Hästballe!

Vet inte om det är sant, men det har smugit sig på en obehaglig känsla av att jag inte får skriva som jag vill här på bloggen. Jag har sakta fjätrats vid mentala bojor som hindrar mig i mitt konstnärliga yttrande. Rädsla? Kanske. Jag fick inspiration att stå upp och våga idag när jag tittade på Nyckeln till frihetmed kidsen i skolan. Tim Robbins selar oskyldigt anklagad som amerikanska staten syr in på tid och evighet plus lite till. Han slängs i isoleringscell på månadsbasis för att han ska hålla käft och han trotsar sina värsta demoner. Han spelar en hjälte av stora mått, skönt ackompanjerad av Morgan Freemans karraktär. Och Morgan Freemans berättarröst.
Hur som helst, jag fick en kick av det hela och därför ruskar jag av mig obehaget och är naket ärlig.
- jobbet suger hästaballe just nu och allt känns orättvist, jag spyr på det mesta men sliter på för kidsens skull. Hade jag fått bestämma hade jag bytt ut mycket.
- boulen är kul, men jag blir bitter på att folk inte väljer vår tävling. Jag har skickat iväg POMare i drivor till tävlingar i såväl Jönköping som Skövde, men de klubbarna lyser med sin frånvaro hos oss. Än så länge.
- sexlivet är förvisso bättre än någonsin, så där ska jag inte gnälla.
- imorgon ska jag vi ha studiedag på jobbet och jag ser INTE fram mot det.

Så. Avskalat gnäll, fritt från förmildrande omständiigheter, icke inlindat i snälla ord. Det känns skönt.