Efter avhysningen från baren hade de tagit in på ett litet men fint hotell. Enkla rum men snyggt och fräscht. Bröderna hade gått ut på stan, resten av familjen hade blivit kvar på rummen. Det hade blivit både en och två öl för mycket och nu hade de blivit sittande på en bänk. Varsin kall öl från en nattöppen Supermercado, en cigg och upplevelser att hantera. Ubbe försökte sätta ord på något de båda famlade inför.
- Hur i helvete hamnade vi på en bar, på landet, ägaren är bror till snubben som startade hela äventyret, det borde inte finnas några kopplingar och det borde vara en slump att vi hamnade där. Men allt känns som ett avsnitt ur Twin peaks. Allt verkar hänga ihop men det finns fan ingen jävla logik i någonting, inga logiska sammanhang och inga rimliga förklaringar. Allt verkar hända i en given ordning, som om det är förutbestämt, en dålig historia.
Herman tog en klunk på ölen och ett bloss på ciggen, blicken var fäst långt bort. Han tänkte men kom inte fram till något vettigt. Han var full och hade svårt att sortera tankarna, det hela blev en snurrig röra. Långt bort hörde han ljudet av en fotbollsmatch, övervägde för en stund att föreslå för sin bror att de skulle dra dit, men fotboll var inget brodern gillade och han slog bort iden. Han lyssnade vidare i sommarnatten och någonstans tycktes en kareokebar leva sitt liv. Det vore något. Han reste sig upp, fällde ned solglasögonen och använde ölflaskan som låtsasmikrofon och skrålade för full halls.
- Follow me into the dessert!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar