Back in black!

Fyrlingen blev succé i år igen. Alla var nöjda och allting flöt perfekt. Alla de bästa var på plats och ändåfick vi lite sköna skrällar med ett boråslag i semi. Men finalen blev en uppgörelse med de kanske bästa lagen och spelarna i landet just nu. Halmstadlaget med Patrik Anersson i spetsen och kompletterade med BK Strands Johan Skagerlund vann rättvist. Jimmy Löf hade i semi och final det bästa skyttet jag sett en svensk ha på länge. Hos finalförlorarna imponerade Jesper Skult med väldigt många bra spelade klot. Han känns kanske som den allra bäste svensken just nu? Dessutom verkar hans lag med Robin Johansson och Anders Csapo vara ett lag med en plan, kan räcka långt ett sådant här mästerskapsår!
Med mitt perspektiv (arrangörsperspektivet) var det en härlig upplevelse. Vi har en grym organisation som var bättre än någonsin i år. Vi skapar förutsättningarna för en av de allra bästa tävlingarna i hela landet och genomför den klockrent. Media kommer dit och bevakar. Borås Tidnings sportchef satt i hallen under fyra timmar och sköt i det längsta på sitt nästa uppdrag, som var att bevaka en av stans storheter, BHC, som hade en tuff hemmamatch. Han fick upp ögonen för tävlingsboulen och det kan betyda mycket för oss på sikt. Han gillade vad han såg.
Det som sáknas är detaljen om ett mysigt café inne i hallen.kanske med en minibar och lite extra fint käk. Men det ärsamtidigt bra att det finns lite mer att plocka av.Vi får aldrig bli nöjda och göra saker i slentrian. Vi ska bli bättre för varje år!

Mina tre höjdpunkter från helgen:
1. Skults märkliga dubblé för match i semin och i den avgörande dubbeln. Sjukt i ett sådant spänt läge och så långt fram i en stor turnering. Och helt avgörande!
2. Ungdomarna. Coccinelle hade flera juniorspelare på plats, förstärkta med lite folk utifrån. Dessutom Alex Norin och Nicklas Carlén. Det är viktigt med de unga!
3. Återvändarna. Det fanns några spelare, med Chister Lilja och norrmännen i spetsen, som kommer tillbaka år efter år och för mig känns det jävligt bra att de vill komma tillbaka. Det gör mig stolt att vi skapat något som folk ser som en tradition numera.

Så, med blicken framåt då. När jag nu lagt ner all min kraft i att fixa en tävling åt andra ska det bli jävligt skoj att spela själv. Närmast kommer Skövdeblixten med Owe. I februari ska jag, Owe och Conny spela SWIO:n. Jag längtar, för jag är bättre än någonsin i år. Ska bli så sjukt jävla skoj!