Spöregn!

I Borås har vi fler nyanser av regn än någon annan plats i Sverige (vissa källor påstår att vi spelar i den här ligan, men jag vet inte). Man kan stå i fönstret, glo ut och konstatera att det spöregnar, för att sekunden senare när himmelen öppnar sig fullständigt, inse att det man nyss tyckte var spöregn bara var ett lätt höstduggande. Det kan störtregna rakt ned, men det kan också regna sidleds eller till och med nedifrån och upp. Retgndrivorna kan formera sig till en öppen handflata som bitch-slappar en i ansiktet när man öppnar dörren på morgonen, men man kan lika gärna få en blöt uppercut i solarplexus när man ska ta sig från jobbet bort till bilen en mörk eftermiddag.
Ni inser att jag hatar regn, mörker och kyla va?