Trädgårdslandet vid vägens slut- kapitel 7!

Han hade vaknat tidigt den här morgonen. Han hade fått en ovana att vakna tidigare och tidigare med åren, men den här morgonen var det tidigare än så. Han hade vaknat med det där gnagande obehaget som han alltid fick när han inte hade gjort sitt bästa, när han lämnat saker ogjorda. Eller dåligt gjorda. Han kunde inte slå sig till ro och steg upp, satte på kaffe och gick ut på trappen. Solen bröt igenom regnmolnen för en stund och hans land badade i solskenet. Det var vackert, nästan bedövande. Han stannade till och njöt. Vårregnet smekte honom och det gjorde inget. Han stod där tills solen gick i moln, gick ner till brevlådan och hämtade tidningen.
- Jag skiter i det där jävla jobbet. Gör jag det dåligt kommer jag ändå alltid hem till det här, tänkte han och var varm inombords. Han hälde upp en kopp kaffe, tog tidningen under armen och kröp ner i sängen igen bredvid sin fru. Han tänkte njuta av den här morgonen.