The search for mr Kukis- the end!

- En öl, una cerveza por favor, sa Ubbe och slog näven i bardisken. Mannen bakom disken rörde sig långsamt och med tom blick, nästan apatiskt, när han tog fram en sejdel och hällde upp en öl. Det stod stilla i den lilla baren. Några gubbar spelade brädspel vid ett litet bord, en tant satt och stickade, annars var det tomt. Utanför spelade några gamla gubbar boule, drack pastisch och rökte oavbrutet. De diskuterade högljutt och deras liv utgjorde det enda ljudet. Orden på spanska slog in som vindpustar, for runt i den lilla lokalen och vände ut genom fönstren. Det kändes som en film noir, fast verkligt.
Sällskapet slog sig ned i ett hörn.
- Jaha, vad fan gör vi nu? Herman tittade på Ubbe och Ubbe tittade tillbaka. De drack en öl, åt glass och beställde mer öl. De diskuterade men hade ingen aning vad de skulle göra.
- Ska jag fråga bartendern? Herman slog ut med armarna och tittade frågande på de andra. Det värsta som kan hända är att vi blir utslängda av en sur bartender och det kan vi ju nu. Been there, liksom. Varför skulle vi annars ta oss hit, klart vi måste fråga någon, eller hur? Och vem ska vi fråga om inte bartendern? Tanten som stickar, gubbarna som... Herman tystnade, han såg på de andra att de hade fäst blicken på något annat, något bakom ryggen på honom. Han snodde runt och där stod en kutryggig gubbe med solglasögon och sliten kostym. Han höll hatten i händerna och snurrade den nervöst, tittade nervöst och flackade med blicken, letade efter orden och harklade sig.
- My name is mr Kukis. I apologize for this, i will explain.
Sedan börjar mannen berätta. Sällskapet sitter tyst och gapar, kan inte tro det de hör, men lyssnar. Låter mannen prata, frågar när de inte förstår. Mannen pratar länge och väl, är noggrann och utelämnar inga detaljer, försäkrar sig om att de förstår. Visar och gestikulerar, övertygar. Intygar. Allt blir glasklart. Han tar farväl, ber till sist ännu en gång om ursäkt för allt och går sedan ut från baren och är försvunnen. Sällskapet betalar, går ut på gatan och mot bilen. Ingen säger något, de ställer sig på trottoaren och tittar på varandra, tystnades talar, säger allt. Tystnaden. En hund skäller, en moped vrålar förbi. Herman bryter tystnaden.
- Nä, för fan. Det här ögonblicket måste förevigas!