Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 14!

- Varför blommar inte potatisen?
Han var upprörd. Skrek inte, men hade ett skarpt tonläge och lät anklagande.
- Jag vet inte, vissa sorter är sena och...
- De var en tidig sort, de skulle förmodligen vara färdiga till midsommar men absolut senast i början av juli!
Nu skrek han. Det sista med gäll stämma.
- Men potatisar är inte tidsinställda maskiner. De lever ett eget liv och kan mycket väl...
- Jävla flum. Här ges ett löfte om potatis och vad får man? Gröna jävla prydnadsplantor. Fy faaaan.
Han slängde på luren efter den sista harangen. Han hade låtit som Dan Ekborg när han svor sig ur disrektsändning.
- Jaha... fortsätt ring in till Trädgårdsdax och ställ era frågor till experter på just ditt problem. Hoppas inte nästa lyssnare är lika besviken på sina grödor. Lars-Göran från Gnesta, välkommen!
Herman vred av radion med en spasm. Besvikelsen var stor. Potatisplantorna var höga och fina, men saknade blommor och nu ville han inte vänta mer. Han hade ringt in till radioprogrammets telefonväkteri för att få tröst, en förklaring om att allt var normalt. Men istället hade rösten i luren försökt släta över det hela. Han var sur. Och besviken.
- Jag går ut en sväng, mumlade han från hallen och slängde igen dörren bakom sig. Han gick ner till landet och kände pulsen stiga medan han glodde på landet. Han var röksugen. Sur och röksugen.