Skolstart!

Trots att det snart gått 30 år sedan är jag fortfarande den där lille Herman som är på väg till Tummarpsskolan i Dalsjöfors, vid den här tiden på året. Med en klump i halsen tar jag stegen över skolgården med blicken fixerad mot dörren till aulan. Jag undrar vad som ska hända den här gången, hur bistra rektorerna ska se ut där framme, vilka hemska slutsatser de dragit baserat på dystra statistikrapporter. Jag går sakta upp för stentrapporna, kikar försiktigt in i aulan och möts av samma syn som vanligt. Jag sätter mig försiktigt ned och en efter en ramlar kollegorna in. De jag känner och umgås med slår sig ned bredvid mig, vi pratar, skrattar lite, klumpen försvinner sakta och jag inser att det trots allt är ganska kul med arbetskamraterna i alla fall.
Och det blev en bra uppstart (nåja, med våra mått mätt i all fall). Vi skrattade tillsammans, rektorerna skippade de värsta genomgångarna och vi fick andas oss igenom de första timmarna.
Jag kommer alltid ha de där hemska lågstadieåren med mig. En hemsk lärare och en hemsk miljö. Därför är jag som lärare alltid noggrann med att de där första stunderna alltid ska vara fyllda med värme och omtanke. För man vet aldrig vad kidsen bär med sig för erfarenheter och minnen.