1989 och sommaren tillhörde Borås. Att jag skulle kunna bli friidrotten trogen tio år framåt och lyckas knipa ett klubbrekord tänkte jag inte en sekund på. Jag var bara djupt imponerad av framfarten alla hade på banorna. Idrottarna. Funktionärerna. Startskottet small inte bara för idrottarna, utan för min egen friidrottstid. Det har blivit en del av min identitet, fast än det var länge sedan jag slutade nu betyder det fortfarande enormt mycket för mig, de där åren med IK Ymer friidrott.
Självklart ska jag ta mig till Ryavallen 2013 när SM kommer tillbaka till staden som satsar på sina idrotter och arenor (Ryavallen ska rustas för 16 miljoner). Jag kan stå där utanför staketen och titta lika nyfiket och häpet. Eller så hjälper jag till om det behövs och om någon vill. På något sätt ska jag hur som helst vara en del av det där igen. Det är för bra för att gå miste om!
Grattis IK Ymer. Och grattis friidrottssverige!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar