Bryt, bryt, bryt!

Jag vet inte vad jag ska säga, men jag skriver såhär om vårt kval till svenska cupen.

Dag 1
Istanboule: mycket märklig match, där hemmaklubben verkar blanda full fart med knappt styrfart. Vi vann med 3-2 och grundade avancemanget.
Kronäng: vi drog iväg till 2-0 och säkrade avanceamnget. Sedan infann sig kanske en känsla av att vara nöjd, samtidigt som Kronängspöket dök upp. Vi loosade med 3-2 men kunde vunnit med 5-0. Konstig jävla match.

Dag 2
Lejonkulan: vi inledde katastrofalt. Stort underläge i vår trippel, tuggar nästan ikapp bara för att se motståndarna ta en femma och gå ut. Samtidigt tappar mixedtrippeln sitt fina spel inledningsvis och förlorar stort. Sedan vinner jag och Biggan mixeddubbeln (min klart bästa match för dagen), men Stefan och Leffe tappar en sexa i en jävligt tight match och förlorar. Owe och Annika är bara ett klot efter hela tiden, men förlorar till slut ganska klart. Vi är med och ändå inte. Lejonkulan går sedan hela vägen och jag får samma känsla som ifjol när vi mötte BVP.
Strand: katastrofspel på alla fronter, förutom hos Owe i dubbeln.

Summa sumarium: vi är för dåliga på sånt underlag. Vi måste träna mer på hårda grusbanor, för vi klarar inte av det. Det finns perioder av riktigt bra spel, men för det mesta är det för dåligt.
Jag känner mig i fortsatt bra form på läggspelet, men gick inte läggare så värst mycket under helgen. Mixeddubbeln med Biggan är som sagt det bästa kvittot för egen del, men i sammanhanget är det betydelselöst. Vi är ett lag och vinner/förlorar som ett lag.