Så slutade det äntligen att regna. En disig och regnig morgon övergick i en blåsig dag och framåt kvällen badade Hermans land i sol istället för vatten. Lökarna hade tittat fram och tycktes blinka bort tårarna och rädisorna hade kämpat sig fram. Men det såg för bedrövligt ut. Herman plockade bort lite ogräs och jämnade till fårorna som bildats.
- Ett grönsaksland som får den här starten på livet och överlever måste fostra den starkaste av generationer, grönsaker som uppskattar det lilla och går rakryggade genom livet, mässade Herman vid middagsbordet.
- De där potäterna kommer bli de starkaste som världen skådat, en förebild för andra potäter, fortsatte han och såg ut som Karl-Oskar i någon av filmatiseringarna av Wilhelm Mobergs romaner, medan han blickade ut genom köksfönstret.
Han såg nästan andäktig ut när han satt där och blickade ut mot sitt rike.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar