Vårdrömmar- del 7!

Väder. Detta jävla väder. Sol, moln, regn och snö. Plusgrader, minusgrader, dimma, klara morgnar, mörka morgnar. Han var galen på omställningarna.
- Jävlar!!! svor han när han satte sig i bilen och insåg att isen på insidan av vindrutan var värre än den han just slitit med där ute.
- Helvete!!! vrålade han rakt ut och höll i ratten som om Skodan var ett litet Cesnaplan på väg att störta.
Gårdagens heldagsregn hade givit fukt i bilen, under natten hade det klarnat, blivit kallt och nu satt han där med en isglass till bil. Det var is överallt.
Han startade bilen, backade försiktigt runt och rullade nedför backen, fläkten på maxblås och värmereglaget i topp. Skodan var tio år gammal och visste inte om så fashionabla saker som AC och tidsinställda kupévärmare. Det var tjeckisk funktionalitet och trygghet som gällde när den där bilen byggdes.
Efter en stund hade isen tinat och Herman var åter på väg mot stan.

Vårdrömmar- del 6!

Någon hade öppnat kranarna. Det regnade kopiöst hela dagen. Det var genomsurt på morgonen, men framåt kvällen badade hela Toarpsdal. Det var kanske syndafloden som var kommen men i Hermans ögon var regnet vackert och befriande. Snötäcket krympte stadigt i spöregnet och mildvädret och inget vårtecken syntes klarare än det när snön försvann. Visst, han blev smärtsamt påmind om höstlöven som fortfarande låg kvar och nu syntes igen. Gräsmattorna såg förmodligen för djävliga ut. Men det hindrade ändå inte Herman från att utstråla oförställd, närmast barnslig, glädje.
- Vad är det pappa? undrade Simon när han såg sin far le brett medan de rattade bilen mellan vattenpölarna.
Han höll nästan på att berätta, men bet sig i tungan. Att snön regnade bort var inget glatt vårtecken i den lille grabbens liv, det innebar slutet för dagar med snöskottning och skidåkning. Herman fick en klump i magen när han tänkte på hur han gladde sig över något som sonen var ledsen över.
- Pappa, vad är det som är så roligt? frågade han nyfiket igen.
- Bara att det är på väg att bli vår, svarade han undanglidande.
Sonen tittade på honom och han kände sig genomskådad.
- Fast det är inte roligt att snön smälter, fortsatte sonen och tittade ut genom regnet som piskade rutorna.
- Mmm, hummade den vårträngtande medelåldersmannen. Det kommer säkert mer snö ska du se innan det blir vår.

Vårdrömmar- del 5!

Det knastrade under fötterna, nästan som om han gick på knäckebröd. Grovt, hårt knäckebröd som krossades under hans fötter. Han traskade på i mörkret och tänkte på- knäckebröd? Vilken briljant hjärna.
Han halade upp sin iPhone ur fickan och bläddrade bland låtarna på Spotify. Soundgarden, Weezer, Rage against the machine, The beat from Palookaville, han halkade till och höll så när på att dratta på ända, men hittade ballansen i sista stund. Han tittade sig omkring för att se om någon sett honom, men i det totalmörker som rådde kunde han näckat utan att någon ens skymtat hans bleka röv. Jävlar, tänkte Herman och klev ut i vägrenen till knäckebrödfästet igen. Det krasade till och han sjönk igenom det hårda snölagret. Svor tyst medan han drog upp en snöfylld sko. Jävlar. Fan. Tänk om han ramlade och blev liggande på vägen? Eller i diket? Hur många bilar susade förbi här såhär pass sent om kvällen mitt i vintern? Ens någon? Han drog hunden till sig och ruskade av sig olustkänslan av att vara ensam ute i mörkret med en disktraseätande fegis som enda sällskap. Creedance, Bruce Springsteen och Mumford & sons. Inget kändes rätt för stunden. Nästa spellista. Ja, perfekt, tänkte Herman, vred upp volymen, kollade att hörlurarna satt rätt och tryckte på play:

Bryt, bryt, bryt!

Jag vet inte vad jag ska säga, men jag skriver såhär om vårt kval till svenska cupen.

Dag 1
Istanboule: mycket märklig match, där hemmaklubben verkar blanda full fart med knappt styrfart. Vi vann med 3-2 och grundade avancemanget.
Kronäng: vi drog iväg till 2-0 och säkrade avanceamnget. Sedan infann sig kanske en känsla av att vara nöjd, samtidigt som Kronängspöket dök upp. Vi loosade med 3-2 men kunde vunnit med 5-0. Konstig jävla match.

Dag 2
Lejonkulan: vi inledde katastrofalt. Stort underläge i vår trippel, tuggar nästan ikapp bara för att se motståndarna ta en femma och gå ut. Samtidigt tappar mixedtrippeln sitt fina spel inledningsvis och förlorar stort. Sedan vinner jag och Biggan mixeddubbeln (min klart bästa match för dagen), men Stefan och Leffe tappar en sexa i en jävligt tight match och förlorar. Owe och Annika är bara ett klot efter hela tiden, men förlorar till slut ganska klart. Vi är med och ändå inte. Lejonkulan går sedan hela vägen och jag får samma känsla som ifjol när vi mötte BVP.
Strand: katastrofspel på alla fronter, förutom hos Owe i dubbeln.

Summa sumarium: vi är för dåliga på sånt underlag. Vi måste träna mer på hårda grusbanor, för vi klarar inte av det. Det finns perioder av riktigt bra spel, men för det mesta är det för dåligt.
Jag känner mig i fortsatt bra form på läggspelet, men gick inte läggare så värst mycket under helgen. Mixeddubbeln med Biggan är som sagt det bästa kvittot för egen del, men i sammanhanget är det betydelselöst. Vi är ett lag och vinner/förlorar som ett lag.

Jag hade fel, men inte det fel jag önskade!

Så här såg mitt ihopsnickrade Svenska cupen-tips ut:
Grupp A
Lindome (regerande mästare)
Coccinelle
Boulesjevikerna
Halmstad

Grupp B
Sittingboule
Sibirien
BK Strand
Kärnan

Verkligen blev såhär:
Grupp A
Lindome (regerande mästare)
Kärnan
Boulesjevikerna
Halmstad

Grupp B
Sittingboule
Sibirien
Lejonkulan
Coccinelle

Utvärdering: helt fel på Lejonkulan, där hade jag Strand. Rätt lag på CPC och KÄR, men fel tipapd grupp. Rätt okej va?

Herman tippar kvalet till svenska cupen!

Det är tunt med spekulationerna i boulesverige inför helgens cupkval, så jag här komemr mitt tips:

Helsingborg, 2 finalplatser
Inget snack om saken, kvalet ligegr helt öppen för såväl Coccinelle som Kärnan. De spelar i och vinner varsin kvalgrupp på lördagen, där ettan går vidare till söndagens slutkval. I slutkvalet går ettan och tvåan till finalhelgen. Ingen kan rubba duon, vi får se båda i finalhelgen. Däremot hamnar ettan i kvalet i samma grupp som regerande mästarna Lindome och (högst troligen) Halmstad i finalhelgens gruppspel. Mardrömslottning? Jag tror Coccinelle vinner kvalet, Kärnan tvåa.

Jönköping, 2 finalplatser
Inte riktigt samma upplägg här. På lördagen går såväl ettan som tvåan i de fyra kvalgrupperna vidare till söndagens slutkval. Där bildar lagen två kvalgrupper där endast ettan går till finalhelgen. Ena platsen är vikt för Halmstad, men den andra är vidöppen.
Istanboule vinner sannolikt vår grupp, är ett av de starkaste korten bakom Halmstad, men hamnar i samma slutkvalsgrupp som Halmstad och har därmed små (obefintliga?) chanser.
Jag tror att vinnaren i lördagens grupp A är en het kandidat till den andra finalplatsen. Men den gruppen är stenhård: Skatås, Bonbon, BK Strand och Hällesåker. Hjärtat klappar för Bonbon, men jag tror att Strand kniper förstaplatsen. På söndagen kämpar man om finalplatsen med Lejonkulan och Sörbyängen och fixar det. Den fjärde platsen i gruppen? Vi såklart. Och vi komemr vara sjukt tagagde underdogs. Jag har slutat tippa mig själv, det betyder otur tydligen. Dessutom trivs vi bäst om vi får smyga med helt obemärkt. Men, det är sjukt svårtippat...
Alltså: Halmstad och BK Strand vidare från Jönköping!

Gävle, 3 finalplatser
Lättaste kvalorten? Knappast inte. Man klarar av sitt kvalspel på lördagen och det återfinns ett par toppklubbar i varje grupp. Endast gruppettan vidare, så det blir tight, tight, tight!
I grupp A plockar Sittingboule hem finalplatsen. BOO är en jävligt het utmanare, men SIT har ett lag för slútsegern och borde inte gå att rubba? En av landets mest lovande spelare, Ali Abdi Aden, glänser och för Sittingboule till finalhelgen.
I grupp B kommer Sibirien leka hem finalplatsen. Någon snackar om Maria bouleklubb, men det är alltid någon som snackar om deras storhet och sedan händer det inte så mycket. Det finns potentiella storlirare i den anrika Stockholmsklubben, men vilka komemr spela? Nej. Sibirien är en av storfavoriterna till slutsegern och vinner sin kvalgrupp.
I grupp C står det mellan Boulero och Boulesjevikerna, två starka lag. Kommer BSJ med sitt bästa lag tar de hem gruppen och finalplatsen, men det är lite som skiljer till Boulero så minsta försvagning och det kan vippa över. Men, tipset går till (coola) Boulesjevikerna.

Alltså, sammanfattningsvis, ser mitt tips på två grupperna till finalhelgerna ut enligt följande:

Grupp A
Lindome (regerande mästare)
Coccinelle
Boulesjevikerna
Halmstad

Grupp B
Sittingboule
Sibirien
BK Strand
Kärnan

Hur många rätt får jag? Vad tycker du? Har jag rätt eller fetfel? Har jag missat din klubb? Själv hoppas jag på att jag har minst ett fel...

Kval Svenska cupen öppen!

På lördag drar vi några mil österut för att kvalpela till Svenska cupens finalspel. Kvalet går i Jönköping och spelas över två dagar.
Lördag, grupppel och vi har lottats i grupp D mot hemmaklubben Istanboule, samt våra lokalkonkurrenter Kronäng. Istanboule blir tuffa (men absolut inte möjliga) att klå, medan Kronäng är en liten mardrömsmotståndare för oss. Vi har haft svårt för dem i seriespel. Men jag tror att vi klarar av att klå dem. Vi ska fan göra det, jag blir besviken annars. Ettan och tvåan i gruppen går vidare till söndagen och ett nytt gruppspel.
Istanboule är favoriter till gruppsegern, om det inte vore för OM. Ettan i vår grupp hamnar i samma grupp som Halmstad på söndagen och Halmstad är en av storfavoriterna till hela cuptiteln och eftersom endast gruppettan vid söndagens gruppspel går vidare till finalhelgen, blir det en minst sagt tuff uppgift. Tvåan i vår grupp hamnar i samma grupp som andra tuffa gruppettor, men inte av samma kalliber som Halmstad.
Vår trupp: Herman, Biggan, Owe, Annika, Leffe, Stefan och Alexander.

Hur det går? Vi ska kriga som fan med varje kula. Inget ska slarvas bort och vi ska en bra attityd. Jag ska som lagledare föra vårt lag framåt och göra mitt yttersta för att peppa och vara positiv, hitta bästa lösningen för varje uppgift. Det ska som vanligt bli jävligt skoj att lira cupen!

Vårdrömmar- del 4!

Hunden hade tassat iväg om natten, helt säker på att husse sov. Ack vad hon misstog sig, byrackan. Så fort han hörde hennes tassar i trappan hade han ljudlöst svingat sig upp ur sängen och följt efter, sakta smugit ned för den gistna trätrappen. Han hörde ljud från köket, smög sig genom hallen och fumlade efter ljusknappen till kökslampan. Han höll handen på lampknappen och lyssnade ut i mörkret. Det var knäpptyst. Hade hunden hört honom? Han hörde sig själv flämta, räknade till tre tyst för sig själv. Sedan tände han ljuset.
Det tog någon sekund för ögonen att vänja sig vid ljuset, han tittade och försökte blinka bort obehaget. Han svepte med blicken över köksgolvet. Nedanför diskbänken satt hon. Hon hade honom fixerad med blicken, hade säkert sett honom redan i mörkret när han mänskligt klumpigt skulle försöka smyga. Hon såg både dum och listig ut på en och samma gång. Ett par snälla, bruna ögon som tittade på honom, samtidigt som hela kroppen var spänd, redo att reagera. Hon viftade lite med svansen, han ryckte lite i ögonvrån. Hans chans var att överraska, ett plötsligt utfall mot hundens bakben var det enda. Han hade sett krokodiljägaren på Discovery och tycktes sig minnas hur han skulle göra. Han hade en chans. Nu eller aldrig. Nu. NU! Han tog sats och exploderade i ett gigantiskt pantersprång.
- NEEEJ! vrålade han och allt tycktes gå i slowmotion.
Men han var chanslös. Medan han fortfarande var i luften hade hunden hoppat upp mot diskbänken, tagit disktrasan i flykten, sprungit in i vardagsrummet och slukat den hel. Han landade mot köksbordet samtidigt som hunden slickade sig om munnen. Hon tittade på honom, han på henne.
- 2-0, tycktes hunden tänka när hon lommade upp för trappan.
Han låg kvar på köksgolvet. Förnedrad. Lurad.

Vårdrömmar- del 3!

Han nös fyra-fem gånger, riktigt ordentligt så att det skakade i väggarna. Näsan började rinna, huvudet bankade och ögonen sved. På några timmar gick han från fredagspigg till dunderförkyld. Han blev sängliggande hela helgen och satt på söndagskvällen med ömmande leder och förbannade sig själv.
- Där fick jag för att jag tog ut våren i förskott. Bad karma tror jag det heter. Helt jävla uppenbart att någon där ovan inte unnar mig vår än, gnällde Herman och snöt sig för femtielfte gången. Hans fru ägnade honom en kort blick och log ömkande.
- Du är bara förkyld, men få människor blir så sjuka av en förkylning som du. Ligg du här och jämra dig så ska jag ta hand om dig, min lilla ömkling.
Han snöt sig igen och la sig.

Vårdrömmar- del 2!

Herman Thorell började se ljuset i tunneln. Efter mer än fyra månaders mörker hade han, Herman, den 9 februari sett början av en vår.
Konferensen var slut, han hade gått bort till arbetsrummet för att ta på sig ytterjackan och alla andra vinterplagg. Han var så van vid mörkret att han förutsatte att det skulle vara så fortfarande. Men så tittade han ut och insåg att långt bort över trädtopparna sken fortfarande solen. Förvisso några enstaka tappra solstrålar, men ändå. Han gick leende fram till fönstret och stod där några minuter, absorberade värmen och ljuset. Det var fortfarande snö och svinkallt ute, men ändå.
Våren hade liksom tittat förbi, vinkat och lämnat ett meddelande bland molnen.
"Håll ut, Herman, jag är snart tillbaka. På allvar!"

Vårdrömmar- del 1!

Han kom ner i köket och gnuggade sömnen ur ögonen. Det var kallt, men inte i närheten av den permafrost som hade lamslagit huset tidigare. Han sköljde ut gårdagens kaffeskvätt ur kannan och fyllde på bryggaren, fumlade och tappade kaffemåttet.
- Helvete, svor han tyst för sig själv och plockade upp. Det var kaffepulver över hela bänken. Han gjorde färdigt och knäppte på bryggaren, sträckte sig efter disktrasan men hittade ingen. Rotade i diskhon, lyfte upp kastruller och skärbrädor. Ingen disktrasa. Han snurrade runt ett par varv i köket som om den skulle ligga någon annanstans, i tidningsstället eller i brödburken, men icke. Herman skakade på huvudet, gick bort till diskbänken och började torka av med händerna. Han sopade och tvättade av sig och det var då han stannade upp, frös till is.
Han hade inte tänkt på det förrän nu. Allt var tyst, spöklikt. Ingen tassande hund, inga tiggande ögon som tittade upp från golvet.
Vart var hunden?
Han lockade på henne, vislade, tittade upp i trappan. Ingen hund. Han gick upp och tittade, ingen där heller. Ner igen, in i vardagsrummet.
Där hittade han henne. Bakom bordet låg hon och skämdes. Viftade knappt märkbart på svansen när han satte sig ned på huk.
- Vad är det gumman, något galet? sa han med vänlig röst. Hunden viftade på nytt knappt märkbart.
- Vill du gå ut?
Hunden tittade bort och suckade djupt. Hon var inte intresserad av någon konversation. Hon ville smälta den där disktrasan i lugn och ro.

Höstberättelser och vårdrömmar!

Hösten hade blivt vinter, han hade blivit en jul rikare och några elräkningar fattigare. Kölden hade hållit sig bort länge nog för att han skulle våga tro på en sån där kass vinter som bara han kunde älska. En vinter utan snö och minusgrader. Men självklart kom det en släng rysk vinterkyla, ett vinterhögtryck som gav lågtryck i det Thorellska hemmet. Det var kallt som fan helt enkelt.
- Kul att man kan förvara glassen under soffan i alla fall, sa han uppgivet. Han ljög nästan inte, soffhörnet tillhörde ett av de kallaste i hela huset. Hur kunde de behålla möbleringen år efter år?
- Skrapar du TV-rutan när du går förbi? suckade Biggan uppgivet.
- Ska bara snöra på mig skridskorna.
Sådär höll de på. Ironin var en ventil för att uthärda. Men nu hade Herman bestämt sig för att ta tjuren vid hornen. Han skulle tigga ved av farsan.
- Jag ska fan inte frysa mer. Inte den här veckan i alla fall.

Ett levande förslag!

Andreas har vart inne på WDBF:s gästlogg och supportat mig i debatten med några av distriktets starka veteranröster. Tack!
Min motion till WDBF:s årsmöte är lika delar ett förslag som på sikt gynnar boulens alla former, och en tankeställar till alla veteraner som idag ser sin veteranklass som helig.
Som förslag tar den boulen tillbaka (eller vidare om man så vill) till grunden. Boule ska naturligtvis spelas tillsammans oavsett ålder eller kön. Det är en precisionssport där man kan vara väldigt duktig långt upp i åldrarna som de yngre. En kvinna kan bli lika duktig som en man, se bara på sveriges bästa skytt, Jessica Johansson, Coccinelle. Eller min fru, Biggan, som är den duktigaste skytten i vår lilla klubb (POM). Vi måste upptäcka och minnas det som är det grundläggande, att spelet i sig är anledningen till att man började överhuvudtaget. Det är inte chanserna att vinna eller rätten att få möta folk i samma ålder. Jag vågar gå så långt som att säga att svensk boule står och faller med att förslag likt mina går igenom och får full verkningskraft i boulesverige.
Lika mycket som det är ett viktigt och konstruktivt förslag är det också en tankeställare till alla de veteraner som på ett sätt bildat en elit i boulesverige. Man anser sig ha så mycket mer rätt till såväl spelet som i åsiktsnormen att inget annat får råda ute på klubbnivå. Man anser sig vara orättvist behandlade av SBF och av distrikten. Det ska vara självklart att veteraner ska få spela för sig, ingen under 55 år ska få ifrågasätta detta fundament. Jag tycker det är så vansinnigt att det blivit så. Att vi delat upp oss så till den milda grad. Kanske beror det på att veteranerna i en annan tid blivit åsidosatta och nu tar ut sin hämnd. Jag vet inte, jag är relativt ny inom boulen och har kanske inte den historiska kunskapen för att förstå det i så fall. Och jag är i så fall glad att jag inte är medveten om det, att jag slipper vara en del av det. För vi måste se framåt.
Jag sitter kvar i WDBF:s styrelse fram till årsmötet 2012, därefter avgår jag från den delen. Jag lägger för mycket tid på boulen för såväl mitt eget som min familjs bästa, därför sållar jag bort arbetet i distriktet tills vidare. Det är också den delen inom mitt engagemang som jag i efterhand upplevt som mest meningslöst, samtidigt som det vart som allra roligast när man vart mitt uppe i det. Alla förslag vi arbetet fram har bemötts med motstånd av veteraneliten. Det är synd. Det dödar glädjen och tar bort engagemanget.
Jag ska därför endast verka på klubbnivå och fortsätta arbetet med WDBF:s hemsida under 2012. Vi ska arbeta upp Fyrlingen ännu mer, vi ska göra POM de Prix till en av de bästa trippeltävlingarna under året utanför de nationella tävlingarna, vi ska satsa på vårt eget tävlande. Vi ska utvecklas tillsammans.
Det är uppenbarligen på klubbnivå man kan göra något för den öppna boulen och det ska jag ta till vara på. Häng gärna på ni som vill vara med, för tillsammans kan man nog utföra de förändringar som boulesverige behöver. Sedan kan veteranerna som inte vill vara med sitta där och tjura bäst de vill!

Tell me it ain't so!

Undrar ni vad jag pysslar med just nu? Läs här: http://iof1.idrottonline.se/SvenskaBouleforbundet/Distrikt/Wastgota-DahlsBouleforbund/GastbokWDBF

Medan distriktets skrivföra veteraner goes banana tycker jag allt att jag håller ganska bra debattattityd. Eller? Någon annan som bryr sig? Jag känner mig ensam, men visst har jag rätt? Kan inte vi, den lilla sporten med gentlemannaskapet som fundament, enas kring det här kan vi splittra oss redan nu. De som förespråkar ett klassförbund på ena sidan och vi övriga på andra sidan.
Tyck gärna till!