The search for mr Kukis- del 8!

- Mannen i trappan. Det är ju för helvete mannen på trappan som startade allt det här, han som sprang ikapp oss och gav oss fotot. Det är han, för helvete, vad är det här?
Herman skrek nästan. En gäll, ljus röst som lät onaturlig, kuslig. Alla tittade mot honom. Bartendern som inte förstod ett ord svenska förstod ändå mycket väl att något var åt helvete fel, ställde ifrån sig det han hade för händerna och gick bort till den uppenbart upprörde svensken.
- Trouble? frågade han på el Maco-engelska. Herman tittade upp från fotot.
-Trouble? härmade han bartenderns knaggliga engelska och den lille spanjoren höjde på ögonbrynen i en min som visade såväl förvåning som viss sårad stolthet.
- Trouble? Are you fucking kidding? fortsatte Herman på ungefär lika dålig engelska men med svenske kocken-brytning istället.
- Who is this silly man? sa Herman och pekade mot tavlan. Bartendern såg sig omkring med en förolämpad uppsyn, slog ut med armarna i en gest värdig en tjurfäktare.
- Me hermano. Han rätade på sig och skärpte tonen något innan han förtydligade: My brother!
Herman glodde fånigt och kände sig genast som Basil Fawlty. Insikten om klavertrampet smärtade och han skämdes, flackade med blicken, bad om ursäkt på dålig engelska och försökte förklara. Bartendern glodde misstänksamt och gick tillbaka bakom sin disk. Han slängde några sura blickar och muttrade något ohörbart.
Därefter översköljdes bröderna av frågor och undringar från de övriga i fdmiljen.
- Vilken man? Vadå trappa? Vilket foto? Herman satte sig med en suck och greppade närmsta öl. Ubbe tog vid och började långsamt men noggrant och tålmodigt berätta. Om incidenten i trappan, fotot, affären, meddelandet och det ytterst märkliga och mystiska uppdraget att hitta mr Kukis. Ubbe slog ut med armarna och såg uppgiven ut.
- Vi har ingen aning, inte vad vi ska göra och inte vem den där jävla mr Kukis är. De övriga satt tysta.
- Excusar. Are you talking about mr Kukis? Bartendern hade smugit sig fram utan att någon lagt märke till honom.
- Yes, do you know him? Det gick inte ta miste på Ubbes förväntan. Bartendern gick bort till fönstret ut mot gatan och tittade ut, som om han försäkrade sig om att ingen stod utanför och tjuvlyssnade. Utan ett ord gick han tillbaka, skrev något på en bit papper. Han vek ihop den noggrant och vände sig mot sällskapet. Den lille mannen såg plötsligt djupt bekymrad ut, nästan olycklig. Han gick fram till Ubbe och tryckte lappen i hans hand.
- You have never been here. You have never faced me and never visit this restaurante. Do you understand? Now, leave.
- But... försökte Ubbe men bartendern föste ut dem på gatan och innan han stängde dörren väste han:
- Dont tell anyone you have been here. Sedan drog han igen dörren, fällde ned persiennen och satte upp stängt-skylten. Ubbe vecklade upp lappen han fått av mannen och läste högt:
- Bar petanqa, Andraix.
Inget mer. Bara det.