En gång, för inte så jävla länge sedan, var Sverige illa ut i ett internationellt handbollsmästerskap. Det var slutet på eran Bengan Boys och Staffan Olsson såg tröttare ut än någonsin och styrkan satt inte längre i håret. Jag och många andra var frustrerade över kräftgången mot blåbärsnationerna och till slut satt vi där inför en måstematch mot bra motstånd. Jag satt vid datorn och kved och behövde skriva av mig (det var innan jag upptäckte bloggen och Facebook) så jag skrev ett mail till Mats Olsson, mästarkrönikör på Expressen. Budskapet var solklart:
- Hade jag vart Staffan Olsson hade jag klivit in i omklädningsrummet, slått näven i väggen och lovat "Fan grabbar, klarar vi det här lovar jag att klippa av mig håret".
Mats svarade att det kan vart ett av de bästa läsarmail han fått, jag kände mig jävligt stolt och sådär fånigt glad. Två dagar senare, på ödesmatchdagen, slog jag upp Expressens sportsidor. På huvuduppslaget hade Mats Olsson sin söndagskrönika. På bild syntes en tecknad karrikatyr av Staffan Olsson, hans långa hår fladdrade i vinden. I handen höll han en sax och med stora feta bokstäver inledde Mats Olsson sin krönika.
- Hade jag vart Staffan Olsson hade jag klivit in i omklädningsrummet, slått näven i väggen och lovat "Fan grabbar, klarar vi det här lovar jag att klippa av mig håret".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fick du inget tipstack i den tryckta kvällsblaskan?
Antagligen är det så Olsson skriver alla sina krönikor - saxar det bästa från läsekretsen bara.
Gott att de vinner den nu pågående matchen, hur som helst.
Nix, inte en rad.
Japp, gött med en moralisk oxå!
Skicka en kommentar