Han nös fyra-fem gånger, riktigt ordentligt så att det skakade i väggarna. Näsan började rinna, huvudet bankade och ögonen sved. På några timmar gick han från fredagspigg till dunderförkyld. Han blev sängliggande hela helgen och satt på söndagskvällen med ömmande leder och förbannade sig själv.
- Där fick jag för att jag tog ut våren i förskott. Bad karma tror jag det heter. Helt jävla uppenbart att någon där ovan inte unnar mig vår än, gnällde Herman och snöt sig för femtielfte gången. Hans fru ägnade honom en kort blick och log ömkande.
- Du är bara förkyld, men få människor blir så sjuka av en förkylning som du. Ligg du här och jämra dig så ska jag ta hand om dig, min lilla ömkling.
Han snöt sig igen och la sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar