- Passa då, jag är fri.
Det ekade mellan husväggarna när grabbarna skrek order till varandra, vrålade över gjorda mål och missade lägen. Innan kvällen var slut var benen såriga, skjortorna smutsiga, men grabbarna som gick hem var lyckliga och lovade varandra att ses imorgon igen.
- Vad du ser ut. Vill du ha kvällsmat?
Han älskade sommarloven, de sena kvällarna ute på gården, hans mors skräckblandade förtjusning när han kom in glad men smutsig. Dagarna tycktes oändliga, underbara och alla var glada.
Den gamle mannen tittade ut över gården som hade vart hans de där somrarna när han var liten. Han hade stannat till, gatlamporna lös upp lite lagom mycket, duggregnet dämpade. Det var samma gård och ändå inte. Lekplatsen hade blivit boulebana, äppelträden var unga rönnar, cykelställen hade bytts ut mot stora parkbänkar.
- Ingen vågar längre lämna sin cykel utomhus så varför ha kvar cykelställen? Det är bättre vi äldre har bänkar att sitta på! hade gubben från bostadsrättsförening sagt när han knackade på och ville ha påskrift på namnlista. Han hade skrivit på men tänkt att det var väl själva fan att allt skulle förändras.
Regnet piskade, han gick vidare. När han skulle gå in stannade bussen till vid hans hållplats. Den unge mannen han suttit bredvid hoppade av och log när de gick in i samma port. Det var ju hans granne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar