Schalke!

Det har blivit något med tysk fotboll, något som inte fanns förr i tiden. När jag var liten spelade tyskarna kontrollerad försvarsfotboll och vann oftast sina matcher med 1-0. Eller, det är bilden jag har, minnet som finns. Jag tror det stämmer.
Men det är nya tider nu. Tyskarna dansade in i mitt vardagsrum i somras och tog den där bilden av defensivspel och tryckte den långt upp i röven på mig. Hela VM:s roligaste fotboll spelades av ett ungt Tyskland som sprang, sköt och passade sig fram till semifinal via galna matcher mot Argentina och andra storfräsare. I Bundesliga har alla lagen öst in mål (nåja, de flesta) och resultaten har sett ut som tennissiffror.
Nu är det Schalke 04 som ger intrycken. Schalke 04 åker ner till Milano och San Siro för att få en lektion i europeisk tuktelse. Trodde jag. Trodde nog Samuel Etoo och några blåränder till. Men icke tyskarna. De ställde en avdankad spanjor (den av Real Madrid petade ikonen Raul) längst fram, hamnade i underläge med 1-0 och 2-1, men sket fullständigt i hur man ska uppföra sig som underdog. Man sprang, passade och sköt sig igenom Inters försvar, man sänkte ett Inter som just förlorat hoppet om ligatiteln och pantsatt sin heder för en champion leauge-buckla.
Inter får åka till Gelsenkirchen och bestiga såväl alperna som den egna självkänslan. Man måste vinna med 4-0 för att gå vidare.
Jag tycker det är så jävla häftigt. En tysk slagpåse som ger fingret åt den europeiska miljardfotbollsindustrin.