Han hade fångat besten och nu satt den i föhörsstolen mitt emot honom. Fjättrad likt Hanibal Lector vid den lilla stolen. Det var bara en morbid munkorg som fattades. Han stirrade på henne och hon stirrade tillbaka med ledsna ögon. Viftade lite på svansen. Försökte se oskyldig ut.
- Mig lurar du inte, väste Herman och sköt upp solglasögonen i pannan.
- Jag vet att det var du som sprang i mitt trädgårdsland inatt. Det är dina spår, dina avtryck och precis din stil, det är bara att erkänna.
Han försökte låta övertygande och farlig, men misslyckades. Besten började flämta och viftade lite till på svansen. Han önskade att Mikael Persbrandt skulle storma in i rummet iklädd rollen som Gunvald Larsson, vrålandes så att saliven sprutade.
- Nu erkänner du hundjävel, annars bryter jag vartenda ben i kroppen på dig, ser du. Du kommer se ut som en jävla caprichosa innan jag är färdig med dig, ditt vidriga lilla avskum.
Men nej. Persbrandt kom inte. Istället kom kommisarie Biggan in och hytte hotfullt med näven.
- Köpte du inte cigg?
- Lärarjäveln
- Nystart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar