The search for mr Kukis- del 3!

Precis efter strandens slut gick det en smal och lång trappa upp mellan två stora hotell. Den var brant, kaklet blekgult som på en offentlig toalett, det låg sönderslagna flaskor och skräp. Det tog en stund att ta sig upp, även om man ansträngde sig. På bägge sidor reste sig höga betongmurar, vilket gav en lätt klaustrofobisk känsla. Mitt i den där trappan befann sig bröderna när någon ljudlöst och utan förvarning kom ikapp dem bakifrån.
-Excuse me, skorrade en torr röst på spanskklingande engelska.
Ubbe halkade till och föll mot kaklet av överraskning, Herman hoppad jämfota och skrek i facett.
-Vad i helvete.
Bakom dem stod en kort snubbe med hatt och lösmustasch, lång rock och käpp. Han såg ut som en spansk variant av Gösta Ekman. De tre männen stod och glodde på varandra och tiden stod för ett ögonblick stilla. Vad ville han? Slåss? Med två klena svenskar, varför?
- You have to find mr Kukis. He´s in troubble and he needs your help, fortsatte den lille mannen med en närmast overklig engelska. En gäll röst som försökte viska.
- Men, vem... Who are you? And what do you want?
Den lille mannen satte upp ett finger som en tystande gest. Han tittade sig omkring för att försäkra sig om att ingen annan var i närheten.
- Mr Kukis needs you. He´s waiting. He is your last hope.
- Nä, men vad i helvete är det här för jävla skitsnack. Och vem fan är mr Kukis? skrek Ubbe upprört så att det ekade i trappen. En hund började skälla av allt oljud och den lille spanjoren viftade och gestikulerade för att tysta honom.
- Mr Kukis is an old friend of your, try to remember. He needs you.
Han blinkade vädjande, som ett ledset barn, plockade upp ett kort ur fickan och höll det försiktigt intill sig.
- You have to find him. Please.
Den lille mannen sträckte över kortet och precis när Herman tagit det skrek han till:
- WHATCH OUT!!!
De båda bröderna snodde runt, beredda på något hemskt, på det värsta. Men där fanns ingenting. Trappan upp mot gatan ekade tom. De vände sig om igen, lagom för att få se den lille mannen springa nedför trappan, runt hörnet och sedan... borta. Som två fåntrattar stod de och glodde ut i tomma intet, sedan på varandra. En kort blick och de gick upp för trappan och satte sig på närmsta bänk. De blev sittande någon minut och hämtade andan.
- Vad i helvete var det där? Och vem fan är mr Kukis? undrade Herman upprört. Han tittade skärrat på sin bror.
- Jag vet inte. Inte en jävla aning. Vad stod det på kortet?
Herman lyfte upp kortet, som han höll krampaktigt mellan fingertopparna. De båda tittade på bilden.