Jobbnycklar, bilnycklar, mobil och plånbok. Han kollade att allt var med, rutinmässigt och nästan som en procedur. Han ville inte missa något, inte behöva gå tillbaka in och krångla. Han hade ingen nyckel till huvudingången, utan fick gå genom tvättstugan om han missat något efter att ha slått igen dörren. Ingen egen nyckel. 36 år och ingen egen nyckel. I-landsproblem, men ändå tillräckligt för att irritera.
- Hejdå! ropade han medan han öppnade ytterdörren. Det tog någon sekund, några steg nedför trappen, innan han insåg hur kallt det var. Kölden tog tag i honom, tog ett skamgrepp och klämde åt. Han blev stående helt stel. Som när en skurk, till exempel Robert de Niro, smyger upp bakom en annan men betydligt mesigare skurk, säg Steve Buscemi, i en lågbudget-film. De Niro står med en kniv mot Buscemis hals och hans pung i ett stadigt grepp med den andra näven. Väsandes något hårdkokt hot, typ:
- If you fucking move i cut your fucking head of and rip your fucking balls of and press them down your fucking throqt. Do you fucking get me?
Så kände han sig när han stod där i kylans skamgrepp. När han skrapade bilen, satte sig och backade ut. Hela vägen in till stan i en nedkyld Skoda. När han klev ur, huttrade sig över skolgården och upp på arbetsrummet. Kölden, den överraskande och oönskade, den otäckt överraskande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar