Håkan Ju(g)holt!
Han rullade in i det svenska folkhemmet och skulle charma oss med sin välkammade musch, hundvalpsblick och frikyrkopastorröst. Han talade vänligt om de svaga, försökte knäppa Alfons på fingrarna och lovade guld och gröna skogar. Sedan bajsade han i det blå skåpet, öppnade luckorna och bjöd in hela svenska presskåren till en dekadent rannsakan vadandes i sin egen skit. Han mörkade, kröp till korset, mörkade lite till och kröp igen. Det var några märkliga dagar och sossarna gjorde det som ingen trodde: behöll stollen. Så, nu står det svenska arbetarpartiet där med opinionssiffror i fritt fall, misstro i de egna leden och en partiledare som levt gott på skattebetalarnas skattepengar. Vem hade anat det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar